Kalifornien bjuder på Lynmar, Calera och Hansel

Två gånger mödrar på besök. Då är det dags för rustik mat som ska få samsas med lite vin från Kalifornien. Bland annat måste ju Calera 2008 testas efter en hel del positiva notiser på nätet.

På spisen står en kastrull med soppa på Karl Johan och bredvid puttrar en gryta med Coq au vin, gjord på vitt vin dagen till ära. Innan vi börjar frossa på maten smakar vi på dagens vita som är Lynmar Russian River Chardonnay, 2006.

Här bjuds på äpplen och päron med en rätt fet dos smör. Tankarna går nästan till en ugnsbakad kaka med smör och socker som har karamelliserats på frukten. Till detta kommer en tydlig vanilj från eken och mera undertoner i form av rök och citrus. I munnen återkommer frukten, fast det som slår igenom starkt är en överdos av smör som gör att citrustonerna och mineralerna i mitt tycke har lite svårt att hitta igenom den kompakta smörigheten.

Det här är definitivt för mycket för mig. Tack och lov funkar det rätt bra till soppan.

Dags för fågeln som har puttrat länge med allsköns kryddning och en hoper med svamp, smålök och morotsbitar. Till grytan blir det två kaliforniska Pinoter, nämligen Calera 2008 och Hansel, North Slope, 2006.

Först ut det lite ljusare glaset med Calera. Här får man en syrlig rödfrukt med sura körsbär, lingon och kanske är det lite blodgrape....nån slags citrusbeska är det i alla fall. På det kommer lite animalisk ruttnad och en typisk varm tallsluttning med kottar och barr som värms på marken. Ibland undrar jag hur skallen skapar bilderna?

Samma bär återkommer i munnen med en tydlig syra. Är det blodgrapen on top? Även tallen känns igen och i slutklämmen får man hyfsat vedartade örter och andra kryddor....och lite tanniner finns det visst också. Inte riktigt i mitt smakregister, men det går hem till maten.

Nästa glas är lite mörkare och här far fantasin iväg. Bilden blir lite av en hårt packad grusväg där doften av en soluppvärmd väg blandas av lite gummi som har stekts av solen. På en mjölkpall står en korg med bacon, lite blandade bär och någon form av pepprig mynta. Nåja, dofterna finns där för mig i alla fall, oavsett hur man nu väljer att skapa sina bilder.

Smaken ger de blandade bären och en bukett av kryddor, med inslag av sådant som vanilj, kanel och lakrits. Lägg på en dos syra, en skopa dammiga tanniner, lakrits och en lite alkoholhetta och pusslet är lagt.

En summering av intrycken är att Lynmar inte riktigt funkar för mig. Här blir det helt klart för mycket ek. Calera ger mig lite för mycket sura bär och citrus för att riktigt passa min smak, men Hansel levererar nästan mitt i prick. I min bok vinner Hansel både som solitär och till maten, medan de två andra funkade bra till maten, men hade det svårare helt för sig själva. Samma analys av ges av sambon, men det hade jag ju kunnat gissa redan innan.