Den minsta kommunen i Côte d'Or är Vougeot. Namnet kommer från den lilla floden Vouge som har sitt ursprung i Chambolle-Musigny och som flödar förbi Vougeot ner mot Flagey-Echézeaux på slätten. Byn ligger lite inklämd mellan Vosne-Romanée och Chambolle-Musigny och består av endast ungefär 66 hektar uppodlad vinmark. Trots sin litenhet är namnet på byn spritt bland vinkännare. Det beror till viss del på att kommunen huserar Grand Cru-gården Clos de Vougeot, men kanske ännu mer på att La Confrérie des Chevaliers du Tastevin huserar i Château du Clos de Vougeot.
La Confrérie....vadå? Jo, det är en orden eller ett brödraskap som först grundades som "Ordre de la Boisson" redan 1703 och som återupptod med sin nuvarande inriktning och sitt nuvarande namn 1934. Som alla brödraskap är det en exklusiv klubb där, i alla fall idén, är att man ska vara Bourgogne-entusiast för att få tillträde, men det krävs såklart mer än så. För detaljer se här.
Utöver att ha sin bas och huvudkontor i Château du Clos de Vougeot så finns det lokala avdelningar (underkapitel) runt om i världen, men ännu saknas det lokala avdelningar i Europa. Nog om detta nu, det var ju litenheten som var temat och då kan det vara på plats att nämna att byn Vougeot bara har runt 200 invånare, inte mycket till storlek alltså.
Skolexemplet
Grand Cru-gården Clos de Vougeot brukar ofta användas som skolexempel på hur svårt Bourgogne är och då syftar man oftast på att vingården har ungefär 80 olika ägare. Det innebär självklart att det kommer att vara en spridning på kvalitén avseende de viner som görs härifrån. Olika producenter är ju olika bra.
Det är dock bara halva sanningen då Clos de Vougeot är så stor (50 hektar och största Clos i Côte d'Or) att kvaliteten inom vingården är väldigt skiftande. Det finns både historiska och nutida åsikter och beskrivningar om vingårdens terroir, men att den högst belägna delen av vingården över tid ger bäst viner råder det hyfsad enighet om. Här är jordmånen fylld av kalksten och fossil, medan andelen lera ökar ju längre ner man kommer, och nere vid vägen (RN 74) är det en fuktig lerjord som vid dåliga år kan utsätta rankorna för mjöldagg eller frost.
Det finns numer åsikter om att man borde gå igenom hela Clos de Vougeot och klassa ner de delar av vingården som egentligen inte är av Grand Cru-kvalitet. Syftet är självklart att skapa förtroende för vingården såsom en riktig Grand Cru. Roar man sig att själv granska vingårdskartor ser man att den övre delen av vingården angränsar till Grand Cru-gårdarna Musigny och Grands-Echézeaux och nere på slätten är grannarna Village-klassad mark. Det säger i alla fall en del för en lekman som mig.
Dugliga producenter
Har man bara 200 invånare kan det inte finnas en mängd producenter i byn och det gör det inte heller. Och av den dryga handfull som jag har hittat är det två som sticker ut som kvalitetsproducenter, nämligen Domaine Bertagna och Domaine Alain Hudelot-Noëllat. Idag tar vi tag i den förstnämnda och provar ett enklare vin från producenten.
Domaine Bertagna är en relativt ung domän med anor från 1940-talet, som fick nya och ambitioösa ägare 1982. De som då tog över var Eva Reh och Mark Siddle som då började ett arbete med att få ordning på domänen, ett arbete som Eva har fortsatt ända till idag.
Det som har hänt är stora insatser både avseende arbetet i vingården, med bättre druvmaterial som resultat, men också investeringar i vinanläggningen. Tillsammans har det gett ett så bra resultat att Domaine Bertagna numer tillhör de aktades skara.
Dagens vin
Sådär, då var vi då framme vid det jag egentligen skulle skriva om, nämligen vinet. Det som slår mig direkt är att även om vinet är rött och ryms i en grön butelj så ser det ljust ut. Lyfter jag det mot fönstret är det tydligt transparent genom flaskan, inte mycket till färg alltså. Just ja, vinet var det....det är 2008 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Les Dames Huguettes, från Domaine Bertagna såklart.
Väl upphällt i glaset har vi ett ljusrött, transparent vin, och att döma av detta hade man nog kunnat tro att vi rör oss kring Chassagne-Montrachet eller nåt, men icke, här pratar vi ju Côtes de Nuits, med iofs unga vinrankor,
I sin klara, rena doft finns klassiska pinot-dofter av bär och unknad tallskog. Enkel och trevlig sniffvänlighet, utan någon direkt komplexitet. Smakintrycken fångar upp samma register och vi har att göra med en enkelt, rent och rätt elegant instegsvin. Ett vin att dricka till vardags och som inte skäms för sig, men inte heller ger bestående minnen. Du vet, ett vin att ha ett knippe av vid oväntat besök.
Vill du veta mer om producenten så titta in på deras späckade sajt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar