Förbaskat högt sniffvärde per krona

Så var vi då tillbaka hos släkten Gros och denna gång slår vi oss ner hos Monsieur Bernard. Lite kuriosa om Bernard är att förutom att älska vin så ska han vara en rackare på att spela piano. Frågan är om talangen att göra vin eller att spela piano är starkast? Oavsett får vi vindrickare vara nöjda med att Bernard fortsätter med familjearvet, d.v.s. vinet.

Bernards vinkarriär började direkt efter militärtjänstgöringen och 1984 tog han över rodret för domänen. Han har sedan dess införskaffat en hel del land i Hautes Côtes de Nuits och låtit omplantera över 90% av ägorna på drygt 20 hektar. Bland innehavet finns sådana pärlor som Clos de Vougeot, Echézeaux, Les Grands Echézeaux och Richebourg, så potentialen till bra viner finns, i synnerhet när rankorna får några år till på nacken.

Hyllningskörerna har på senare år varit många och det är aktade namn som Robert Parker, Allen Meadows och Clive Coates som hör till hyllningsskaran. I synnerhet lyfter man fram det faktum att vinerna tycks bli bättre och bättre, med mer koncentration i takt med rankornas ålder. Vad månde bliva när druvmaterialet blir ännu bättre?

Intressant är att Bernard hanterar sitt druvmaterial på ett sätt som skiljer sig från många andra vinmakare i Bourgogne. Här sker ingen kallmaceration då jäsningen startas inom ett par dagar med hjälp av tillsatt jäst. Nästa sak, som han har gemensamt med brodern Michel, är att efter färdig jäsning/maceration så värms musten upp till 40 grader i ett dygn eller så, i syfte att bl.a. extrahera mer färg och runda av tanninerna. Kul med någon som avviker från den gängse "moderna" ramen av den senaste generationen vinmakare från Bourgogne.

Vad har vi då i glaset idag? Jo en 2007 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Domaine Gros Frère et Soeur.

Snacka om att erbjuda näsan ett spektrum av dofter för en relativt billig penning. Här finns till att börja med en palett med rödfrukt som för mig innehåller syrliga bär som vinbär och lingon, men också toner av körsbär. Sen finns det en stark örtighet med varma vedartade örter och terassens tomatplantor som i växtriket får slåss mot tallskogen och dess skogstjärn. Att sen få doften av sommarmorgonens blöta grusväg på köpet gör att vilken sniffälskare som helst kan känna sig bönhörd. Ekfat.....jaja, såklart finns de med i bakgrunden.....och säkert en uppsjö annat som min avtrubbade näsa inte kan få korn på. Ja förutom vissa animaliska drag då.

I munnen når vi inte lika långt, men visst får vi en skön syra som bär den röda frukten och en rätt bitig och örtig beska som ger kärvhet i sällskap med de tanniner som finns. Med tid och luft börjar man förstå att det finns en bra potential här då det sakta kryper fram en silkighet och sötma som bådar gott. Om sötman är från kola eller lakrits låter jag vara osagt, men gott är det.

Toppbetyg för sniffen och gott betyg i övrigt för i sammahanget blygsamma 195 riksdaler. Gott betyg ges även här.