Till skillnad från Frankofilens fundering på om flaskor öppnas för tidigt har jag idag motsatt fundering, nämligen om jag med årgång 2004 rent generellt är för sent ute.
Jag hade tidigare ett knippe 2003or av Gevrey-Chambertin 1er Cru Poissenot, Domaine Humbert Frères, och det vinet vann poäng vid varje korkutdragning och var fullkomligt lysande i senhöstas när den sista flaskan dracks. Av den svagare årgången 2004 köpte jag bara en enda flaska och med tanke på hur 2004orna har presterat det senaste året var det idag dags att se hur det här vinet klarat sig.
Om vi säger så här att när det finns stråk av röd frukt som har svårt att slå sig fram genom en djungel sammansatt av lösningsmedel, en sur doft av fuktigt ruttnande purjolök och gammalt askfat, då vet i alla fall jag att vinet var bättre förr.
Som tur är har vinet inte fallit ihop riktigt än, utan i munnen finns rätt levande körsbär om än lite störda av en uttorkande jordighet. Vinet får stanna i kylskåp med kork på och serveras i mindre doser för att inte falla isär helt och hållet och klarar balansakten precis, dock utan någon som helst marginal.
Ja, ja, ibland väntar man lite för länge, men det hör ju till charmen. Det jag definitivt ska göra nu är att korka upp mina kvarvarande 2004or och hoppas på det bästa. Tur att det är väldigt få kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar