Fortsatta källarprov av årgång 2005

Med anor i Nuits-St-Georges som dateras tillbaka till 1600-talet får man väl säga att familjen Remoriquet är rotad i byn. Det var dock inte förrän runt 1890 som domänen Remoriquet skapades och den har sedan dess följt från en generation över till nästa för att sedan 1976 ha kompletterats med dagens huvudman Gilles Remoriquet.

Det börjar kännas som en väldig upprepning att skriva att den senaste generationen har haft stor inverkan på den kvalitetshöjning som har skett inom domänen, men så är fallet även här. I huvudsak har man gjort ett par större förändringar. Det ena är att modernisera vinanläggningen och arbeta mer modernt och varsamt med druvmaterial och druvsaft och den andra är att tydligare plocka druvorna vid fenolisk mognad och inte bara läsa av socker och syra. Sen har man såklart förbättrat övrigt arbete i vingåren och slutresultatet är ett mognare och bättre druvmaterial att arbeta vidare med.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt vet var jag ska placera den här producenten på kvalitetsskalan. Det kan bero både på att jag inte till hundra procent är en Nuits-St-Georges-freak, men det kan också bero på producenten. Låt oss se vad dagens vin gör för bedömningen. Vinet som har hällts upp idag är ett byvin från Nuits-St-Georges och således en 2005, Nuits-St-Georges från Domaine Henri et Gilles Remoriquet.

En tydlig och klar doft av körsbär med inslag av såväl undervegetation som kött. Ovanpå det finns fint behandlade fat med en svag kafferostad ton.

I munnen spritter det av ungdom. Här slåss syra och tanniner om vem som ska komma först över mållinjen. Det bli lite så att jag först glömmer bort att det finns en massa fruktaromer, mineraler, drag av örtkryddor, peppar och anis. Visst finns de där och visst är det ett uppfriskande vin, men för min gom är det alldeles för tidigt att dricka. Återstående flaskor får besök tidigast 2013. Hmmm, det kan nog bli gott det här och det är värt den dryga tvåhundring jag la på det för något år sedan.