Besök hos våren

Rotar fram det sista av sparrisstumparna från fjolårets skörd och kokar ihop en len liten soppa. I botten på tallriken grundas med ett par skivor chevre och sen lägger vi till en flaska Sancerre .

Vips och trolleri, våren viftar till lite och berättar att den finns där någonstans.

I glaset har det hamnat en Sancerre Les Baronnes 2009 från firma Henri Bourgeois. Vinet har precis haft årgångsbyte hos vårt systembolag så det kändes lite kul att ge sig på 2009.

Här pratar vi frisk sniffvänlighet. Det slår till rätt hårt med passionsfrukt, svarta vinbärsblad och nässlor och sen kommer dofterna på löpande band med krusbär, citrus, en gnutta kattlåda och något som nästan är mentol om jag drar in ordentligt. Som en matta påminnande om barndomen ligger också doften av rök. Lite grand som duellerna med knallpulverpistoler, där alla barn utropade sig till vinnare.

I munnen uppträder ungefär samma palett och kompletteras med en svag citrusbeska och en lång syrakänsla som delvis snörper ihop munnen.

Kul att få försmak på våren, men framförallt passade vinet klockrent till soppan. Det får bli mer Sauvignon Blanc när sparrisen kan skördas. Behöver jag säga att jag längtar?

Till kvällens lammkotletter blir det såklart en flaska rött. Valet har idag fallit på en av de ledande procucenterna från Volnay, nämligen Domaine de Montille. De har som de flesta producenterna i Bourgogne ett utspritt ägande av sina vinlotter. Koncentrationen ligger främst i Beaune, Pommard och Volnay och produktionen har alltså tyngden åt det röda hållet.

Dagens flaska hämtar vi från Beaune, närmare bestämt vingården Les Grèves. Det är en Premier Cru och ägandet i vingården uppgår till 1.26 Hektar.

Från flaskan direkt i glaset stiger det upp dofter av mörkt röda bär, en hel palett liksom, och allt är mjukt inlindat i en mossbevuxen morgonskog. Jag älskar det här, när sniffandet blir till en lek där leendet aldrig vill avta.

När jag och vinet nu är kompisar viskar det lingon, tranbär, nypon och mjuka kryddor som påminner en om julbaken. I den härliga eftersmaken samsas sedan en avklingande anisförnimmelse med mjuka, härliga tanniner.

Ett vin som kunde njutas under hela kvällen och jag fick kämpa för att få spara några droppar till återsniff dagen efter. Sambon är nämligen svag för det här.

Det sägs att det här har lagringspotential, men jag behöver faktiskt inte vänta. Inte du heller om du inte vill. Finns att tillgå på Beställningssortimentet.