Mini-Meursault i vardande från Rémi Jobard?

Någon gång på 1960-talet delade Pierre Jobard upp sina vingårdar mellan sönerna Charles och Francois. Det blev startskottet för två av dagens fina domäner, nämligen Domaine Francois & Antoine Jobard och Domaine Rémi Jobard. Måhända att den förra har det bästa namnet idag, men Rémi och hans firma är något att hålla koll på. För tydlighetens skull ska väl nämnas att Rémi är son till Charles och driver domänen sedan mitten av 90-talet.

Basen för firman ligger i Meursault och de egna vingårdarna ligger i den appellationen, så vitt jag vet. Totalt uppgår det egna ägandet till i runda tal fem hektar och det kompletteras av en negociant-verksamhet som går under namnet Jobard-Chabloz efter Rémi Jobard och hans fru Frédérique Chabloz. För den verksamheten köps druvor och must in från diverse lägen och med inköpen skapas en portfölj med lite mer bredd med bl.a. Pinot Noir från Monthelie och Volnay, men det är de vita vinerna som är firmans stolthet.

Rémi är en man fylld av experimentlusta och blandar tradition från farfar med egna experiment. Ett par kul saker han sysslar med är bl.a. att han efter pressning kyler musten och låter den tillbringa tid i fat som placeras utomhus. Det ger en riktigt långsam jäsning och påverkar den totala tiden så pass att vinet inte buteljeras förrän efter 17-18 månader. En annan sak han leker med är att använda riktigt stora fat, bl.a. ett på 900 och ett på 1200 liter. En viss skillnad mot de normala på 228 liter. Nu verkar det ge bra resultat så kanske får vi se fler stora fat framöver, någon ska ju vara föregångare.

Över till dagens vin som är domänens vita basvin, ett vin som kommer från en mängd olika lägen runt Meursault. Vinet är alltså en 2008 Bourgogne Blanc, Domaine Rémi Jobard.

Här får vi en fräsch och fruktig doft med inslag av fat. Frukten är gula äpplen och citrus med lite blommor som flyter ovanpå. För att fylla ut kostymen har någon kastat med lite mineraler och smör. En helhet som är rätt tilltalande.

Smakupplevelsen är lite tudelad, en del pigg och syrlig frukt och syra, och en del smörighet och fat. På något sätt finns potentialen till en lättvikts-Meursault och med lite, lite dämpade syror och lite mer harmoni så passar det här min smak. Just nu är det dock inte helt hemma i min bok.

Kommer jag att köpa fler för att undersöka utvecklingen? Tror faktiskt inte det, men är ändå inte helt säker. Där någonstans hamnar betyget.