En duo trotjänare med olika resultat

Under helgen har det druckits några trotjänare med olika resultat. Det är nog så att när det gäller dagens duo så är det nog så att jag mer och mer gillar Domaine Chavy Chouet eller tidigare Domaine Hubert Chavy, medan jag tvekar mer och mer när det gäller Domaine Bruno Clair.

Först ut var 2006 Marsannay "Les Grasses Têtes", Domaine Bruno Clair. Här pratar vi mogna, kirschiga körsbär med en viss dragning åt plommon. Sedan en viss sötma som drar åt mandelmassa och via björnklister i förlängningen landar i målarlåda. Till detta en del jordiga, höstmultnande och köttigt, animaliska drag uppblandade med ett gammalt läderskärp. Kul näsa helt klart.

Smakmässigt är vinet dock inte riktigt som jag vill ha det. Frukten har delvis torkat ut och har inte gått över i nästa mognadssteg. Det finns stoppning i form av syra och tanniner för att behålla en flaska i undersökningssyfte, men frukten verkar ha gjort sitt och då dricker jag nog upp hellre förr än senare. Dag två upplever jag ännu tydligare att det inte håller ihop till 100% vad gäller min smakpreferens.

Nästa vin var 2006 Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Folatières", Domaine Hubert Chavy. I näsan bjuds vi citrus, gula äpplen, en fetmakänsla med honung, nötter och smör, lite åt fudgehållet. Några rejäla drag av mineralkvarnen är nog ändå det som sticker ut. Det är rejält stenigt, men det som slår en är att doften även nästan får en att tänka på nyuppkört vägdamm.

I munnen faller sedan allt på plats i en elegant och balanserad helhet. Frukten vävs in av fetman, mineralerna försöker sticka ut hela vägen, men hålls emot. Ett lätt beskt bett ger sedan lite extra karaktär. Skitgott med alla saker på plats, i synnerhet en mineralitet som dröjer sig kvar och lite grand är "to die for". Hade syran varit ett snäpp upp hade det varit jubel här hemma.

Det här var sista flaskan och vinet har sakta börjat vika sig. Totalt sett har halvlådan av detta vin varit lysande i min mun. Definitivt kandidat för återfyllning och 2009an finns redan i källaren.

2006 Marsannay "Les Grasses Têtes", Domaine Bruno Clair

I slänten ovanför byn Marsannay eller kanske ännu mer precist, direkt väster om Route des Grands Crus, ligger de vingårdar i Marsannay som är klassade på Village-nivån. Här finns ett antal Lieux-dits som är lite mer namnkunniga än övriga och dit hör bl.a. Les Grasses Têtes.

Namnet som betyder "Tjockskallarna" har enligt Bruno Clair kanske kommit av den feta (Grasses) lerjorden, och de platta stenar (Têtes) som finns i jorden. Vad vet jag?

Det jag vet i alla fall är att Bruno Clair äger 1,29 hektar mark i vingården och att marken är lerigt fet och tung och när marken tillåts få genomslag i vinet skapas det kraftulla och rustika viner. Av den anledningen är det smart att vänta några år på vinerna härifrån. Enligt Brunos egna sajt ska 4 till 8 år vara lagom.

Låt oss se vad jag tycker då.....och vinet är förresten en 2006 Marsannay "Les Grasses Têtes", Domaine Bruno Clair och dracks senast för drygt ett år sedan.

Upplevelsen är till skillnad från senast att vinet är lite tunt i inledningen och att kraften egentligen i huvudsak består i att det finns en hyfsat rejäl dos tanniner som ger rusticitet. Annars är det sedvanliga körsbär och ruttna grönsaker som står för huvudnosen och som andrafiol finns lakrits och kryddor från faten.

Munkänslan är mer skogsbär, men också lakritsen och en skopa örter som tillsammans med syran och tanninerna gör ändå vinet lite trevligt. Det håller dock inte riktigt måttet då det känns lite väl tunt och då påverkas även avslutet som blir lite väl kort.....man blir lite snodd på konfekten. Med lite värme och luft blir det ett snäpp bättre, men når inte riktigt hela vägen.

Såhär en måndgaskväll efter ett föräldramöte gör det dock sin pryl, men jag väntade mig faktiskt mer efter provet för ett år sedan.

Marsannay från Bruno Clair

Precis söder om Dijon ligger Marsannay, som tillsammans med sina grannar Chenôve och Couchey fick appellationsstatus under namnet Marsannay så sent som 1987. Här är en appellation som skiljer sig från övriga i Bourgogne genom sin produktion av rosé. Om man rundar av lite grovt så produceras här ungefär en tredjedel av såväl vitt och rött som rosé.

För att det vita och röda ska klassas som Marsannay ska det komma från någon av vingårdarna norr om den klassiska Route des Grands Crus, d.v.s. den väg som passerar rakt igenom byn, ja rentav igenom ett flertal av Bourgognes namnkunniga byar. I brist på vingårdar med högre klassificering än village-nivån, finns här ändå ett antal som såklart räknas som bättre än övriga. Bland dessa finns exempelvis Les Vaudenelles, Les Grasses Têtes och Les Longerois.

Valda exempel är de vingårdar där Domaine Bruno Clair äger andelar och är alltså de tre vingårdar från vilka man producerar sina vingårdsbetecknade viner från Marsannay. Bruno Clair har utöver detta en räcka ägor i bl.a. de närliggande byarna, med Gevrey Chambertin som huvudfokus. Totalt sett är Bruno Clair en av de största producenterna i hela Côte d'Or.

Dagen till ära har valet fallit på en flaska "Les Grasses Têtes", 2006, vilket innebär ett vin från en vingård som har inslag av tung lera. Normalt ska detta vin vara rätt kraftigt med ordentliga tanniner sägs det.

Vinet hälls upp källarkallt och släpper mest röda bär och ruttenhet ifrån sig inledningsvis. Efterhand vecklar vinet ut sig och det vankas körsbär, skogstjärn och lite lakritsfudge från godispåsen, men mest påtagligt är definitivt en ruttenhet som ligger i spannet ruttna grönsker och rentav lite dåligt kött.

I munnen blir bären till hallon och jordgubb, samtidigt som fudgen renats upp och nu är ren anis. Det bästa i munnen är dock att känna örtigheten blandas med en härlig syra och härligt bångstyriga tanniner och slutligen att bara svälja och njuta.

Det här gillar jag definitivt och herr Bruno Clair är helt klart med på min inköpslista framöver. Både det här och andra viner finns på systemet så det går att fylla på.