Enkel mat, bättre viner

Jag stannade vid en lokal affär på vägen hem och hittade då ett par bra bitar lammentrecote och ett nybakat levain-bröd. Fredagsnöjd plockade jag senare fram lite av våra egna, förvällda bondbönor från frysen och i det ögonblicket föll allt på plats.

Fredagskvällens enkla meny blev oljestekta bitar av levain-brödet med en rejäl dos flingsalt till att börja med. Dessa samsades med en kräm eller dip av bondbönorna som mixats med en stor mängd olivolja och smaksatts med salt, peppar och vitlök. Därefter var det dags för lammet som först stektes i panna och därefter gick klart i ugnen. Det serverades med ugnspotatis, stekskyn och ett snabbslaget smör med persilja och en rejäl dos svartpeppar.

Just i detta läge går säkert vinvalen åt helt olika håll i olika hem och när jag nu fick välja blev det såklart vitt och rött från Bourgogne till de olika rätterna. Först ut kom ett vin från mästaren från Saint-Aubin, nämligen en 1er Cru, Les Frionnes, 2004, från Domaine Hubert Lamy.

Ett vin från en domän som tillhör mina favoriter. Man vet vad man får och det är bra valuta för pengarna.

Dagens intryck ger tydliga toner av frukter med gult äpple och meloner i första rummet, men också en touch av riktigt lockande limefrukt. Med mer luft är det tydligare att sötlakrits och smörkola vill vara med och dansa och så även en påtaglig metallisk mineralitet.

Rakt in i munnen ökar lyckan. Här finns en perfekt avvägd syra för min gom, och hela buketten av frukterna som fanns i doften. Bäst av allt är nog ändå eftersmaken med ett härligt metalliskt avslut som för tankarna till Puligny-Montrachet. Helt enkelt skitgott!

Svårt läge för kvällens röda.....det här toppas inte så lätt. Satt förresten som en schmäck till brödet och dipen.

Till lammet valdes ett rött med både lite kraft och en hel del mognad, nämligen en Gevrey-Chambertin från Domaine Taupenot-Merme, med årgång 2004.

Här kan man tydligt se att vinet nått en viss mognad när det visar upp sig i glaset. Näsan lockas såklart snabbt till mynningen och tjoho, här händer det saker. I min näsa kommer först kräftspad som efter en liten stund nog mer är att betrakta som torkade skaldjursskal. I bakgrunden av detta finns en murrig samling röda bär.

När jag och vinet har hämtat andan så kommer ett potpurri med lite unken jord, stråk av mintig lakrits och rejält mörka körsbär. Med hjälp på traven i syresättningen utvecklas skaldjursskalens doft och den tenderar att bli lite av dygnsgamla, bortglömda skaldjursrester som bredvid sig har lite rutten purjolök. Jag erkänner, jag älskar det.

Och hur smakar det då?

Här är det mörka bär med ett stort övertag för körsbären. Till det lite karamelliserad sötma, anis och jordighet. Sammantaget ett vin som visar sig i mognadsdräkt och dricks bra just nu. Det skulle vara intressant att ställa detta mot Jadots Morey-St-Denis från 1997. Båda vinerna kan beställas från systembolaget och båda kostar 325:-. Vill du förresten testa Hubert Lamy har bl.a. Tryffelsvinet en del att erbjuda.

Och vad var bäst då? I min bok blir det kvällens vita, både med och utan hänsyn till pris,