Pålitlige Ponsot med en 2007-cuvée

En producent jag gärna återkommer till, och som gärna skulle få större plats i vinskåpen, är Domaine Ponsot. Här har vi att göra med en man som alltid låter terroir och årgång lämna största möjliga avtryck i vinerna och idag ska jag njuta av hans 2007 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Cuvée des Alouettes", Domaine Ponsot.

Redan från första sniff och klunk råder det inget tvivel om att det här är ett njutbart vin. Bara att hänga med ett par dagar och insupa intrycken. Dag två noterar jag följande:

Mums, en riktigt tilltalande doft har vuxit fram som redan nu andas "drick mig" med små drag av begynnande mognad. Det som bjuds är lätt kirschiga och spritiga körsbär med en touch av lösningsmedel. Faten är utan tvivel fina och adderar kryddor, kaffe och mörk choklad. Som sista iakttagelse fångas lite jordighet och ett visst inslag av mineral.

I munnen är det årgångsmässigt klunkbart med en bra syra, röda syrliga bär och lätt bakåtlutade tanniner. Avslutet är fint med lättvjordighet, lakrits och mineraler som lämnar kvar en skön munkänsla som dröjer sig kvar.

Det här är inte stort, men det är fasiken ett kalasbra exempel på hur en klunkbar, men ändå lätt komplex och karaktärsfull Bourgogne, kan bete sig när den fått nåt år på nacken. Dricks gärna igen och igen.

Skolboksvin från Ponsot

Strax nedanför trädlinjen och ovanför Clos de la Roche ligger en monopolvingård som tillhör Domaine Ponsot. Det är en rätt speciell vingård på runt en hektar, då det nämligen är den enda vingård som producerar druvor till en vit Premier Cru baerad på Aligoté. Namnet på vingården är "Clos des Monts Luisants".

1911 planterade William Ponsot Aligoté i Clos des Monts Luisants, d.v.s. han gjorde tvärt emot vad alla andra gjorde på den tiden, nämligen att ersätta Aligoté med Chardonnay. Runt 1930 adderade sedan Hippolyte Ponsot lite "Pinot Gouges" till vingården. Pinot Gouges är en muterad Pinot Noir som ger vitt vin. Sticklingarna hämtades från Henri Gouges vingård Les Perrières.

På 50-talet kom nästa experiment och det var Jean-Marie Ponsot som planterade in en hel del Chardonnay. När vingården var som mest uppblandad bestod den väl av 60% Aligoté, 20% Pinot Gouges och 20% Chardonnay. Dagens vinmakare och nestor på gården, Laurent Ponsot, återställde ordningen så att från 2005 så är Clos des Monts Luisants till 100% Aligoté igen.

Det roliga med viner från vingården är att de går emot normen vad gäller Aligoté. Viner på druvan är oftast enkla och ska normalt sett drickas unga, på den unga friska frukten. Med viner från Clos des Monts Luisants är det tvärtom. Här sker en rejäl utveckling åt det goda hållet efter en tid på flaska och vinet kan sparas i decennier om det är en bra årgång.

Som en del i en provning/middag med viner från klassiska franska områden hade jag med mig en flaska från vingården, mest som ett kul skolboksexempel, då ingen av övriga deltagare hade druckit vinet tidigare. På provningen serverades en 2004 Morey Saint Denis 1er Cru "Clos des Monts Luisants Vieilles Vignes", Domaine Ponsot.

Doftintrycket är i huvudsak en blandning av citrus, bokna äpplen och steniga mineraler. Ovanpå flyter lite honung, blommighet och en touch lakrits.

I munnen är det ganska drivet av citrus med en frisk syra därtill. Det finns en tydlig känsla av mognad med begynnande oxidativa toner, men också gul frukt, sötlakrits och en härlig mineralitet. Med luft och värme utvecklas vinet och det kommer fram delikata söta drag och fler tropiska frukter. Måhända ett skolboksexempel, men också mitt vin för kvällen under den provningen.

Fine Wines - Bourgogne - Wineagency

Den 28:e maj var det dags att botanisera lite bland det mer exklusiva sortiment som erbjuds av Wineagency. Huvudtemat för dagen var definitivt till min belåtenhet då det rubricerades "Fine Wines Bourgogne" och av 25 upphällda viner visade det sig att 20 var från Bourgogne. Till saken hör att vinerna provades i ett tempo jag inte riktigt är van vid och från första till sista glas tog det kanske 1 timme och 20 minuter. En nyttig och god övning, helt klart.

Samtliga viner som provades och deras inbördes ordning, samt priser ex moms, finns nedan. Till detta lite noteringar av blandad längd.

Pierre Peters
2002 Cuvée Speciale Les Chétillons -  slut
2004 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-
2005 Cuvée Speciale Les Chétillons -  460:-

2002 börjar visa upp en fin begynnande mognad och är härligt drickvänligt med bra syra, citrus, äpple och viss brödighet. 2004 är såklart yngre och mer syradrivet, men känslan är att här finns potential och jag skulle gärna ha några i källaren. 2005 når inte fram till mig på samma sätt.


Domaine JA Ferret
2009 Pouilly Fuissé - 192:-
2009 Pouilly Fuissé "Les Clos" 239:20

Inte riktigt min stil. Lite för oljigt feta och platta, utan understöd av någon syra att tala om. Jag passar.


Domaine Lorentzon
2009 Mercurey 1er Cru "Champs Martin" - 228:-
2009 Mercurey 1er Cru "Croichots" - 220:-

Ett snäpp upp på skalan, men fortfarande rätt märkta av årgången. Champs Martin tycker jag får kämpa emot eken lite för mycket, vilket känns synd då det finns fina drag av blommor, frukt och mineral. Då upplever jag Croichots som trevligare då den orkar hålla emot eken bättre och uppvisar en bättre balans, utan att fetman får ta över. Skulle jag gärna dricka någon gång i lite mer lugn och ro.


Domaine Arnaud Ente
2009 Bourgogne Chardonnay - 236:-
2009 Meursault - 399:20
2007 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2008 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-
2009 Meursault - 1er Cru "La Goutte d'Or" - 716:-

Nu pratar vi helt andra skapelser och det gäller redan på den generiska Bourgogne-nivån. Det här passar min smak perfekt med sin elegans och balans. Syran är bra för årgången, mineralerna är bra och vinet upplevs väldigt drickvänligt. Lanserades 1/6 på SB och några få flaskor finns kvar i vinkällarbutikerna och jag råder dig att hugga fort innan de är borta. Jag har redan mina på väg.

Byvinet är ett steg upp i precision och elegans och jag sitter mest och njuter och är nöjd över kombinationen av att eken hålls så snyggt i schack, samtidigt som man lyckas få en så fräsch frukt från en varm årgång. Inget snack om att denna lilla domän vet vad den gör.

Intressant sedan att ställa upp en minivertikal där det är tydligt att 08-bombaren måste få vila till sig, men man väntar så gärna. 07-an är härligt smeksam i doften och tanken bara snurrar runt orden elegans och balans. Helt klart förbaskat gott med bra avvägning mellan syra, frukt och mineral. Kan gott vila lite till, men är riktigt gott redan idag. 09an når inte samma nivåer som syskonen, även om det är bra. Det kan dock drickas med nöje redan idag.


Domaine & Sélection
2009 Meursault "Les Vireuils" Vieilles Vignes - 1092:-

Ett vin som vinifieras av J-F Coche-Dury, något som förpliktigar och sätter förväntansnivån. Detta är min första bekantskap med Domaine & Sélection och jag upprättar gärna en långvarig relation. Här bjuds nämligen på ännu ett riktigt bra hantverk ur den vita Bourgogne-skolan. Vi pratar elegans och komplexitet med fin frukt och markerade mineraler. Gott idag, men här behövs några år i källaren för att få ut potentialen. (Sen är det ju väldigt bra att man inte kan läsa alla sina anteckningar - bedrövlig handstil ibland)


Dana Estates
2008 Helms Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-
2008 Lotus Vineyard Cabernet Sauvignon - 1800:-

Holy Macaroni vilka kraftpaket. Här tar vi oss långväga bort från min hemmaplan och bjuds på unga, komplexa storheter som jag ser potentialen i, men inte riktigt fullt kan uppskatta som unga...med min palett blir det lite av små monster. Jag skulle dock älska att ha ett antal av vardera i källaren och återkomma om dussinet år eller så.


Domaine Ponsot
2000 Clos de la Roche Cuvée Vieilles Vignes - 1512:-

Ponsot är Ponsot och här får man vad vingården presterar ett visst år. Inga krumbukter eller stretching för att förbättra sker, utan här finns en medveten årgångsvariation. Jag var nog partisk efter min bekantskap med käftsmällarna från Dana, men att få dofta mogen Bourgogne är bra härligt. Här fanns hela registret med stall och läder, målarlåda och trädgårdens plockade bär och blommor, lite kryddor och mineral.

Munkänslan ger en bra syra och slipade men ändå lätt, lätt sträva tanniner. Till det en fin, lätt och elegant frukt som håller ut länge och ett avslut med mumsiga mineraler. Ett elegant och gott vin, men jag skulle vilja ställa det mot typ 99 eller 02 och se vad Ponsot verkligen kan få till när åren är bra.


Domaine des Lambrays
2009 Clos de Lambrays Grand Cru - 799,20

Det första som slår mig är vilken doftvariation och -komplexitet som vinet visar upp. Här finns de smörknivar i eneträ som barnen gjorde i skolan, skopvis med örter som nästan ger Grenachiga utryck och krydda efter krydda. Liksom bara ta listan och bocka av. Frukten därtill är varm och innehåller både körsbär och hallon.

Trots de varma uttrycken beter det sig relativt slankt i munnen med samma mängd örter här som i doften. Strukturen bjuder på bra syra och tanniner och avslutet är långt, mineraligt och uttorkande.


Domaine Perrot-Minot
2008 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2009 Morey-Saint-Denis "La Rue de Vergy" - 396:-
2008 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Nuits-Saint-Georges "La Richemoine" Vieilles Vignes - 760:-
2009 Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Echanges" Vieilles Vignes - 840:-
2009 Charmes-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1352:-
2009 Chapelle-Chambertin Grand Cru Vieilles Vignes - 1436:-
2009 Chambertin "Clos-de Bèze" Grand Cru Vieilles Vignes - 1599:20

Perrot-Minot är en producent som jag inte riktigt kommer överens med när det gäller unga viner. I synnerhet när man provar i ett högt tempo och inte har mat att kombinera med. Jag tror att mer syradrivna år som 2008 passar mig bättre när det gäller den här producenten. Det visar sig i de två minivertikalerna där jag föredrog 08orna i båda fallen.

Sen finns det ju en rackarns massa potential i vinerna, men som de upplevs nu är de inte riktigt för mig. Jag skulle dock hemskt gärna testa bl.a. Grand Cruerna i mer mogen ålder och se hur de tar sig.

En snabb, men härlig provning där Arnaud Ente definitivt passar mig som hand i handsken. Tack Ann och Catharina för det.

Skolboksprovning - vit Bourgogne

I söndags, mitt när värmen stekte Stockholm som mest, packade jag ihop mig och tog tåget in till stan och hade en trevlig eftermiddag/kväll i Vasastan. Temat för dagen var vit Bourgogne, med både helblinda och halvblinda serveringar. Kvällen delades in i tre flighter där man skulle kunna ge dem följande rubriker.

• Att sätta ramarna
• Grand Cru-områden
• En handfull Meursault

Över till provningarna och några lätta noteringar. Den första flighten var förresten helblind.


Flight 1 - Att sätta ramarna

Glas 1 - En väldigt klar och blek färg med väldigt blandade dofter. Här fanns lite päron, ylle, citrus och skaldjur. Smaken var torr med en påtaglig syra, tongivande citrus, lite fänkål och mineral åt skaldjurshållet. Känslan var att det var en tunnskalsdruva likt Aligoté men ändå med drag av Chenin Blanc, men där andra även hade andra förslag. Klurigt

Glas 2 - Definitivt en bra, men ändå enklare Pinot Noir, vad den nu skulle ha att göra på en vitvinsprovning. Jag hade först tanken att den skulle kunna vara från ett vitvinsområde typ Chassagne, men doft och smak drog snarare åt Gevrey. Hmmmm.

Glas 3 - Tydligt en elegant Chardonnay av lite yngre snitt. Svagt gyllengul med bra fräschör, lite honung, en del citrus och en rökig, men tillbakadragen mineralitet. I munnen återfinns doftbilden med tillskott av en lätt fet textur och ett stenaktigt mineralavslut. Ett vin för vilken vardag som helst. Gott!

Glas 4 - Nu kom lite mer mognad i form av en gyllengul vätska där mognadens doftplym gav sig tillkänna. Här fanns bl.a. mogna äpplen, citrus, koncentrerade tropiska frukter och mineral. Syran och citrusen var rejält livlig och slogs mot de mer mogna smakerna som landade i ett stenigt avslut med en lätt, lätt beska och en  uttorkande känsla. Chardonnay eller inte. Svårt att placera faktiskt.

Glas 5 - Nästa vin stiger ännu en mognadsgrad med en rejält gyllene färg. Vackert helt enkelt. I grunden samma attribut som föregående glas, men ändå så annorlunda. Återigen en riktigt pigg syra som spelar mot den mogna frukten. Kul också att hitta örter och arrak, men toppen var kanske den rökiga mineralsvansen med rejäl citrus. Chardonnay, jovars.

Kul första flight där alla viner faktiskt har en mening i sammanhanget eller vad sägs om följande facit:

Glas 1 - 2009 Gwäss, Chanton. Ett vin gjort på Gouais Blanc, en druva som faktiskt fanns i Bourgogne till typ sen medeltid. Vinet är med som den ena föräldern till Chardonnay och just detta vin produceras i en volym på ungefär 1500 flaskor årligen i Wallis, Schweiz.

Glas 2 - 2006 Bourgogne Cuvée de Noble Souche, Domaine Denis Mortet. Bra generisk Bourgogne och är givetvis med för att visa upp den andra föräldern till Chardonnay, nämligen Pinot Noir.

Glas 3 - 2006 Bourgogne Blanc, Domaine Denis Mortet. Bra exemplar på generisk vit Bourgogne. Endast med för att påvisa vad det kan bli av avkomman.

Glas 4 - 2000 Morey Saint Denis 1er Cru "Clos des Monts Luisants", Domaine Ponsot. Här pratar vi alltså inte Chardonnay, utan den huvudsakliga andradruvan i Bourgogne, nämligen Aligoté. Kul med just detta vin är att det är det enda 1er Cru-läge varifrån man producerar Aligoté.

Glas 5 - 1995 Nuits-Saint-Georges ”La Perrière” Blanc, Domaine Henri Gouges. Här blir det ännu roligare för nu har vi att göra med ett vin på s.k. Pinot Gouges, d.v.s. ett vin på druvor från i grunden vanlig Pinot-Noir som har muterat och blivit vit. För mer detaljer (annan årgång) se här.

Sammanfattningsvis en härlig provkarta och genomgång av en del av det som gör det så kul med Bourgogne och dess viner, i det här fallet vita. Kul också att prova vinet på Gouais Blanc. Skulle gärna testa det till lite skaldjur någon gång. Sedan är ju Mortet den han är, så ska man ha basviner från någon i källaren är han definitivt en kandidat.

Att dricka 1er Cru-Aligoté hör ju inte till vanligheterna och var definitivt kul, men kanske inte den smakmässigt största upplevelsen. Det saknades en knorr eller komplexitet som skulle fått det att lyfta tycker jag. Pricken över i var dock ”La Perrière” och jag är väldigt glad över att det serverades. Totalt sett en lysande flight tagen ur skolboken och så var det ju lite gott också :-)


Flight 2 - Grand Cru-områden

Här serverades fyra viner med mognad från byarna Puligny-Montrachet, Chassagne-Montrachet och Aloxe-Corton. Dessa serverades halvblint och var följande:

• 1996 Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Mouchere", Domaine Henri Boillot
• 2000 Chassagne-Montrachet, 1er Cru "Grandes Ruchottes", Chateau de la Maltroye
• 1986 Corton-Charlemagne Grand Cru, Bonneau du Martray
• 1988 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Perrières", Domaine Etienne Sauzet

En väldigt trevlig flight med mogna viner där "Clos de la Mouchere" bara gled ner i sin fortfarande unga och fina elegans med balans mellan citrus, honung och rökig mineral. "Grandes Ruchottes" i sin tur kändes lite mer moget trots sin ungdom, men spänsten fanns kvar i syra och fin frukt i form av allt från päron till tropiker. Här var även fetman mer påtaglig och avslutet hade en bra mineralkvast.

Ett snäpp upp på stegen var Corton-Charlemagne, men jag var inte riktigt bekväm med känslan av bortrytis där honung, aprikos och annat vällde fram. Både doften och smaken var ändå häftigt expressiva med en massa olika och även udda inslag. Ett tag fick jag inte bort känslan av räkmacka ur skallen när dill puffade till gång på gång, men såklart var det frukten och den välbeverade syran som stack ut. Gott, men drick nu, tycker i alla .

Sist ut en favoritproducent med ett vin som givetvis också var moget men också hade en välbevarad syra att luta sig mot. Förutom en kaskad av frukt och kryddofter var det som slog mig mest att avslutet var så kritigt uttorkande.

En härlig flight med goda viner rakt över. Lite grand känns det som att det mycket är en smaksak vad man väljer och åsikterna rund bordet var definitivt delade.


Flight 3 - En handfull Meursault

Som sista flight presenterades fem viner från Meursault, även här med en del mognad.

• 1983 Meursault 1er Cru "Charmes", Maison Leroy 
• 1999 Meursault, Olivier Leflaive 
• 1996 Meursault 1er Cru "La Goutte d'Or", Bernard Milloy
• 1999 Meursault, Maison Leroy 
• 2002 Meursault 1er Cru "La Goutte d'Or", Domaine Comtes Lafon

Nu börjar vi prata vissa rejäla mognadstoner med bl.a. bokna äpplen och oxidationstendenser. "Charmes" som är ett Hospice de Beaune-vin hade tydlig mognad och var i mitt tycke mer intressant än riktigt gott.

Meursault från Leflaive var också moget men inte på samma nivå och kändes just därför nästan elegant när man provade de tre första i samlingen. Det var nog lite av en jämförelseluring för med koncentration på vinet så blev det lite mer ordinärt.

Bernard Milloy säger mig ingenting och troligen är det första och sista gången vi möts. Vinet kändes rätt bråkigt med oxideringstoner mot frisk syra, här fanns sötma men ändå upplevdes det som torrt, hmmm. Kul, men inte mer än så.

Nästa Leroy var trevligt för att det upplevdes så mycket yngre och piggare på alla sätt. Ett négociant-vin som definitivt funkar och som visade upp mer av lätt blommighet och citrus i jämförelse med sina kamrater. Måhända lite lättviktigt och anonymt, utan riktig komplexitet, men ändå riktigt gott. Gulpable!

Sist ut en Lafon och då bara vill man ju att det ska vara kalasgott. Här pratar vi elegans i nästan alla led, med fin balans mellan alla byggstenar. Sen fanns det ändå något som störde, en orenhet i doften som gjorde att vinet inte fick blomma fullt ut. Men i munnen var det definitivt en härligt balanserad Lafon. Riktigt bra avslutning när det väl landade i gommen. Mums!

Sammanfattningsvis nyttigt och lärorikt i flight ett och gott i övrigt. Att dricka då många mogna vita Bourgogner känns dock i överkant. Svårt att riktigt uppskatta dem fullt ut då de lite "tar ut varandra".

Att vi sedan avslutade kvällen med mat och därefter Maderia är en helt annan historia.

En kväll bland stjärnorna - Rousseau, Esmonin, Anne Gros, Mommesin, de Voguë, m.fl.

Blankis på Norrviken på dagen, följt av grillning och bastu. Kan det bli bättre?

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Söndagskvällen var nämligen avsatt till att träna lite på referenser när det gäller några av Bourgognes bästa rödvinsbyar eller så kan man ju välja att se det som ett umgänge med trevliga människor och samtidigt dricka gott. Upplägget var ganska enkelt, fyra byar, tre viner per by och genomgående bra kvalitet. Byarna var Gevrey-Chambertin, Chambolle-Musigny, Morey-St-Denis och Vosne-Romanée.

Provningen delades in i två flighter med par om tre viner och allt skedde halvblint. Nedan kommer bara några få anteckningar av två anledningar. Jag mest bara njöt och så är jag inte så bra när det serveras många viner samtidigt. Jag gillar egentligen mer att bekanta mig med ett vin över en eller ett par kvällar. Nog om det, nu över till vinerna.

Flight 1 - Serie 1 - Chambolle Musigny
2004 Domaine Ponsot, Chambolle-Musigny "Cuvée de Cigales"
2005 Ghislane Barthod, Chambolle-Musigny 1er Cru "Les Cras"
1996 Comte de Vogue, Chambolle-Musigny 1er Cru

Det började lite illa direkt med en skadad flaska där rotfrukter, buljong och ostbågar drog ner mungiporna. Det blev ett hopp uppåt i mungiporna för såväl glas två och tre med fina näsor och bra smaker i elegant stil, men inget som möttes av direkt jubel. Jag skulle dock gärna återkomma till Barthod om en räcka år då den var min favorit i denna serie.


Flight 1 - Serie 2 - Morey-St-Denis
2002 Armand Rousseau, Clos de la Roche Grand Cru
2004 Mommesin, Clos de Tart Grand Cru
1985 Leflaive, Clos de la Roche Grand Cru

En sniff och en sipp på glas fyra och lyckan är med igen. Frukten, eken, kryddorna, sandelträt, allt är där i doftbilden och det visas upp elegans med fulla segel. Smaken är ännu bättre med en härlig elegans i frukt och smöriga kryddor. Måhända är mittpartiet liiiiite svagt, men eftersmaken är lång och har en fantastisk mineralitet. Ett lysande vin som dricks bra redan nu.

Svårt att komma efter som Mommesin fick göra, men även här är det drickglädje på topp. Likheterna ligger i elegansen i balansen mellan frukt och fat, men där detta vin har lite mer "drag" och även bjuder på en härlig lakrits och örtbeska innan mineralerna tar över.

Leflaive bjuder sedan på ett moget vin i starten av utförsbacken. Kul med rejäl mognad, men vinet fick stå i skuggan av sina bykamrater. Favoriten denna gång? Rousseau, inget snack liksom.


Flight 2 - Serie 1 - Gevrey-Chambertin
2005 Patrice Rion Charmes-Chambertin Grand Cru
2005 Sylvie Esmonin Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes
2005 Sylvie Esmonin Gevrey-Chambertin 1er Cru "Clos St Jacques"

Efter en lätt bensträckare och sex nypåfyllda glas inleder glas sju med en klockren sniff av hallon, smultron, gammeldags Nickel, lakrits och smöriga kryddor. Vem vill inte smaka då? I munnen har vi att göra med ett vin i ypperligt drickläge med fina ljusa bär, viss lakritssötma och en fin silkighet. Till det en munsmackande mineralsvans och jag är skitnöjd. Att sedan priserna på Rions viner är överkomliga glädjer definitivt en normal dödlig.

Glas åtta och nio är båda rätt kantstötta av nya ekfat. Det tillsammans med ungdomlig uppkäftighet där integrationen inte är klar gör att vinerna inte visar sin bästa sida idag. Bakom fasaden på glas nio kan man dock ana något riktigt, riktigt gott i vardande, men det kräver sin väntan.

Här var segraren nästan lika klar som i förra omgången och Patrice Rion vinner på uppstuds.


Flight 2 - Serie 2 - Vosne-Romanée
2002 Vicomte Liger-Belair, Vosne-Romanée "Clos du Chateau"
1998 Robert Arnoux, Vosne-Romanée 1er Cru "Les Chaumes"
2003 Anne Gros, Richebourg Grand Cru

Här har vi att göra med två fina glas, nämligen glas tio och elva. Både dricks bra nu, men glas tio känns som om det kommer att blomma ut än mer inom viss framtid. Värre är det med det haussade vinet i glas nummer tolv. Här kommer en klassiskt atypisk 2003a med all kraft och muskler som årgången kan ge. Det är ju till viss del gömt i Grand Cru-skrud, men det tilltalar mig liksom inte.

Summering
Svårt det här med att plocka rätt by. Gevrey-Chambertin var enklast följt av Vosne-Romanée, i synnerhet som jag kände igen Arnoux, men sen hade jag vänt bort mig. Kanske lurades jag av hur sensuell Clos de la Roche från Rousseau kändes. Vad vet jag, men en erfarenhet rikare är jag i alla fall.

Utöver det är det lite som vanligt att 2003 blir för mycket, samt att för tydlig eller inte integrerad ek kan störa undan vinernas underliggande kvaliteter. Överlag dock gott som sjutton, inget snack om annat.

Extranummer
En gammal flaska i åldersspannet 90-120 år med texten Mosca(t).....troligtvis en ovanlig Madeira Moscatel. Flaskan kommer direkt från en ypperlig privatsamling från Madeira och har aldrig funnits på marknaden. Upplevelsen då?

Visst drack vi riktigt bra Bourgogne under kvällen, men ta mig sjutton om inte allt förbleknade när extranumret serverades. Här fanns inte plats för några som helst noteringar, utan det enda som gällde var att befinna sig i nuet och njuta av de få droppar som fanns. En riktigt, riktigt stor upplevelse. Tack L + L för en härlig avslutning på söndagen.