Les Murgers des Dents de Chien - St-Aubin

Den verkliga vitvinsmarken i Bourgogne har av tradition definierats runt byarna Chassagne och Puligny med alla de fantastiska vingårdar som finns där. Den mest erkända av dessa är Le Montrachet, en ikon för vissa och den vingård som både Chassagne och Puligny har kopplat till sina egentliga bynamn, därav Chassagne-Montrachet och Puligny-Montrachet.

En lite mindre känd by någon kilometer därifrån är St Aubin. Det är en liten, liten by med runt 300 invånare som känns lite mer utkastad i periferin, som en bortglömd lillasyster eller nåt. Gemensamt med tidigare nämnda byar är att detta är vitvinsland, och faktiskt ett riktigt bra sådant.

Från att ha fört en lite undanskymd tillvaro i skuggan av storasyskonen märks det tydligt hur självförtroendet har ökat och attityden i har byn ändrats, bl.a. har man tidigare sålt en hel del byviner under appellationen Côte-de-Beaune, men nu har den andelen minskat och mycket säljs numer som St-Aubin. Vidare pratas det faktiskt med aktning om en del vingårdar från området och som grädde på moset finns det ett antal riktigt duktiga producenter som hjälper till att sprida stjärnglans över bynamnet, eller vad sägs om namn som Hubert Lamy, Vincent Girardin och Pierre-Yves Colin-Morey.

Inspirationen till dagens vin fick jag när jag igår lade ner ett par nyinköpta St-Aubin, En Remilly, från Vincent Girardin i källaren (Det finns flaskor kvar på bolaget). Som nordlig granne till vingården "En Remilly" sträcker nämligen "Les Murgers des Dents de Chien" ut sig, så det kändes passande att det fick bli en flaska därifrån.

Vald flaska är således en St Aubin 1er Cru, "Les Murgers des Dents de Chien", 2006, från producenten Domaine Gerard Thomas. Det mest intressanta med Gerard Thomas är nog hur delade åsikter man finner om honom i litteratur och på nätet. Clive Coates ger betyget "Good but not Brilliant" om hans viner, medan
Norman & Taylor har valt att ta med honom i sin bok "The Great Domaines of Burgundy".

För egen del gillar jag dagens vin, både för att det är prisvärt och också för att det skiljer sig lite från grannbyarnas vita viner. Efter att ha provat hans 1er Cru-viner från både Meursault och Chassagne-Montrachet och upptäckt att de faktiskt är riktigt snarlika med dagens, så håller jag mig numer endast till detta vin. Ingen idé att betala mer för likvärd eller sämre juice liksom.

Och hur är då vinet?

Här möts man av en koncentrerad blom- och fruktdoft. Det är liksom parfymerat av snittblommor, någon slags mix av fylligt orange melonkött, äpple, tropiska frukter och sedan stänk av smör och citrus.

Smörigheten blir tydlig i munnen och den är mer än den normala Burgundiska kyssen. Sen återkommer, frukten, lite citrus och en liten svag beska. Allt är dock väldigt inlindat i vätskans silkighet, nästan så att känslan upplevs lite som trögflytande.

Vinet ingår i bassortimentet här hemmavid. Ett bra-att-ha-vin helt enkelt.