Lättdrucket med potential från Sylvain Pataille

Precis söder om Dijon ligger byn Chenôve, en pluttig liten sak som sväljs upp av utkanterna av Dijon och självaste Marsannay. Tillsammans med Couchey ingår Chenôve i det som definieras som AOC Marsannay eller Marsannay-La-Côte. En liten detalj är att denna AOC egentligen inte tillhör själva hjärtat av Bourgogne då gränsen för Côte-de-Nuits går vid Fixin......nåja det är en parentes.

Och vad är det då med Chenôve? Jo här huserar en av Bourgognes utpekade "rising stars", nämligen Sylvain Pataille. Alltså ytterlilgare en i raden av yngre vinmakare som börjar göra sig ett rejält namn. Sylvain började sin bana som konsulterande önolog och tog steget  till att bli sin "egen" runt millenieskiftet. Då startade han med en hektar mark som under åren har vuxit till i runda slängar 10 hektar. Om jag har fattat det rätt ligger alla dessa hektar inom Marsannay och härifrån produceras dryga dussinet olika viner.

Som typ alla utpekade "förmågor" har Sylvain anammat den naturliga vägen, d.v.s. här sker minsta möjliga intervention och inriktningen är ekologisk.

Det vin som idag finns tillgängligt här på hemmaplan är hans bas-Bourgogne som tillhandahålls i sexpack från Tryffelsvinet. Vinet görs på druvor från 35 år gamla stockar från vingården Les Chamforeys.

Det här är första gången jag provar något från Domain Sylvain Pataille och vinet är 2009 Bourgogne Rouge.

Från första lilla sniff märks att det är ett fint hantverk. Det bjuds på en doftpalett med körsbär som drar lite åt det sura hållet och som kämpar mot ett snyggt behandlad ek. Det som tilltalar mig ordentligt är den Pinot-krydda som binder samman frukten och eken. Sniffvänligt, trots sin ungdom.

Smaken bjuder på samma komponenter som doften med lite mineralitet som ytterligare inslag. Sen finns såklart unga pigga syror och lite lätt nypande tanniner. Ett vin som det är väldigt lätt att tycka om, men jag tänker nog låta övriga fem flaskor få vila ett tag så att den ungdomliga, lite syrliga, uppkäftigheten mattas lite. I det läget är det nog ett kalasvin för sina 175 spänn.

Det enda jag egentligen har att invända mot vinet är den anskrämliga, blåbärsblålila etiketten som tyvärr inte görs rättvisa på bilden. Det känns lite som någon som etiketterade sitt maskrosvin på 70-talet eller nåt.