Smak på slott

Vid mitt först besök i Bourgogne visste jag hur det låg till, att det skulle finnas mysiga små byar, att Côte d'Or är ganska fjuttigt litet och att det inte finns speciellt många slott. Hur lätt är det att fatta? Ett klassiskt franskt vindistrikt och så hör slott lite till undantagen.

Nästa sak är att självklart gäller samma regler för producenter som marknadsför sig under namnet på ett slott som för övriga producenter i Bourgogne. Det gäller helt enkelt att plocka russinen ur kakan. Varning kan exempelvis utfärdas för Château de la Marsannay som inte producerar något av värde enligt säkra källor. Har själv inte testat. Sen finns ju Château de Corton-André som är riktigt vackert, men inte heller producerar något av direkt värde.......and the story goes on....

.....som tur är finns det också slott som är bra på det här med vin. Det är väl i huvudsak tre stycken man kan lyfta fram i Côte d'Or och det är följande:

• Château de Chorey-Les-Beaune
• Château de Puligny-Montrachet
• Château de la Maltroye

Eftersom det släpptes ett vin från Château de Puligny-Montrachet på systembolaget för några dagar sedan får det bli detta slott som blir dagens ämne.

Jag har själv ingen erfarenhet av äldre viner från denna domän, men det anses att produkterna på sin höjd har varit medelmåttiga innan Etienne de Montille kom med i handlingen 2002. Innan dess var det bl.a. ett par banker som mest lekte vinproducenter, men 2002 tog det alltså fart. De Montille har såklart satt avtryck både ute på fältet, med sikte på att arbeta biodynamiskt, och i vinanläggningen, där målet är att arbeta så naturligt och varsamt som möjligt. Det här har såklart gett utslag på slutprodukten och de Montille som från början knöts upp på sju år förlängde 2008 sitt kontrakt, så vi kan med glädje se fram emot flera bra årgångar.

Dagens vin är 2008 Puligny-Montrachet från Château de Puligny-Montrachet och om jag har snokat fram rätt information så görs vinet på druvor från 1er Cru-vingården Les Chalumaux. Det är nämligen så att en liten del av den vingården har nerklassificerats p.g.a. att man har tillfört för stora mängder jord från andra områden, något som någon påpekade och degraderingen var ett faktum.

Man kan ju bara undra hur mycket rötterna bryr sig om det och i min lilla hjärna har vi definitivt att göra med 1er Cru-material. Låt oss se vad näsa och mun säger om det.

Här finns en tydlig doft av citrus som samsas med mjuka eller svagt doftande gula äpplen. Frukten är uppblandad med rostad ek, och som bihang finns också lite honung och smörig kola.

När man får det i munnen blir den fylld av en nästan övertydlig syra där citronen lätt kan hittas av en femåring. Syran skär igenom den fetma av smörighet som finns och blottar lite metall och en mineralitet som upplevs som skarp av den häftiga syran. Och sjutton vilket grapebeskt avslut...här stannar syra, beska och mineral kvar som en kvast ganska länge. Gott, men oförlöst.

Det här är såklart ungt, men det är skitkul att dricka då det sticker ut med sin extrema syra och gissar jag rätt kommer det att bygga ihop sig till något riktigt snyggt om några år. Köpa fler? Jag ska fundera på saken, men då är det mest för att se vad tid kan göra med denna ungdomliga dryck.