I munnen fanns sedan en rätt bra syra, och en örtig, stjälkig beska med inslag av lingonen.
En dags utveckling var dock inte positivt för vinet. Det blev tydliga markörer av lingon och surkörsbär i både doft och smak. Inget att gosa med längre alltså, utan lite av "surt sa räven".
När dagens middag preparerades var det således ett enkelt beslut att komplettera med en till flaska och valet föll på en av Nya Zeelands Pinot-hjältar, nämligen Larry McKenna och en flaska Escarpment, 2006.
Det vinet är en helt annan sak, med en betydligt större koncentration i allt från färg, till doft och smak. Här bjuds en tydlig rökighet med animaliska inslag. Kan det vara en basturökt skinka på besök? Bakom detta följer en koncentrerad doft av mörka bär, lite anis och duschar av tallskog och unkenhet. Det är väldigt Pinot-typiskt och rent av Burgundiskt i stilen.
När det till slut landar i gommen fångar jag upp en ren Pinot-frukt och en härlig silkighet, med inslag av små, små tanniner. Slutet bjuder sedan på sköna drag av salmiak och örtig beska som ligger kvar en stund.
Det är inget snack om vilket vin som tar hem det här. Escarpment rockar och slår åttor runt den här flaskan från Perrot-Minot. Det gäller både för sig själv och till maten, även om glaset Perrot-Minot kom närmare när det fick samsas med lammet. Att vinet även hade en lägre prislapp gör ju inte saken sämre.
En intressant iakttagelse är att nästan alla viner jag har druckit från Escarpment har haft nåt slags problem som nyinköpta, men att allt har fallit på plats efter ett år eller två. Mmmmm, och just nu är det här bara så gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar