Attans så gott på vinets dag

Lika bra att plocka fram nåt med lite kvalitet nu när det är vinets dag. Varför inte klippa till med en udda grand Cru i form av 2004 Echezeaux Grand Cru, Alex Gambal? Kan det verkligen vara nåt?

En väldigt intagande doft med mognad i form av vilttoner, lätta stråk av lösningsmedel och en höstlig "murrighet". Frukten är fylld av kirschiga körsbär som ramas in av en härlig lakrits....kryddorna i övrigt är lätt diffusa,men kaffe och mörk choklad är rätt tydliga.

Smakmässigt har vi att göra med ett vin som liksom träffar mitt i prick....det blir nog inte bättre än så här med en skön balans där syra, tanniner och frukt vandrar hand i hand, och en första mognad visar upp sköna drag där lakrits, silkiget och tonvis med mineral lyfter vinet ett par snäpp. Eftersmaken är en sån där som har en svans som fortsätter att bara ligga kvar och det vill liksom aldrig ta slut.

Alex Gambal är en producent jag normalt sett haft lite svårt för, men som idag verkligen visar upp ett vin av yppersta kvalitet. Det är kanske inte stort, men det är inte så himla långt därifrån och det är attans så gott.

Sigfried Pic presenterar Louis Jadot 2012

Lite småkylig och ruggig slinker jag in på Brasserie Bobonne den 2:a December. Av med rocken och snart finns ett glas vitt i handen........det är nämligen dags för årets upplaga av lunch á la Maison Louis Jadot, presenterat av Vinunic och Sigfried Pic.

Sigfried Pic

I välkomstglaset har jag fått ett glas Ladoix Le Clou D'Orge, Domaine Gagey. Här formligen osar det flintrökig mineralitet med en rand av citrus. Allt lätt inbakat i en smörig och kryddig fetma. Dofterna går definitivt igen i smaken.....och gillar du mineraler så har du här ett vin späckat med sådana som stämplar in på 199 kronor. Bra mineralbang för the bucks.

Nästa servering bjöd på tre vita av bättre kaliber. De vita brukar vara de jag fastnar mest för på dessa luncher, så jag var full av förväntan. I glasen hälldes följande:

Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot

Chassagne Montrachet 1er Cru "Morgeot - Clos de la Chapelle", Domaine Duc de Magenta

Corton Charlemagne Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Till de vita

Här pratar vi om en trio viner som alla går hem hos mig, men av lite skilda anledningar. "Les Genevrières" är som vanligt väldigt tillgängligt och eksmörigt. Med en bra syra, sköna fatkryddor och bra mineralitet hittar det en skön balans. Här måste man dock gilla ekavtrycket som är rätt påtagligt.

"Clos de la Chapelle" är renare, mer transparent och klassiskt elegant. Det känns som att det bara är att dricka det, här och nu. Bygget innehåller nämligen allt man önskar i form av ren frukt, bra syra, mineraler och kryddor. 

Storebror "Corton Charlemagne" är ett helt annat djur. Den känns ursprungstypisk, ung och koncentrerad och talar rätt tydligt om att det ska lagras. Jag älskar den här sniffen med en mineral som blandar flintrök och modellera. Här blir det till att köpa på sig som vanligt.

Som ett litet mellanspel bjuds det på en 2010 Château des Jacques Moulin-á-Vent. Jag hade lite svårt att ta till mig detta efter att ha njutit av de vita, men det funkar och bjuder på en rätt tät frukt, bra syra och små fina tanniner. Avslutet ger en hög lakrisal beska och en skopa mineral. Helt OK!

Nästa uppsättning viner är en trio från Beaune, nämligen:

Beaune 1er Cru "Theurons", Domaine Gagey

Beaune 1er Cru "Clos des Couchereaux", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune 1er Cru "Boucherottes", Domaine Héritiers Louis Jadot

Beaune är kanske inte mitt absoluta favoritområde, men man brukar ofta kunna få loss rätt bra viner härifrån,utan att plånboken glöder sönder. Likadant är det här. Vinerna stämplar in i spannet 339 - 365 kronor, något som definitivt måste anses som överkomligt för årgången.

"Theurons" är tranbärigt slank med bra syra, ren och fin frukt, samt små greppiga tanniner. Avslutet bjuder på bra kryddor, lakrits och mineral. en trevlig bekantskap

"Clos des Couchereaux" är sötfruktigare tack vare sitt söderläge och är liksom ett nummer större eller mer i alla delar. 

"Boucherottes" är mer jordigt och murrigt med en helt annan och mer krävande struktur än sina syskon. Kanske beror det på närheten till Pommard?

Summa summarum är det helt OK Beaune-viner jag definitivt kan tänka mig igen, men jag skulle ge dem ett gäng år i källaren för att blomma ut lite.

Slutklämmen på provningen är några bättre röda - Grand Cru - och dagen till ära ställdes följande linje upp:

Corton Pougets Grand Cru, Domaine Héritiers Louis Jadot

Echezeaux Grand Cru, Domaine Gagey

Clos Vougeot Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Chambertin "Clos de Bèze" Grand Cru, Domaine Louis Jadot

Grand Cru

Corton Pougets är en trotjänare som kan klassas som en lättvikts-Grand Cru som verkligen vinner på lagring. Dagens exemplar bjussar på typiska lingontoner, men även lite mer sötfruktiga drag, lite lakrits och apelsin. Det är också lite "murrigt" på något sätt. I munnen har vi bra syra, tät frukt och greppiga tanniner.Helt enkelt tydligt strukturerat för lagring. (Jag testade några årgångar i en vertikal för ett tag sedan där lagringens inverkan blev tydlig. Återkommer om detta)

Echezeaux börjar lite tillknäppt, men i glaset öppnar det sakta upp och snart växer det fram en fin sniff med härliga kryddor och en mjuk, fin frukt. Munkänslan ger en fin balans mellan frukt, syra och tanniner och ett fint avslut med mineraler och kryddor. Ungt och oförlöst är betyget.

Clos Vougeot är lite polariserat. Det lockar med en skön sniff med söt, varm frukt, kryddor, fudge och mineraler, men kroppen kämpar lite emot och det behöver i min mun läggas ner och glömmas bort ett bra tag. Då kan nog bitarna byggas ihop och vi har nåt helt annat att leka med.

Dagens vin(n)are alla kategorier finns i provningens sista glas. Hos "Clos de Bèze" finns en än så länge lite blyg, utvecklingsbar doft, men i munnen är det härligt sötfruktigt med ljuvliga kryddor. Balansen sitter som i skolboken och efter ett tag slutar jag analysera och njuter bara av varje sipp. Det här är kalasgott.

Anka till Grand Cruerna

2004 Échézeaux från DRC och annat godis

Kamrat M har nyligen fyllt 50 och min present blev ganska självklar efter lite funderingar. Är man 50 har man skaffat sig det man behöver och M gillar upplevelser och i synnerhet upplevelser där givaren av gåvan är med på spektaklet. Sagt och gjort, det knåpades ihop en liten lätt åttarätters meny med tillhörande viner och presenten var klar. Sen var det bara till att leverera när nu datumet för bjudningen inföll.

Först ut vid ankomst av M + L bjöds på ett knippe smörsteka brödbitar med anklever, fikonmarmelad och flingsalt. Till det en 1996 Champagne Brut Assemblage, Maison Bruno Paillard. En bra start med hyfsad mogen skumpa som jag dock tycker saknade lite livgivande mousse. En rätt bra start på det stora hela i alla fall.

Väl till bords serverades lenrimmade pilgrimsmusslor med en lime- och schalottenkryddad mascarponekräm, serverad på smörstekta små brödrundlar. Till det en 2006 Chablis "Les Clos" Grand Cru, Domaine Pinson. Kvällens fullträff alla kategorier. Ett väldigt gott och elegant vin som tillsammans med maten satt perfekt. Kul när det blir tyst runt bordet av en fullträff.

Därefter en soppa på Karl-Johansvamp med 2009 Meursault 1er Cru "les Genevrières", Maison Louis Jadot. Ett i mitt tycke ljuvligt vin som vi nu har tömt ett gäng flaskor av på hemmaplan, men matchningen till soppan kanske inte nådde upp till föregående servering. Kul i alla fall att gästerna "so far" gav alla viner toppbetyg.

Därefter en liten chansning med Merguez, serverade med grädd- och buljongkokta canellinibönor och en koncentrerad buljong. Som vin fick vi 2006 Ornellaia, Tenuta dell'Ornellaia. Nu körde vi lite i diket eller mer än så kanske. Vinet var alldeles för ungt, fruktigt och uppkäftigt för att funka. Det gick väl någorlunda till maten, men som solitär var det inte poppis hos någon. Det enda vinet, förutom dessertvinet, som överlevde med en slatt till morgondagen. Då var det väl ett snäpp bättre, men jag rör inte nån ytterligare flaska på tio år tror jag.

Är det Bourgogner med i spelet är det lätt att det slinker in en Boeuf Bourguignon och så även denna gång. Den här gången extremt rent gjord och serverad fri från allt annat än kött, och givetvis kokt med en bätter flaska burgundisk Pinot Noir. Som tillbehör lite lök som gullat till sig i smör och farinsocker. Det funkade kalasbra till kvällens solklara vinnarvin, nämligen en 2004 Échézeaux Grand Cru, Domaine de la Romanée Conti. Kul att bjuda på och verkligen kul att de uppskattade det och märkte hur vinet utvecklades och förändrades över tiden. Riktigt, riktigt gott med lager på lager av olika frukt- och kryddkombinationer. Lite floralt och dansant inledningsvis med ett svagt motstånd i tanninerna, för att mot slutet drivas mot en mer silkig sötfrukt som samsas med indisk kryddbazaar. Stort!

Samma vin fick följa med över en klick Epoisses med tillhörande bröd innan vi högg in på en äppelkaka med knaprigt täcke och lite vaniljglass. Till det en skvätt 1971 Moulin Touchais, Moulin Touchais. Det funkade inte alls lika bra som väntat till desserten och även som solitär kändes det inte alls som om det kom upp i önskad nivå. Dagen efter var det dock som en sötfruktig smekning och alldeles ljuvligt.

Som avslutning blev det sedan lite kaffe och praliner från Neuhaus, nämligen Caprice & Tentation.

Summa summarum en väldigt lyckad kväll där målet att bjuda på riktigt bra vin i kombination med bra mat helt klart uppfylldes. När sällskapet skulle rangordna vinerna var överensstämmelsen rätt stor och landade i ungefär följande:

• Échézeaux
• Meursault 1er Cru "les Genevrieres
• Chablis "Les Clos"
• Champagne Brut Assemblage
• Moulin Touchais
• Ornellaia

Förstaplatsen var väldigt ohotad, medan andraplatsen var jämnare. Vinet från Chablis vann matkombon och det från Meursault vann solitärkampen. Skumpan hamnade i ett ingenmansland på fjärde plats och kampen om sistaplatsen var hård. Jag tar definitivt på mig missen med Ornellaia, på tok för ungt för allas smak, däremot trodde jag nog mer på Moulin Touchais. Man lär sig något nytt varje gång.

Maison Louis Jadot, årgång 2010

I tisdags (2:a oktober) var det samling till lunch och provsmakning på Bistro Bobonne. Bakom kalaset stod Siegfried Pic från Maison Louis Jadot och importören Vinunic. Det som skulle smakas på var den redan nu nästan legendariska årgång 2010 och efter lite inledande bubbel och småprat gav vi oss så på vinerna ledsagade av Sigfried och ibland sufflerade av Claes Lindkvist från Vinunic.

Vinerna serverades som tre vita och tre röda flighter där två av de vita flighterna endast innehöll ett vin.

Några av dagens vita

Flight 1

Savigny-Lès-Beaune 1er Cru "Clos de Guettes", Domaine Gagey - 239:-

Först ut för att sätta ribban serverades en enklare 1er Cru från Savigny-Lès-Beaune. Redan här slogs jag av hur snygga de vita vinerna var. Här fanns fin frukt, viss fetma för skön textur, härliga mineraler och bra syra. Sammantaget ett rent och elegant vin som definitivt slog an tonen och som definitivt kommer att landa i källaren. Priset på 239:- gäller konsumentledet, med eventuella påslag för privatimport. Exakt hur det blir beror på hur vinet kommer att lanseras.

Siegfried berättade förresten här att när det gäller skördeuttaget för 2010 så var mängden hyfsat normal för vita viner, men lågt för de röda. Det totalt sett låga uttaget fortsätter nedåt årgång 2011 och 2012. Håll tummarna för 2013.


Flight 2

Den andra flighten tillika förrättsvinerna består av 1er Cru-viner från de tre stora vitvinsbyarna och meningen var helt enkelt att ställa viner från dessa mot varandra.

Förätt till de tre vita

Meursault 1er Cru "Les Genevrières", Domaine Louis Jadot - 529:-

Här känner man igen sig från storasystern från 2009. Vinet är mjukt rökigt, lent, lite fett i känslan och doftar elegans. I munnen bjuds en underbar mineralitet och ett perfekt drickbart och elegant vin. Återigen plingar köpklockan. Här måste jag bara fylla på så storasyster får kompisar i källaren.


Chassagne-Montrachet 1er Cru "Morgeot - Clos de la Chapelle - Monopole", Domaine Duc de Magenta - 459:-

Trions anonyma näsa, något som överraskade mig. Det jag fångade upp var en len, svag frukt och en rätt återhållen mineralitet. Väl i munnen förbyttes allt till en ungdomlig uppkäftighet. Här fanns kryddighet, frukt och mineral och ett rätt snyggt avslut med citrus, beska och mineral. I mitt tycke ändock flightens svagaste kort. Framförallt förbryllad över hur svag mineralen var i doften.


Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Referts", Domaine Louis Jadot - 469:-

Syradrivet vin för lagring med en rökig mineralitet som touchar metall. Kul att dricka nu med sin ungdomliga citrus, men mest är det potential som känns.


Flight 3

Sista vita flighten består återigen av endast ett vin, men vi pratar Grand Cru nu och Corton-Charlemagne. Den lott från vilken detta vin hämtas firar nästa år 100 år inom företaget. Lotten är den högst belägna av tre lotter inom samma vingård. De två övriga ger rött vin och buteljeras under etiketterna Corton-Pougets och Corton.


Corton-Charlemagne, Domaine des Héritiers Louis Jadot - 895:-

I doften är det en typisk Corton-mineral inbäddad i en fet frukt. Väl i munnen finns liksom allt. Det bjuder på elegans och komplexitet i samma paket, samtidigt som det är kraftigt och intensivt. Det jag gillade mest var nog avslutets lätta bett och den underbart steniga mineraliteten som hängde kvar riktigt länge. Ett vin som med ålder kommer att bli enastående. Återigen vill jag köpa och lite grand var det nog så att de vita överlag passade mig riktigt bra idag.

Några av dagens röda

Flight 4

Så var det då dags för lite rött och den första flighten visar upp Côte de Beaune, närmare bestämt Beaune och Corton. Flightens gemensamma nämnare är nog definitivt lagring och potential. Här märks ek och ungdom och det är tydligt att det behövs ett antal år innan vi är framme vid ren njutning. Det vore kul att ha ett par flaskor av varje för att se hur de beter sig om en räcka år, för det var lite så diskussionen gick, att här fanns potential och troligen det största röda prisvärdet. Trots det är det här kanske inte riktigt 100% min stil, men ge det lagring och jag lär nog ändra mig.


Beaune 1er Cru "Boucherottes", Domaine des Héritiers Louis Jadot - 265:-
Beaune 1er Cru "Clos des Couchereaux", Domaine des Héritiers Louis Jadot  - 265:-
Corton-Pougets Grand Cru, Domaine des Héritiers Louis Jadot  - 525:-

Ankbröst till de röda

Flight 5

Gevrey-Chambertin 1er Cru "Poissenots", Domaine Louis Jadot - 495:-

Lite bytypiskt murrig och jordig, kombinerat med tät frukt och en touch av målarlåda. Här finns helt enkelt en kombination av byns klassiska kraft och en potential till silkighet. Idag är det dock mest frukt som slåss mot ek...vi pratar både vanilj och beska....men i botten är det bra balans och struktur och redan nu ett skönt avslut. Gott, men det blir inga hyllningar.


Echezeaux Grand Cru, Domaine Gagey - 945:-

Av denna Grand Cru görs endast tre fat och från denna vingård finns ju som bekant både fågel och fisk då vingården är så stor. Idag hittar vi dagens härligaste och mest tillgänliga vin i detta glas enligt min mening. Här finns lätta och friska, röda bär och en rent lysande Pinot-krydda. Ändå är vinet koncentrerat och trots ungdomen börjar små stråk av animala toner skönjas. Ett riktigt sniffarvin. Det funkar såklart också i munnen, men där är eken än så länge lite väl framträdande i min smak. Den röda frukten, violerna, lakritsen och den lätta beskan, samt mineralerna överväger dock. Det är helt enkelt skitgott. Det röda vin jag nog helst skulle lägga pengar på.


Flight 6

Charmes-Chambertin Grand Cru, Louis Jadot - 995:-
Chapelle-Chambertin Grand Cru, Louis Jadot - 1185:-
Chambertin-Clos de Bèze Grand Cru, Domaine Louis Jadot - 1595:-

Och så landar vi i en majestätisk trio från Gevrey. Det liksom märks att vi har tagit oss upp en nivå och numer dansar bland de lite större drakarna. I det första glaset har vi charm, men faktiskt faller vinet lite platt mot sina grannar, även om det såklart är ett bra vin.

Chapelle är tillsammans Echezeaux det mest tillgängliga röda i min mun och här bjuds på en härlig indisk bazaar av Pinot-kryddor tillsammans med kaffe och choklad och ändå känns det så oförlöst och återhållet, även fruktmässigt. I munnen är det lätt ekigt och kryddat med ett långt mineralavslut. Förbaskat gott att dricka redan idag, men såklart ett barnarov.

Clos de Bèze är ett helt annat djur. Här pratar vi kraft, komplexitet, struktur, men ändå en balans mellan delarna. Här krävs långlagring helt klart, men den sötfruktiga, julkryddiga och mineralstinna känslan lovar bara så gott. Kan nog bli makalöst med många år i källaren.

De sista slattarna

Sammanfattningsvis är känslan av vinerna lite olika. Jag är helt såld på flera av de vita och kommer definitivt att fylla källaren med ett antal flaskor. Bland de röda vore det kul att känna vad Côte de Beaune-vinerna ger om säg 10 år och i övrigt skulle jag nog lägga mina röda pengar på Echezeaux. Den funkade liksom perfekt för mig, men såklart vore ett par flakor Clos de Bèze inte heller fel. Svårt läge när det finns så mycket gott och en plånbok på andra ändan. Slutklämmen är väl i alla fall att Louis Jadot definitivt funkar avseende årgång 2010.

Vingårdsbesök - Domaine Mongeard-Mugneret

Så var det då dags att styra bilen till något av det heligaste, nämligen Vosne-Romanée. Det är en by där det alltid är lika härligt att lämna bilen och gå ut bland vingårdarna och förundras över att några få vingårdar kan vara så mytomspunna och vara basen för viner man nästan bara får drömma om. Namnen ligger så bra i munnen också, "La Tâche",  "Richebourg", "Romanée-Conti".....eller det kanske är mest för att man trånar efter vinerna.

Romanée-Conti

Efter en liten strövtur bland rankorna rullar jag iväg mot eftermiddagens mål som är ännu ett producentbesök, nämligen hos Domaine Mongeard-Mugneret. Jag placerar bilen i skuggan alldeles vid porten och knallar in. Vid en första anblick känns det som om allt är ett par snäpp större här och liksom mer ordnat, något som också visar sig stämma längre fram, men vi ska inte springa iväg nu.......

Företagets logotyp

Genom ett fönster uppmärksammar jag några kvinnor och förklarar för dem att jag är här på ett planerat besök och vips så dyker någon upp vid dörren, och denna någon visar sig vara Marie Mongeard, min ledsagare under den närmaste timmen. Efter inledande hälsningsfraser visar Marie, med sina klapprande höga svarta klackar, vägen från den del där kontorsbyggnaden finns till det område där bl.a. provningsdelen ligger och vips så befinner vi oss inne i provningsrummets svalka.

Till skillnad från övriga besök jag hinner med den här omgången är detta mer storskaligt och professionellt och alltså inte lika personligt, även om Marie är trevlig och bjuder på sig själv. Det här visar sig direkt med en inledande presentation av ett antal trycksaker som jag får med mig, men jag duckar lite snabbt och slinker ur greppet och börjar med att prata om familjen och företaget.

Marie Mongeard

Det visar sig att företaget är en hyfsat storskalig verksamhet där dirigentpinnen hålls av Vincent Mongeard och där familjen är involverad på flera olika sätt, så även Marie. Totalt sett är det 18 personer som driver runt verksamheten, en verksamhet som ett normalår hanterar runt 170.000 buteljer. Eller hanterade kanske stämmer bättre, då man nyligen har gjort sig av med stora områden av region-klassad mark i Hautes Côtes de Nuits och det innebär att årsproduktionen framöver kommer att landa på 140.000 flaskor. Anledningen till försäljningen är att Vincent helt enkelt tycker att årgångsvariationen påverkar vinerna så mycket så att han inte riktigt vill stå för dem vid sämre år, samtidigt som deras terroir inte ger möjlighet till den komplexitet man strävar efter.

Förutom att Vincent och familjen gör vin så är man väldigt involverad i fathanteringen, något som anses ytterst viktigt då man använder sig av hyfsat stor andel ny ek. Det är Vincent själv som köper in eken och torkar den under några år innan han låter Tonnellerie Rousseau i Couchey, utanför Marsannay, tillverka fat åt honom. Det är nog förresten lite som Allen Meadows säger när det gäller domänens hantering av ek:

“The Mongeard wines are on the oaky side yet with time in bottle they generally absorb most of it and become quite satisfying."

Efter ytterligare småprat om arbetet i vingård och källare som är lutte raisonnée och i övrigt så naturligt med så lite inblandning som möjligt är det så dags att ge sig på vinerna. Jag som hade hoppats på att få prova lite från årgång 2010 inser nu snopet att 2010 kommer först att vara tillgängligt i november och att detta inte är en firma där vi far runt och provar direkt ur faten. Nåväl, en liten uppsättning av viner från 2008 får väl duga.

Provningsviner

2008 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits "La Croix" (10,80 Euro)
Druvorna till vinet kommer från ett läge precis nedanför skogen "Foret de Detain Gergueil", nämligen bestämt vid byn Arcenant. Vinet som sådant är rödfruktigt, örtigt och ekkryddigt med ett tydligt driv av syra och syrliga röda frukter. Det är helt OK och enkelt att dricka, men ger inga bestående intryck. Högt läge uppe vid skogen och årgång 2008 är inte en perfekt kombination, utan ska man köpa detta lär man gå på årgångar som 2009.


2008 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "Les Narbantons" (19,00 Euro)
Inte något av de bättre lägena i byn, hyfsat nära vägen och gränsen till Beaune, men precis som Jasper Morris skriver så finns det vissa firmor som ändå lyckas göra bra viner härifrån, däribland Mongeard-Mugneret. Från detta vin och de två nästkommande slår det mig vilken precis rödfrukt de har lyckats fånga för årgången. Frukten är så klar att den för tanken till ett inre ljus eller en fjällbäck, där den finns lite undangömd av eken. Det är rätt tydligt att domänens bättre viner inte ska drickas unga, utan här behövs tid för att eken ska integreras. Man kan bara hoppas att när frukt och ek smälter samman att det uppstår något riktigt bra.

Nåväl, i övrigt finns det en del sötma med dragning åt lakritshållet och viss jordighet, men det är frukten som drar till sig intresset och eken som gör att jag tvekar. I slutändan fick det ändå bli ett par flaskor, dock för vila.

2008 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Orveaux" (35,90 Euro)
I denna fina vingård äger firman 1,2 av totalt 1,79 hektar, vilket innebär att man är den absolut största ägaren. Här pratar vi samma frukt- och ekintryck som i föregående vin, men sen händer det betydligt mer bakom kulisserna där det tydligare går att skönja enskilda bär som hallon och körsbär, samt ekspår av choklad och kaffe och även drag av mineraler. Eken (35% ny) och dess beska ligger dock som en dimma och döljer potentialen. Självklart följer flaskor med hem, men dessa ska vila.


2008 Echézeaux  (43,00 Euro)
I en vingård på över 37 hektar finns såklart en del variation beroende på läget. Mongeard-Mugneret buteljerar två etiketter från vingården, en Echézeaux och en Echézeaux Vieilles Vignes. Ägorna i vingården finns i Echézeaux du Dessus, Les Rouges du Bas och Les Treux och man äger totalt 2,5 hektar. Vinet jag nu provar känns som ett steg upp på stegen, i alla fall avseende potential. Det finns en struktur och komplexitet som lovar mer runt hörnet, men redan idag kan man bakom eken (50% ny) finna fina röda bär, en inledande Pinositet, vissa animaliska drag med en touch av blod och en dos mineraler. Samma sak gäller dock här. Jag låter det ligga.

Anteckningar och trycksaker

Summeringen av vinerna är att eken för min del är alldeles för framträdande idag, men att det finns frukt och struktur som kan ge bra viner runt hörnet. Jag har dock svårt att riktigt se potentialen och hur väl integrerad eken kommer att bli. Det får framtiden utvisa. I min databas registrerade jag återtitt på vinerna först 2017, men vi får väl se om jag kan hålla mig.

Slutintrycket av besöket blir att det inte är lika kul med besök hos större producenter och att Mongeard-Mugnerets viner inte är något för mig i unga år. Jag ska jaga tag i en eller ett par referensflaskor med lite ålder så jag kan få en bättre uppfattning om hur de utvecklas, och samtidigt se fram emot att smaka vinerna i källaren om fem år eller så.

Maison Louis Jadot - Jubileumsårgången 2009

Med årgång 2009 firade Maison Louis Jadot 150 år som vinproducent och resan under dessa 150 år är ganska remarkabel. Allt kanske kan sägas ha börjat med den vingårdslott i Clos de Ursules i Beaune som familjen köpte 1826 och som Louis hade som start för företaget. Över åren har sedan både de egna ägorna ökat åskilligt, samtidigt som en rejäl negociant-verksamhet har etablerats och numer produceras någonstans i spannet 150-160 olika viner årligen, från Chablis i norr till Beaujolais i söder.

Trots den enorma mängden viner är filosofin att inte etablera något husstil á la Jadot, utan att hela tiden låta terroir få genomslag och det lyckas man definitivt med, i synnerhet i domänvinerna där man har kontroll på allt från ranka till flaska.

En annan intressant sak man kanske glömmer bort när man pratar om hur Bourgogne lyft sig som region under de senaste 20 åren är att det inte bara gäller små producenter som många vurmar för, utan det gäller även de stora drakarna som såsom Jadot och Drouhin. Man kan således vara hyfsat trygg att det är bra vin som levereras för nivån om man köper något av dessa och resten är liksom upp till de personliga smakpreferenserna.

Över till dagens evenemang som sammanfaller med VinUnics lansering av årgång 2009 från Maison Louis Jadot och mer specifikt besöket av Siegfried Pic som är ny exportchef på företaget.

Provningen delades upp i ett antal flighter och mina tankar eller noteringar följer ordningen som vinerna hälldes upp, men kanske inte exakt flight-indelat.

Beaujolais

De första glasen kom från Beaujolais och var riktigt fruktiga och varma små rackare. Av dessa är det inget snack om att "Champ de Cour" går vinnande ur striden med sin mörka frukt, faten, örterna, ja hela paketet liksom. Helt klart ett vin att ha hemma och dricka redan nu, men också ett objekt för källaren.

• Beaujolais Villages "Combe aux Jacques"
• Moulin-A-Vent "Champ de Cour" Château des Jacques

Vita 1er Cruer

Det serverades tre vita 1er Cruer och oron för eventuell låg 2009-syra glömdes snabbt bort, i synnerhet i glasen från Puligny. Här var dock alla tre glasen riktigt trevliga, men jag skulle kunna tänka mig att Puligny-vinerna funkar bättre om ett antal år, medan vinet från Meursault var ytterst drickvänligt redan idag. Det hade redan nu en ruskigt tilltalande balans mellan syran, fetman och frukten. Riktigt elegant och förföriskt. Med lite distans till provningen är det detta vin som jag köper först och det trots att jag blev av med mina halvdruckna/spottade vita glas alldeles för tidigt. Det gällde att vara vaken lärde jag mig.

• Meursault 1er Cru "Les Genevrières"
• Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Referts"
• Puligny-Montrachet 1er Cru "Clos de la Garenne"

Vita Grand Cruer

I högt tempo hälldes sedan upp två vita Grand Cruer, där vi tog nästa steg upp på kvalitetsstegen. Det blir en annan komplexitet, samt oljighet och fetma som gör viner på den här nivån svåra att slå. Valet här är svårt att göra, men ser man till priset är det inget snack då vinner Corton-Charlemagne alla dagar i veckan med sin gula frukt, lena citrus, oljiga mineralspetsade fetma och ett avslut som ger viss grapeaktig beska och en lång mineralsvans. Frågan är nog bara hur bra det blir om några år.

 

• Corton-Charlemagne Grand Cru
• Chevalier-Montrachet Grand Cru "Les Demoiselles"

 
Rött från Côte de Beaune

Den första röda uppställningen från Côte d'Or innehöll tre 1er Cruer och en Grand Cru från Côte de Beaune. Fyra bra viner, men där jag personligen var lite svårflirtad för dagen bland allt annat gottigt. Min summering blev överlag lite unga och rustikt kantiga. Fast det är klart Corton-Pouget stack ut lite med sin drickbarhet och sina trevliga julkryddor.

• Beaune 1er Cru "Les Boucherottes"
• Beaune 1er Cru "Les Theurons"
• Pommard 1er Cru "Les Epenots"
• Corton-Pouget Grand Cru

Rött från Côte de Nuits

Nu börjar vi snacka på riktigt. En 1er Cru och sex Grand Cruer från Côte de Nuits. Jag njöt mig igenom hela uppställningen och det var väl endast Clos Vougeot som jag inte riktigt kom överens med. Det är två viner jag definitivt vill komma tillbaka till på hemmaplan och det är först Lavaux St Jacques för sin potential i förhållande till priset. Här pratar vi väldigt tät och koncentrerad frukt, men samtidigt en slank elegans där silkigheten med sin kamrat sötlakrits redan har börjat arbeta i bakgrunden och fint samsas med Pinot-kryddorna. Men, som sagt, en del vila på det.....

Dagens röda i form av drickbarhet är det andra vin i denna uppsättning jag skulle vilja gå tillbaka till och det är Bonnes Mares. Mina anteckningar blev lite knapphändiga här och kan summeras till skitgod, ren, lätt och elegant. Det behöver inte vara svårare än så. Förresten, jag skulle nog gärna titta tillbaka på alla vinerna, men man kan ju inte få allt.

• Gevrey-Chambertin 1er Cru "Lavaux St Jacques"
• Chapelle Chambertine Grand Cru
• Echezeaux Grand Cru
• Clos Vougeot Grand Cru
• Bonnes Mares Grand Cru
• Chambertin Clos de Beze Grand Cru

Summa summarum en imponerande uppsättning viner där mina slantar nog landar på "Les Genevrières", "Lavaux St Jacques" och Corton Charlemagne. Stort tack till Claes och Catharina på VinUnic för en kalastrevlig tillställning.