Inbjudan till fredagens middag stämplades med devisen "Bonna-bourgogner och bättre buteljer". Själva idén var att visa upp lite av de bonnaviner eller producenter jag drack från början, när intresset för Bourgogne tog fart. Det skulle sedan kompletteras med bra flaskor från bra producenter, såna jag skulle vilja dricka oftare, om än kanske inte till vardags.
Resultatet blev en skön blandning viner med ett par flaskor som stack ut som både bättre och sämre, och sammantaget visade det hyfsat väl på bredden av Bourgogne.
En middag ska ju även innehålla mat och här var idén att servera bonnamat till bonnaflaskorna och lite mer elegans till de eleganta rätterna. Såklart var maten inspirerad av vinerna och av deras ursprung.....
.....återhämtad från fredagens batalj ska jag nu försöka återge smaker och intryck och förmedla dem....en liten utmaning då det var ett fyrverkeri och tiden vid spisen kombinerat med att jag mest ville njuta, gjorde att jag avstod från att ta några direkta anteckningar. Känslan av vinerna och maten sitter dock rätt bra i minnet så här kommer lite reflektioner.
Flight ett - Vita bonna-Bourgogner
2007 Saint Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Gerard Thomas
2010 Saint Romain, Alain Gras
2010 Rully 1er Cru "La Pucelle", Paul et Marie Jacqueson
Vinerna från Gerard Thomas tycker jag personligen lyckas stämpla in precis på rätt sida av eklinjalen. Det innebär dock att de har en ganska tydlig ekkaraktär, något man ska vara medveten om. I tidigare årgångar tyckte jag att ekbehandlingen överskuggade terroiren, men från runt 2007/2008 är det en lite mer varsam behandling. Det kan ha att göra med att döttrarna numer är de som bestämmer över vinmakandet. Ett trevligt vin med tydligt feta ektoner, men som balanseras upp av en tydlig touch av citrus. Enkelt och gott att ha till vardagsmiddagen.
Alain Gras bjuder på en helt annan historia. Mannen på kullen är en snäll liten farbror med begynnande flint och ett behagligt leende som i mitt tycke gör väldigt prisvärda viner. Här finns det inget som döljer och vinet ger således ett mer distinkt eller precist uttryck med en alldeles förtjusande flintstensmineralitet. Munkänslan är mer elegant och drickbar med alla beståndsdelar på rätt plats. Bättre vit Bourgogne för 15 Euro är svår att hitta.
Paul och Marie Jacqueson dök jag på för några år sedan och den första årgång jag provade var 2009. Det här är viner som kommer från det lite varmare Côte Chalonnaise och då får man kanske inte samma mineraliska struktur, men å andra sidan får man en tydligare floralitet. Precis så var känslan här. Det har en tydligare dragning åt tropiska frukter och lättare blommor, men även bra syra, lite kryddor och en touch mineraler.
För min del var det ingen diskussion om att Alain Gras vann den här matchen. Det är också hans viner jag med säkerhet kommer att fortsätta att köpa. Han gör en vingårdsbetecknad Meursault, "Les Tillets", som väl är värd att testa och även ett rött från Auxey-Duresses med rankor som är en bit över 100 år gamla som också är riktigt trevligt.
Till vinerna serverades en enkel bondsallad med örtstekta krutonger, sidfläsk och trattkantareller. Väldigt likt de sallader du kan få i en liten byrestaurang i Bourgogne. Och ja, det funkade bra med vinerna.
Flight två - Bättre vita buteljer
Här råkade vi ut för kvällens enda olycka avseende korkdjävulen. Ytterst trist att det skulle drabba en 2002 Meursault, Coche-Dury.
Bara att hitta en ersättare och efter lite plockande föll valet på Fontaine-Gagnard. Vinerna blev nu följande:
2007 Meursault "Les Meix Chavaux", Roulot
2005 Meursault, Comtes Lafon
2010 Batard-Montrachet, Fontaine-Gagnard
Det här var en rolig flight där producenterna inte behöver någon närmare presentation. Roulot bjöd på i mitt tycke en producenttypisk finess, stramhet och elegans med florala övertoner. Det är välbalanserat med en svag, men tydlig Meursaultitet. Väldigt fint sammansatt.
Comtes Lafon kändes initialt lite udda med en väldigt tydlig doft av torkade skaldjursskal, men med tiden och i synnerhet till maten, så växte det ut i kostymen och alla delar föll på plats. Åter ett elegant vin från en av mina favoritproducenter.
Det är dock lite svårt att strö superlativer kring dessa viner när man landar med näsan i det tredje glaset. Redan i doften förstår man att det här är ett annat djur och det späs på när det kommer in i munnen. Här finns allsköns frukter och kryddor och när man sammanfattar intrycken blir det perfekt balans med en tydlig komplexitet i både doft och smak. Här göms det beståndsdelar i skikt efter skikt, men ändå står dörren på vid gavel....och då kan det inte vara annat än Grand Cru. Lysande! Att Fontaine-Gagnard vann den här flighten råder det liksom inget tvivel om.
Maten därtill var en len soppa på jordärtskocka,serverad med pilgrimsmussla, baconströssel och finhackad gräslök. Här satt skaldjurstonerna från Comtes Lafon som en schmäck. Tänk vilket lyft ett vin kan få när det gifter sig med mat.
Flight tre - Röda bonna-Bourgogner
2006 Aloxe-Corton "Les Grandes Lollières", Maillard Père & Fils
2005 Beaune 1er Cru "Clos du Roy", Prieur-Brunet
2008 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Humbert Frères
Här landade vi nog in i den mest trista flighten, men visst fanns det lite intressant att notera. Maillard inledde och bjöd på en skön smeksamhet med ett vin som just nu bjuder på sig själv i en len och lakrisal skrud, men där syra och små tanniner fortfarande ger bra ryggrad. Maillard tillhör i mitt tycke de bättre "bönderna" och "Les Grandes Lollières" är det vin jag brukar gilla bäst från firman, men sen finns även Beaune "Les Grèves" och Savigny-Les-Beaune som brukar leverera. I synnerhet det senare brukar definiera burgundisk klunkbarhet i sin ungdom.
Prieur-Brunet är en producent som jag inte köper av längre. De levererar helt enkelt inte tillräckligt bra för mina nuvarande smaklökar. Det visades även av dagens vin som var lite spretigt och kanske stjälkigt trots den fina årgången. Snabbt över till nästa.
Katjang! Här blev det lite för mycket av det goda. Ekat så det förslår och inte alls vad jag hade förväntat mig. Det är nog så att man ska köpa den här producenten bara varmare år, för ibland levereras det riktigt rejält. Nu lämnar vi det därhän.
Till vinerna serverades en klassisk Bouef med karamelliserad schalottenlök. Bonnigt värre, och med en skiva bröd till så var matchningen till vinerna hemma.
Flight fyra - Bättre röda buteljer
2009 Vosne-Romanée "Vieilles Vignes", Cecile Tremblay
2011 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Beaux Monts", Dujac
2010 Échézeaux, DRC
Det första vinet var ett av de jag verkligen ville bjuda på, mest för att de flesta inte provat viner från Cecile Tremblay. Lite kuriosa är att hon är "grand niece" till Henri Jayer och sitter på en räcka bra vingårdar. Hon började 2003 med 3 ha och kommer inom snar framtid att "fått hem" resten och sitter då på 6 ha. Vinet då? Väldigt enkelt att gilla med tydlig Vosnisk prägel (i synnerhet om man vet som finns i glaset). Det är snyggt gjort och väldigt välbalanserat. Kommentarerna kring vinet var att det var lite kort, men vad blir inte det ställt mot en DRC.
Kvällens mest underliga vin var nog Dujac som jag först upplevde väldigt anonymt och som därefter ändrade karaktär ett par vändor innan det liksom föll ur ramarna. När det upplevdes som bäst var det dock väldigt drickbart och slank ner utan minsta motstånd. Gott, men lämnade en del frågetecken.
Sen smällde det till rejält när näsan landade i DRCs Échézeaux. Vilket sjuhelsikes fyrverkeri av dofter. Hela julens kryddbukett och de där apelsinerna med kryddnejlikor. Det är svårt att hitta en bättre doftupplevelse. För mig är det utan tvekan kvällens doft med ett djup och ett spektrum som andas klass. Smaken är en skönhet den med, men det är doften jag bär med mig. Det här är klass!
Maten härtill var ankbröst som skulle matcha faten i DRC och rubbades med allsköns julkryddor. Till det serverades gräddkokta bönor och en kraftigt koncentrerad rödvinsreduktion. Förutom att bönorna var lite sönderkokta så funkade maten kalasbra till.
Här fick vi också inspel av en bonusflaska medhavd av Per, en 2002 Mazy-Chambertin, Armand Rousseau. Flaskan kändes mer mogen är sin årgång och bjöd på ett härligt balanserat och drickbart vin.
Till efterspel och reflektion serverades lite ostar och när jag sedan summerade karaffer och flaskor insåg jag att av de bättre vinerna så fanns det slattar kvar av Roulot, Tremblay och Dujac.....det säger nog en del om preferenserna runt bordet.
Visar inlägg med etikett DRC. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett DRC. Visa alla inlägg
söndag 1 december 2013
Bourgogne-fyrverkeri
Etiketter:
Alain Gras,
Armand Rousseau,
Cécile Tremblay,
coche-dury,
Comtes Lafon,
DRC,
Dujac,
Fontaine-Gagnard,
Gerard Thomas,
Humbert frères,
Jacqueson,
Maillard Père et Fils,
Prieur-Brunet,
Roulot
onsdag 31 oktober 2012
2004 Échézeaux från DRC och annat godis
Kamrat M har nyligen fyllt 50 och min present blev ganska självklar efter lite funderingar. Är man 50 har man skaffat sig det man behöver och M gillar upplevelser och i synnerhet upplevelser där givaren av gåvan är med på spektaklet. Sagt och gjort, det knåpades ihop en liten lätt åttarätters meny med tillhörande viner och presenten var klar. Sen var det bara till att leverera när nu datumet för bjudningen inföll.
Först ut vid ankomst av M + L bjöds på ett knippe smörsteka brödbitar med anklever, fikonmarmelad och flingsalt. Till det en 1996 Champagne Brut Assemblage, Maison Bruno Paillard. En bra start med hyfsad mogen skumpa som jag dock tycker saknade lite livgivande mousse. En rätt bra start på det stora hela i alla fall.
Väl till bords serverades lenrimmade pilgrimsmusslor med en lime- och schalottenkryddad mascarponekräm, serverad på smörstekta små brödrundlar. Till det en 2006 Chablis "Les Clos" Grand Cru, Domaine Pinson. Kvällens fullträff alla kategorier. Ett väldigt gott och elegant vin som tillsammans med maten satt perfekt. Kul när det blir tyst runt bordet av en fullträff.
Därefter en soppa på Karl-Johansvamp med 2009 Meursault 1er Cru "les Genevrières", Maison Louis Jadot. Ett i mitt tycke ljuvligt vin som vi nu har tömt ett gäng flaskor av på hemmaplan, men matchningen till soppan kanske inte nådde upp till föregående servering. Kul i alla fall att gästerna "so far" gav alla viner toppbetyg.
Därefter en liten chansning med Merguez, serverade med grädd- och buljongkokta canellinibönor och en koncentrerad buljong. Som vin fick vi 2006 Ornellaia, Tenuta dell'Ornellaia. Nu körde vi lite i diket eller mer än så kanske. Vinet var alldeles för ungt, fruktigt och uppkäftigt för att funka. Det gick väl någorlunda till maten, men som solitär var det inte poppis hos någon. Det enda vinet, förutom dessertvinet, som överlevde med en slatt till morgondagen. Då var det väl ett snäpp bättre, men jag rör inte nån ytterligare flaska på tio år tror jag.
Är det Bourgogner med i spelet är det lätt att det slinker in en Boeuf Bourguignon och så även denna gång. Den här gången extremt rent gjord och serverad fri från allt annat än kött, och givetvis kokt med en bätter flaska burgundisk Pinot Noir. Som tillbehör lite lök som gullat till sig i smör och farinsocker. Det funkade kalasbra till kvällens solklara vinnarvin, nämligen en 2004 Échézeaux Grand Cru, Domaine de la Romanée Conti. Kul att bjuda på och verkligen kul att de uppskattade det och märkte hur vinet utvecklades och förändrades över tiden. Riktigt, riktigt gott med lager på lager av olika frukt- och kryddkombinationer. Lite floralt och dansant inledningsvis med ett svagt motstånd i tanninerna, för att mot slutet drivas mot en mer silkig sötfrukt som samsas med indisk kryddbazaar. Stort!
Samma vin fick följa med över en klick Epoisses med tillhörande bröd innan vi högg in på en äppelkaka med knaprigt täcke och lite vaniljglass. Till det en skvätt 1971 Moulin Touchais, Moulin Touchais. Det funkade inte alls lika bra som väntat till desserten och även som solitär kändes det inte alls som om det kom upp i önskad nivå. Dagen efter var det dock som en sötfruktig smekning och alldeles ljuvligt.
Som avslutning blev det sedan lite kaffe och praliner från Neuhaus, nämligen Caprice & Tentation.
Summa summarum en väldigt lyckad kväll där målet att bjuda på riktigt bra vin i kombination med bra mat helt klart uppfylldes. När sällskapet skulle rangordna vinerna var överensstämmelsen rätt stor och landade i ungefär följande:
Förstaplatsen var väldigt ohotad, medan andraplatsen var jämnare. Vinet från Chablis vann matkombon och det från Meursault vann solitärkampen. Skumpan hamnade i ett ingenmansland på fjärde plats och kampen om sistaplatsen var hård. Jag tar definitivt på mig missen med Ornellaia, på tok för ungt för allas smak, däremot trodde jag nog mer på Moulin Touchais. Man lär sig något nytt varje gång.
Först ut vid ankomst av M + L bjöds på ett knippe smörsteka brödbitar med anklever, fikonmarmelad och flingsalt. Till det en 1996 Champagne Brut Assemblage, Maison Bruno Paillard. En bra start med hyfsad mogen skumpa som jag dock tycker saknade lite livgivande mousse. En rätt bra start på det stora hela i alla fall.
Väl till bords serverades lenrimmade pilgrimsmusslor med en lime- och schalottenkryddad mascarponekräm, serverad på smörstekta små brödrundlar. Till det en 2006 Chablis "Les Clos" Grand Cru, Domaine Pinson. Kvällens fullträff alla kategorier. Ett väldigt gott och elegant vin som tillsammans med maten satt perfekt. Kul när det blir tyst runt bordet av en fullträff.
Därefter en soppa på Karl-Johansvamp med 2009 Meursault 1er Cru "les Genevrières", Maison Louis Jadot. Ett i mitt tycke ljuvligt vin som vi nu har tömt ett gäng flaskor av på hemmaplan, men matchningen till soppan kanske inte nådde upp till föregående servering. Kul i alla fall att gästerna "so far" gav alla viner toppbetyg.
Därefter en liten chansning med Merguez, serverade med grädd- och buljongkokta canellinibönor och en koncentrerad buljong. Som vin fick vi 2006 Ornellaia, Tenuta dell'Ornellaia. Nu körde vi lite i diket eller mer än så kanske. Vinet var alldeles för ungt, fruktigt och uppkäftigt för att funka. Det gick väl någorlunda till maten, men som solitär var det inte poppis hos någon. Det enda vinet, förutom dessertvinet, som överlevde med en slatt till morgondagen. Då var det väl ett snäpp bättre, men jag rör inte nån ytterligare flaska på tio år tror jag.
Är det Bourgogner med i spelet är det lätt att det slinker in en Boeuf Bourguignon och så även denna gång. Den här gången extremt rent gjord och serverad fri från allt annat än kött, och givetvis kokt med en bätter flaska burgundisk Pinot Noir. Som tillbehör lite lök som gullat till sig i smör och farinsocker. Det funkade kalasbra till kvällens solklara vinnarvin, nämligen en 2004 Échézeaux Grand Cru, Domaine de la Romanée Conti. Kul att bjuda på och verkligen kul att de uppskattade det och märkte hur vinet utvecklades och förändrades över tiden. Riktigt, riktigt gott med lager på lager av olika frukt- och kryddkombinationer. Lite floralt och dansant inledningsvis med ett svagt motstånd i tanninerna, för att mot slutet drivas mot en mer silkig sötfrukt som samsas med indisk kryddbazaar. Stort!
Samma vin fick följa med över en klick Epoisses med tillhörande bröd innan vi högg in på en äppelkaka med knaprigt täcke och lite vaniljglass. Till det en skvätt 1971 Moulin Touchais, Moulin Touchais. Det funkade inte alls lika bra som väntat till desserten och även som solitär kändes det inte alls som om det kom upp i önskad nivå. Dagen efter var det dock som en sötfruktig smekning och alldeles ljuvligt.
Som avslutning blev det sedan lite kaffe och praliner från Neuhaus, nämligen Caprice & Tentation.
Summa summarum en väldigt lyckad kväll där målet att bjuda på riktigt bra vin i kombination med bra mat helt klart uppfylldes. När sällskapet skulle rangordna vinerna var överensstämmelsen rätt stor och landade i ungefär följande:
- Échézeaux
- Meursault 1er Cru "les Genevrieres
- Chablis "Les Clos"
- Champagne Brut Assemblage
- Moulin Touchais
- Ornellaia
Förstaplatsen var väldigt ohotad, medan andraplatsen var jämnare. Vinet från Chablis vann matkombon och det från Meursault vann solitärkampen. Skumpan hamnade i ett ingenmansland på fjärde plats och kampen om sistaplatsen var hård. Jag tar definitivt på mig missen med Ornellaia, på tok för ungt för allas smak, däremot trodde jag nog mer på Moulin Touchais. Man lär sig något nytt varje gång.
Etiketter:
DRC,
Flagey Echezeaux,
Louis Jadot,
Meursault,
Övrigt vin
måndag 21 november 2011
Ikonproducenter och hedonism - Comtes Lafon, Emmanuel Rouget, Liger-Belair och DRC
När jag började närma mig 100 av 150 producenter enligt min privata lilla målsättning dök det upp ett ypperligt tillfälle att bocka av en milstolpe tillsammans med riktigt bra viner. En kväll där man kunde slå två eller fler flugor med samma smäll liksom.
Likt katten kring het gröt inväntade jag söndagen den 20:e november då en lite speciell provning skulle gå av stapeln. Det jag visste sedan ett tag var att provningens fokus var 1999 och Vosne-Romanée, samt att det bland vinerna skulle finnas ett flertal viner från såväl Emmanuel Rouget som Domaine de la Romanée-Conti. Då förstår ni säkert varför jubileumet med 100 producenter passade bra för kvällen.
Nåväl, datumet och starttiden infann sig, och jag fann mig helt plötsligt tillsammans med ett antal helt nya bekantskaper och ett ytterst gott glas Champagne (1996 Comtes de Champagne Rosé, Taittinger). Efter diverse småpratande var det så dags att inta sina platser och njuta av den vackraste av syner, ett bord fullt av glas redo för provning.
Doften i det första glaset var till en början lite blygt återhållsam, men redan då slog det mig vilken klass och elegans som fanns i vinet. Över tiden utvecklades aromerna och jag noterade mest ord som "HARMONI" och "ELEGANS". Det kändes rätt meningslöst att ge sig på en dissikering, utan fokus blev njutning.
Parhästen i glas två hade liksom mer av allt. Kraft, fetma, grus....you name it. Även det ett riktigt, riktigt gott vin, men efter ettans elegans var det inget snack om vilket vin jag föredrog. Mina sista ord när den sista klunken svaldes var "EXTREMT ELEGANT MED EN BALANS NÄST INTILL PERFEKTION". Det blir inte så mycket bättre än så.
I den här flighten var det slående hur bra båda de generiska Bourgognerna var för sin nivå. Rena, fint hanterade och perfekt i drickläge. Bra start helt enkelt.
Sedan kom det som i mitt tycke lite blev temat för resten av kvällen, nämligen att vinerna fortfarande var lite för hårt knutna och hade behövt ett antal år till i ryggläge. Det gällde både "Les Beaumonts" som kändes lite ruffigt ungdomlig med ordentligt med byggmaterial kvar i form av syra och tanniner, och i minst lika hög grad "Aux Reignots" som kändes rätt oförlöst med mängder av ek som pockade på att integreras och till det en syra som visade på ungdomlig form. Sen hade "Aux Reignots" en annan egenhet och det var en extremt tydlig doft av knallpulver som adderade ytterligare till dess egenhet. Gott? Ja, för sjutton gubbar, men tanken på barnarov slog mig mest hela tiden.
Det första glaset är en Cuvée av deklassificerat druvmaterial från DRCs olika vingårdar. Druvorna är alltså rakt av Grand Cru-druvor och det enda jag är osäker på är om Romanée-Conti ingår i blandningen. Det finns uppgifter som pekar åt båda hållen.
Generellt för flighten är återigen känslan av barnarov. Det är självklart väldigt bra viner, men de hade inte riktigt nått fram till sin peak och man fick mest ana vad som komma skall. En väldigt kort reflektion av det som stack ut med respektive vin är följande.
Cuvée Duvault-Blochet hade utan konkurrens kvällens bästa doft. Där fanns precis det jag älskar som mest med Pinot-Noir från Bourgogne, nämligen lagren eller skikten och ändrandet av skepnad över tiden. Ja du vet, de finaste av röda bär, anis och lakrits i en nästan osannolik bredd och så hela bazaaren av indiska kryddor. Smaken var även den riktigt bra, men slutbetyget blev "EXTREMT DOFTVIN".
Echezeaux'n från Girardin fick på sig kvällens dumstrut då den hade "berikats" med tydliga oxideringsdrag. Som tur var hade inte smaken tagit samma skada och det blev till kvällens övning i att hitta vinet bakom masken. Epitetet fick bli "KVÄLLENS KÄLLARVIN".
Echezeaux'n från Rouget var fortfarande rätt sluten även om det börjat visa upp riktigt eleganta drag. Med luft växte det sakta mot större höjder, men kom kanske inte hela vägen. Betyget blev "SENSUELLT MED REJÄL POTENTIAL".
Slutligen var det dags för Echezeaux'n från DRC. Det bestående intrycket doftmässigt var när någon yttrade "Undersidan av en chokladkaka". Det var verkligen spot on i en doftbild som annars bjöd på betydligt mindre än vad jag förväntat mig. Tur då att smaken bjuder på något helt annat. I munnen är det näst intill perfektion. Allt är liksom på rätt plats, även om det också lyser ungdomlig potential om vinet. Det riktigt slående är en väldig koncentration och en enastående längd som nästan inte kan ta slut. Bestående minnet nerkladdat i blocket är "ENASTÅENDE LÄNGD".
Summering
En riktigt intressant kväll med en väldigt bra uppställning viner. Lärdomen av kvällen är definitivt att stora viner från 1999 ska få ligga kvar i källaren flera år till. Ett stort tack till C & G såsom värdar för kvällen och till L som förtjänstfullt ledsagade oss genom vinerna.
Likt katten kring het gröt inväntade jag söndagen den 20:e november då en lite speciell provning skulle gå av stapeln. Det jag visste sedan ett tag var att provningens fokus var 1999 och Vosne-Romanée, samt att det bland vinerna skulle finnas ett flertal viner från såväl Emmanuel Rouget som Domaine de la Romanée-Conti. Då förstår ni säkert varför jubileumet med 100 producenter passade bra för kvällen.
Nåväl, datumet och starttiden infann sig, och jag fann mig helt plötsligt tillsammans med ett antal helt nya bekantskaper och ett ytterst gott glas Champagne (1996 Comtes de Champagne Rosé, Taittinger). Efter diverse småpratande var det så dags att inta sina platser och njuta av den vackraste av syner, ett bord fullt av glas redo för provning.
Några av kvällens viner
Flight 1 - En lysande minivertikal
Den första flighten bestod av två glas vitt vin presenterat som en liten minivertikal. I glasen fanns följande viner från den alldeles lysande producenten Domaine Comtes Lafon: - 2002 Meursault 1er Cru "Charmes" Domaine Comtes Lafon
- 2004 Meursault 1er Cru "Charmes" Domaine Comtes Lafon
Doften i det första glaset var till en början lite blygt återhållsam, men redan då slog det mig vilken klass och elegans som fanns i vinet. Över tiden utvecklades aromerna och jag noterade mest ord som "HARMONI" och "ELEGANS". Det kändes rätt meningslöst att ge sig på en dissikering, utan fokus blev njutning.
Parhästen i glas två hade liksom mer av allt. Kraft, fetma, grus....you name it. Även det ett riktigt, riktigt gott vin, men efter ettans elegans var det inget snack om vilket vin jag föredrog. Mina sista ord när den sista klunken svaldes var "EXTREMT ELEGANT MED EN BALANS NÄST INTILL PERFEKTION". Det blir inte så mycket bättre än så.
Flight 2 - Uppvärmning
Uppställningen i denna flight var följande:- 1999 Bourgogne Rouge, Domaine Emmanuel Rouget
- 1999 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Beaumonts", Domaine Emmanuel Rouget
- 2002 Vosne-Romanée 1er Cru "Aux Reignots", Domaine du Comte Liger-Belair
- 2006 Bourgogne "Cuvée de Noble Souche", Domaine Denis Mortet
I den här flighten var det slående hur bra båda de generiska Bourgognerna var för sin nivå. Rena, fint hanterade och perfekt i drickläge. Bra start helt enkelt.
Sedan kom det som i mitt tycke lite blev temat för resten av kvällen, nämligen att vinerna fortfarande var lite för hårt knutna och hade behövt ett antal år till i ryggläge. Det gällde både "Les Beaumonts" som kändes lite ruffigt ungdomlig med ordentligt med byggmaterial kvar i form av syra och tanniner, och i minst lika hög grad "Aux Reignots" som kändes rätt oförlöst med mängder av ek som pockade på att integreras och till det en syra som visade på ungdomlig form. Sen hade "Aux Reignots" en annan egenhet och det var en extremt tydlig doft av knallpulver som adderade ytterligare till dess egenhet. Gott? Ja, för sjutton gubbar, men tanken på barnarov slog mig mest hela tiden.
Flight 3 - Grand Cru-material
Efter en rätt lång uppladdning var det så dags för nytt vin i glasen i form av följande uppställning:- 1999 Vosne-Romanée 1er Cru "Cuvée Duvault-Blochet", DRC
- 1999 Echezeaux, Domaine Vincent Girardin
- 1999 Echezeaux, Domaine Emmanuel Rouget
- 1999 Echezeaux, DRC
Det första glaset är en Cuvée av deklassificerat druvmaterial från DRCs olika vingårdar. Druvorna är alltså rakt av Grand Cru-druvor och det enda jag är osäker på är om Romanée-Conti ingår i blandningen. Det finns uppgifter som pekar åt båda hållen.
Generellt för flighten är återigen känslan av barnarov. Det är självklart väldigt bra viner, men de hade inte riktigt nått fram till sin peak och man fick mest ana vad som komma skall. En väldigt kort reflektion av det som stack ut med respektive vin är följande.
Cuvée Duvault-Blochet hade utan konkurrens kvällens bästa doft. Där fanns precis det jag älskar som mest med Pinot-Noir från Bourgogne, nämligen lagren eller skikten och ändrandet av skepnad över tiden. Ja du vet, de finaste av röda bär, anis och lakrits i en nästan osannolik bredd och så hela bazaaren av indiska kryddor. Smaken var även den riktigt bra, men slutbetyget blev "EXTREMT DOFTVIN".
Echezeaux'n från Girardin fick på sig kvällens dumstrut då den hade "berikats" med tydliga oxideringsdrag. Som tur var hade inte smaken tagit samma skada och det blev till kvällens övning i att hitta vinet bakom masken. Epitetet fick bli "KVÄLLENS KÄLLARVIN".
Echezeaux'n från Rouget var fortfarande rätt sluten även om det börjat visa upp riktigt eleganta drag. Med luft växte det sakta mot större höjder, men kom kanske inte hela vägen. Betyget blev "SENSUELLT MED REJÄL POTENTIAL".
Slutligen var det dags för Echezeaux'n från DRC. Det bestående intrycket doftmässigt var när någon yttrade "Undersidan av en chokladkaka". Det var verkligen spot on i en doftbild som annars bjöd på betydligt mindre än vad jag förväntat mig. Tur då att smaken bjuder på något helt annat. I munnen är det näst intill perfektion. Allt är liksom på rätt plats, även om det också lyser ungdomlig potential om vinet. Det riktigt slående är en väldig koncentration och en enastående längd som nästan inte kan ta slut. Bestående minnet nerkladdat i blocket är "ENASTÅENDE LÄNGD".
Summering
En riktigt intressant kväll med en väldigt bra uppställning viner. Lärdomen av kvällen är definitivt att stora viner från 1999 ska få ligga kvar i källaren flera år till. Ett stort tack till C & G såsom värdar för kvällen och till L som förtjänstfullt ledsagade oss genom vinerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)