Bourgogne i Spegelsalen

I torsdags var det så dags för en emalj- och gomprovning av det större slaget. Bourgogne Wine Tour 2013 hade landat i Stockholm och det var dags att trängas i Spegelsalen på Grand hotell under några timmar.

Vimmel i salen

Tänk dig att det finns 300 viner att tillgå och 2,5 timmar att spendera. I min värld gäller det då att sålla rejält, annars blir det ingenting av allting. Med ett eget halvgenomtänkt urval, några tips från andra vinnördar och några spontana val skjutna från höften så hann jag i alla fall med knappt 80 viner och lyckades väl sisådär skaffa mig några små uppfattningar.

Jag fick definitivt bekräftat att Grivot anno 2010 levererar och att Bichot med sitt blandade urval inte alls är min stil. Min tidigare uppfattning om att Michel Gros "fuskar till" för koncentrerade viner fick sig en törn med årgång 2010. Betydligt mer elegans än tidigare och jag får börja om med den domänen. Lite sådär kan man hålla på, men det jag egentligen vill göra är att slå ett slag för tre andra producenter som gjorde bra intryck på mig.

Först ut var Domaine Parent från Pommard som bl.a. visade upp ett par bättre (röda såklart) viner från sin hemby, men bäst var deras vita 2007 Corton. Ett lysande exemplar med en skön komplexitet där den feta oljigheten och rökiga mineraliteten var lysande. Det är såklart svårt att tydligt beskriva viner när man spottar mängder, men det här var ruskans gott.

En annan producent som lyste med framför allt sina vita viner var Jacques Prieur. De jag gillade bäst var 2007 Beaune 1er Cru Champs-Pimonts och 2007 Corton-Bressandes. Skitgoda helt enkelt. Bara att köpa och låta dem vila sig till stordåd.

En tredje producent att lyfta fram är Au Pied du Mont Chauve, framgångsrikt förevisat och upphällt av Francine Picard. Francine är dotter till Michel Picard som producerat vin under sitt eget namn, men nu med Francine vid rodret har det skapats ett helt nytt namn med en helt ny profil.

Här pratar vi i huvudsak vita viner och goda sådana till vettiga priser. Vad sägs om en Saint Aubin 1er Cru "Les Charmois" Cuvée B (eller D) för 13 Euro plus skatt. Vinerna var kanske inte outstanding, men för en första årgång av en ny domän så är det lovande. Jag såg i alla fall till att bli inbjuden till domänen och få köpa lite viner om jag tog med bilen.

Mina kompisar, glaset och spottmuggen

Vad fanns i övrigt då? En massa blandat med en del lysande Chablis, där Louis Michel var himlans gott. Störst minne var dock hur munnen kändes efteråt....pust!

Gott vitt från Jacques Prieur

En hel del producenter har genomgått näst intill en metamorfos de senaste 20-30 åren och bidragit till det kvalitetsmässiga uppsving som skett i Bourgogne. Ett ypperligt exempel på detta är Domaine Jacques Prieur som tidigare gjorde högst tveksamma viner och numer börjar gå från klarhet till klarhet.

Boven i dramat var som vanligt kortsiktiga vinster, där avkastning tidigare hölls högt och investeringar lågt. Om man vet vilka vingårdar som producenten äger blir man lite lycklig inombords över att arbetet på kvalitetsspiralen har tagit fart och fortsätter. Man kanske inte riktigt har nått samma rykte som sina ägor, men man är på väg.

Av domänens ägor på runt 22 hektar ingår bl.a nio av de mest namnkunniga Grand Cru-vingårdarna som finns. Bland dessa återfinns exempelvis Montrachet och Chambertin. En producent med potential, helt klart.

För detaljer om producentens ägor och annat så hänvisas hit. Idag dricker vi deras Village-klassade Meursault, nämligen 2008 Meursault "Clos de Mazeray", Domaine Jacques Prieur.

En rätt len men fyllig doft är det första intrycket. Här samsas smörig ek med citrus och mineral. Med tillförsel av luft blir doften lite mer floral och det tillkommer en fin äppelfrukt. Doften landar precis rätt i mitt doftcentra med dess precision avseende citrus och lätt rökig mineral. Det känns i doften som att om man gillar typ Fichet så gillar man detta. Så låt då smaken avgöra.

En len och smörig inledning som liksom precis hinner bädda in munnen innan citrusen och syran skär igenom och fyller upp hela mellanpartiet och nästan hela svansen, innan allt sakta lägger sig och mineralerna får trilla omkring för sig själva en liten stund. Mums!

Ett alltigenom bedårande vin. Inte så det kan sällas till de "storas" skara, men för en dryg trehundring är det klockrent, i alla fall i min mun och på min skala. Här ringer köpvarningens klocka med en hög och övertygande klang. Finns hos Böhme för 33,90 Euro. En intressant iakttagelse är att doften som stiger ur det sedan länge helt tömda glaset är ljuvlig.....ett tecken?