Röd Chassagne-Montrachet från Jean-Marc Morey

Klockan 10 på förmiddagen satte jag ugnen på 85 grader och stoppade in en form med sidfläsk täckt av rapsolja, kryddad med timjan, rosmarin och vitlök. Över sju timmar senare fick den sällskap av en variant på hasselbackspotatis som penslades med oljan jag hällt av från fläsket.

Målet var att bränna av svålen så den blev knaprig och god och sedan servera den till potatisen. Det funkade riktigt bra ihop och kommer definitivt att göras igen i någon variant.

Efter en koll i kylskåpet insåg jag att slatten som fanns kvar av flaskan från Camille Giroud inte skulle räcka, så det blev en runda ner i källaren för att hitta något att ställa mot kvarvarande slatt. Valet föll på en av alla dessa Moreys från Chassagne-Montrachet, nämligen Jean-Marc Morey.

Utan att ge mig in på Morey-pusslet är Jean-Marc en av två söner till Albert Morey. Den andra och kanske mer namnkunniga brodern är Bernard. Istället för att göra som brukligt i Bourgogne och dela upp alla vingårdslotter i lika delar så delade de upp vingårdslotterna mellan sig i ostyckat skick när Albert gick bort. Jean-Marc fick delar i Chassagne-Montrachet, St-Aubin, Santenay och Beaune och har totalt drygt 8 hektar odlingar.
Druvorna till dagens vin kommer från den 1er Cru-klassade vingården Clos-Saint-Jean och skördades 2005. Vinet är således en Chassagne-Montrachet, Clos-Saint-Jean 2005, från Domaine Jean-Marc Morey. Jämfört med Les Cent Vignes från Camille Giroud är vinet en ton mörkare och saknar den mognadston i kanten som det tidigare vinet visar upp.

Doften som lyfts från vinet är väldigt tät och fruktig. Det är hela spannet från jordgubbar till körsbär och den variant av persikokärnor spetsade med bittermandel som används i viss choklad. Ovanpå det finns ett drag av mintighet och svaga toner lösningsmedel och hör och häpna en svag, svag alkoholkänsla. Inne i munnen härskar körsbär, kirsch och lite bittermandelspetsad marsipan. Till helheten adderas härligt sträva tanniner som bjuder på ett litet, men väldigt angenämt tuggmotstånd.

Ett gott vin, helt klart, men det når inte ända fram till slattmotståndaren, men det har ju fått utvecklas ett par dagar i kylen så jämförelsen är inte helt schysst. Jag ser definitivt fram emot fler duster med detta vin och tror nog att ett år eller två tar det dit jag vill ha det. Sen lär det inte riktigt nå fram till sin motståndare, men det duger så bra ändå.

Just ja, vinerna passade kalasbra till middagen och gjorde sitt jobb mer än väl.