2008 Chambolle-Musigny från Michel Gros, något av ett barnarov

Jag har under året provat och skrivit om de tre andra vinmakarna i släkten Gros och idag har turen kommit till den firma som leds av Michel Gros. Det är en producent som hanterar några ärvda vingårdar, några inköpta dito, samt en del rankor som ägs av familjen Écard. Totalt sett förfogar man över en rätt bra portfölj med allt från Regionklassade rankor till en Grand Cru. Juvelerna i portföljen är nog andelen i Clos Vougeot och monopolvingården Clos de Réas i Vosne-Romanée.

För detaljer om producenten hänvisas till deras egen hemsida och en text av Clive Coates. För information om övriga vinmakare i klanen Gros hänvisas till tidigare blogginlägg enligt nedan

• Anne Gros
• Anne Francoise Gros
• Gros Frère et Soeur

Med dessa länkar hittar du nog det mesta av värde och jag tänkte bara lyfta fram en enda ytterligare sak, nämligen att domänen ägnar sig åt s.k. koncentration av musten. Det innebär att istället för att använda sig av chapitalisering (avskaffades 1996) så koncentrerar man musten genom en maskin som via omvänd osmos reducerar mängden vatten i druvjuicen. Effekten gör att sockerhalten ökar och också att koncentrationen gör det.

Bland purister i Bourgogne är denna hantering nästan att betrakta som fusk och jag har hört att det finns krafter som försöker stoppa denna hantering då det finns risk att vinerna blir "Parkerifierade".

Nåja, nu över till dagens vin som är en flaska 2008 Chambolle-Musigny från Domaine Michel Gros.

När dofterna hamnar i doftcentra är det första intrycket en riktigt tät och koncentrerad frukt, en frukt som mestadels består av körsbär, svarta vinbär och lite tranbär. Med tid kommer även små pustar av jordgubbar och hallon, men huvudspåret är en syrlig doftkvast. Som komplement till detta finns en fin doft av rostade fat som samsas med en typisk Pinotkrydda från orienten. Ett kul inslag är att under ett tag finns där en mild Currydoft som är väldigt tydlig.

Ytterligare inslag från växtriket är vissa tendenser till undervegetation och en grön örtighet som består av tallbarr och stjälkar av vedartade örter.

Smaken är kocentrerad med en stor dos ganska syrliga körsbär. Efter hand kommer det fram en viss Pinotkryddighet och det finns små, små tendenser till silkighet. I övrigt fångas lite lakritstoner, örter och en svans med viss grapebeska och mineraler. Syran är starkt framträdande och tanninerna ger ryggrad även om de är av modell mindre.

Totalintrycket är att vinet i min smak har alla beståndsdelar jag söker efter, men att det är på tok för ungt. Det här borde ligga ner rätt många år för att utveckla det "Chambollska" som det finns spår av, men som inte har en chans mot det ungdomliga syrapaket som tar överhanden. Dag 2 är det stort steg åt rätt håll, men långt ifrån den potential jag känner finns där.