Madame Lalou Bizet Leroy, en levande legend

Det vilar ett mystiskt skimmer kring namnet Leroy och mycket av det tillfaller helt klart Madame Leroy själv. Har man en bakgrund som delansvarig för Domaine de la Romanée-Conti och tillika hälftenägare i den domänen så är man ju redan då ett jättestort namn. Om man sedan ovanpå det äger (helt och delvis) och driver andra absoluta stjärnverksamheter så inser man lätt att det här är en kvinna att räkna med.

Det finns massor att läsa om Leroy på nätet och i böcker så jag tänker inte annat än nämna några korta fakta om vad Madame egentligen äger och är med och driver för något.

Toppnamnet är Domaine d'Auvenay som hon och hennes syster ärvde av deras far. Systern är sedan länge utköpt och domänen drivs numer som hennes egna toppdomän med viner för den stora plånboken. Vid sidan av detta finns Leroy S.A. som hon äger tillsammans med systern och en japansk partner. De har varsin tredjedel av ägandet. För att sluta cirkeln så äger Leroy S.A. sedan Domaine Leroy till 100%. Domaine Leroy levererar toppviner, fast inte på d'Auvenay-nivå och Leroy S.A. är negociant-verksamheten som levererar betydligt enklare viner.

En onsdagskväll i hemmets lugna vrå får man kanske drömma stort, men flaskan som öppnas kommer från negociant-verksamheten. Dagens vin är en 2000 Bourgogne Rouge från Leroy. Vinet finns för 299:- på systembolaget, men kan hittas billigare på annat håll. På tidigare utförsäljning från Theis Vine gick flaskorna för 149 DKK.

Redan när korken blottas känner jag igen mig. Här finns en kork som har tagit stryk och som kräver koncentration för att få loss i ett helt stycke. Sen är det smuts runt hela buteljöppningen som ska bort, innan jag tillåter mig att dofta. Mums, inga defekter här inte.

Upphällt i glaset kommer koncentrerade mörkröda bär, det är en kirschighet med en udd som pendlar mellan svagt lösningsmedel och mintighet. Svaga, svaga stråk av skog och svamp kan anas i den annars kompakta frukten. Och förresten, vinet är ganska mörkt rött för att vara en burgundisk Pinot.

I munnen kommer en elegant körsbärsfruktig smak som har mognat ut, utan att börja falla isär. Det finns fortfarande kvar en gnutta smeksamma tanniner som spjärnar emot.

Det roliga med det här vinet är att det lurar en bort från Bourgogne i både utseende och doft. Jag hade nog kunna springa åt Italien innan jag fångade det i munnen, men inte ens då är det toktypiskt. Kul helt enkelt.

Det här är definitivt gott och lätt värt 149 DKK. Jag tycker iofs att det är värt 299 SEK också om du vill prova Leroy och en instegs-Bourgogne som slår ut de flesta andra.

OBS! Uppdatering avseende bedömningen. Efter ett dygn i kylskåp har vinet blivit riktigt atypiskt och levererar inte alls. Öppnad flaska bör således drickas upp direkt och flaskorna i källaren dricker jag i år.