Ryska romaner och domäner i Bourgogne

Den som har läst ryska tegelstensromaner av författare som Dostojevskij eller Tolstoj är bekant med den speciella utmaning man ställs inför när det gäller den uppsjö med namn man måste lära sig. Det är inte så att karaktärerna har ett namn och så är det bra med det. Nej då, det ska krånglas till med två, tre namn på samma karaktär......och många karaktärer är det.

Lite grand samma problem ställs man inför när det gäller domäner och personnamn i Bourgogne. Det är inte bara det att domäner delas vid arv som gör att det blir svårt. Det sker en korsbefruktning bland familjerna som vida överstiger den som sker bland druvorna.

Ett litet, litet exempel på detta kan göras utifrån den domän dagens vin kommer från, nämligen Domaine Dupont-Tisserandot. Domänen grundades 1954 av äkta makarna Bernard Dupont och Gisèle Tisserandot som under nittiotalet överlät ansvaret på döttrarna Marie Francoise och Patricia, samt deras respektive män, Jean-Louis Guillord och Didier Chevillon. Eftersom döttrarna nu bär sina mäns efternamn är kopplingen till ursprungsdomänen tappad och svårigheterna avseende namnen har inletts. Hur Didier sen är kopplad till Domaine Chevillon vet jag inte, men gräver man finns det säkert en koppling. Oavsett så är namnfloran stor och komplex. Den med lite fantasi inser ju vad som kan hända när nuvarande familjer får barn och nästa uppdelning ska ske. Välkommen till Bourgogne herr Dostojevskij!

Sådär ja, dags att går över till väsentligheterna istället.

Nämnda Domaine Dupont-Tisserandot gör viner från Marsannay i norr till Sauvigny-les-Beaune i söder. Toppvinerna kommer från hemmaplan, d.v.s. Gevrey-Chambertin, medan övrig produktion är vin på by- eller regionnivå (Bourgogne). Idag bekantar jag mig med vinet från deras nordligaste utpost, Marsannay. Vinet är från 2002.

Vinet är typiskt Pinot-transparent i glaset och drämmer till med en rejäl kaskad unken ruttenhet vid de första inandningarna. Det är en blandning av allt från gammal Wettex-duk till ruttna grönsaker och ruttet kött. Inte direkt angenämt, men definitivt lovande. Bakom allt detta reser sig en vägg av röda bär. Vi är definitivt i Bourgogne.

Med syresättning kommer den för mig lite ovanliga doften av tydlig tjära, lite som vid vårdagarnas båtbestyr eller som doften av en Islay, utan spritångorna.

Tjäran och bären känns igen i munnen, men sen är det som om nån drar ur proppen och hela mellanregistret försvinner nästan, innan en rökig och tjärig eftersmak återkommer som på uppstuds och dröjer sig kvar.

Efter något glas, när vinet fått luft så försvinner unkenheten och det blir mer kryddor såsom lagerblad och kryddpeppar som blandas med frukten. Det känns också som om vinet håller ihop bättre i sina delar.

Ett helt OK vin, men inget jag skulle be nån jaga efter direkt.