Unknad och animalisk ruttenhet á la Trapet

Ett av de klassiska namnen i Gevrey-Chambertin är Trapet. Det är också en namn som har förknippats både med bra viner och med viner av skiftande kvalitet. Under den tid (i runda slängar 70- och 80-tal) som Jean Trapet och Jacques Rossignol skötte produktionen var det si och så med kvaliteten, men så en dag 1987 anslöt sig Jean's son Jean-Louis till domänen och då började den vändpunkt som har lyft namnet Trapet mot stjärnorna igen.

Nästa steg var att sönerna till Jacques, nämligen David och Nicolas, anslöt sig, och det blev startpunkten till att dela upp domänen i två delar. Från och med då uppstod Domaine Trapet Père et Fils och Domaine Rossignol-Trapet.

När det gäller Domaine Trapet Père et Fils såg Jean-Louis bl.a. till att minska skördeuttaget och vrida om tänket totalt mot tidigare. Han ställde om all produktion till att bli biodynamisk, använda häst för plogning, m.m. Detta var klart 1998. Den här omställningen har lyft namnet igen och vinerna är numer av genomgående hög kvalitet.

Ser vi till domänens ägande är det helt och hållet koncentrerat till Gevrey-Chambertin, men med vissa tillägg i Marsannay. Marsannay saknar ju helt och hållet inslag av högre klassade vingårdar, så det bästa därifrån finns på Village-nivån eller lägre. Domänens ägor här finns i Grasses Têtes och Grand Poirier. Det är från dessa vingårdar druvmaterialet till dagens vin är hämtat. Med viss logik kan man då räkna ut att dagens vin är en Marsannay från Domaine Trapet Père et Fils. Lägg till att årgången är 2006 och vi kan börja dricka.

Rostad ek, körsbär åt det kirschiga hållet och lite unkenhet kommer från det stilla glaset. Med luft går unknaden mot ruttenhet och det drar defintivt åt det animaliska hållet. Det finns också drag av kryddor, som i huvudsak tar mig till Indien, men också en pepprighet som går bra ihop med det animaliska.

I munnen är det inte lika mycket körsbär, utan det blir mer skogshallon, jordgubbar och ett svagt, svagt inslag av lingon. Det finns också lite svaga och rökiga ektoner och örtkryddor som bidrar till en smaklig helhet. Att det sedan finns kvar en liten skopa syror och tanniner av finaste sandpappersstorlek gör att det är svårt att inte gilla det här.

Det här vinet var väldigt surt och spretigt när det köptes och har blivit bättre och bättre för varje flaska. Definitivt ett bra köp när det nu har fått ligga till sig. Det har dock ingen större framtid för sig, utan nedförsbacken är i antågande. Motsvarande vin årgång 2008 finns att köpa i sexpack från Tryffelsvinet. Priset är då 1.400:- för sex buteljer

Chavy, Chavy, Chavy och Chavy

Det finns fyra familjer Chavy med ursprung i Puligny-Montrachet som tillverkar vin. Det är två brödrapar som självklart är kusiner till varandra, vad annars? Det första brödraparet är Jean-Louis och Alain som har delat upp det som tidigare tillhörde deras far, Gérard Chavy, mellan sig. Det andra brödraparet är Philippe och Hubert som delat upp fader Alberts ägor mellan sig. Det vi då har landat i är följande domäner.

• Domaine Alain Chavy
• Domaine Jean-Louis Chavy
• Domaine Philippe Chavy
• Domaine Hubert Chavy

Nu räcker såklart inte det, utan när det gäller Domaine Hubert Chavy så har det hänt saker. Här har man använt sig av namnet Domaine Hubert Chavy på vinetiketterna, medan man på skyltningen vid domänen använt sig av Domaine Chavy-Chouet.

Som grädde på moset har nu Huberts son Romaric anslutit sig till domänen så håll i er.....
 
Det har startats upp en negociant-verksamhet under namnet Maison Chavy-Chouet.

Det har släppts viner under etiketten Domaine Romaric Chavy.

Det har släppts viner under etiketten Domaine Chavy-Chouet.

......en marknadsförares mardröm eller?

Någon har dock hört bön och planen är visst att på sikt flytta in allt under namnet Domaine Hubert & Romaric Chavy. Tack och Amen!

Oavsett namn är det en domän med ett tydligt vitvinsfokus där portföljen i huvudsak består av ägor från Puligny-Montrachet och Meursault. Bakgrunden till detta är att gårdarna från Puligny-Montrachet kommer från familjen Chavy och de från Meursault från familjen Chouet. Sätet har man i Meursault. Ännu ett i raden av exempel på hur familjer blandar och ger i Bourgogne. För detaljer se här.

Över till vinet då, som idag är en 2005 Meursault Les Casse-Têtes.

Det här är ett rätt blekgult vin med ett lätt gyllene skimmer. Doften är rätt fin med mild citrus och gula äpplen som har blandats upp med en snyggt hanterad ek. I fruktbilden kan också skönjas melon och toner av färsk slanggurka.

Samma aromer kommer igen i munnen och får sällskap av lite honung. Det är en rätt ren och elegant smak som byggs på i eftersmaken där det blir till en mustig mix av gurka, melon och citrus....och när de friska smakerna lägger sig så biter sig citrusbeska och mineraler kvar ganska länge.

Summa summarum är det här fortfarande vitalt med sköna syror. Ett bra vin, utan att briljera. Sparar återstående flaska ett par år till för att se vad som händer.

En Chambolle-Musigny från Hudelot-Noëllat och förväntningar som slår fel

Ännu ett inlägg som har koppling till Vougeot, Den här gången gäller det den andra av de två topproducenterna, och då Domaine Bertagna är avklarad så återstår endast Domaine Alain Hudelot-Noëllat. Det här är en mindre domän som från det att Alain Hudelot runt 1960 fick ett par lotter i Chambolle-Musigny från sin far, har byggts på till en total om 6,6 hektar. Alain är född 1940 och börjar således bli till åren så sakta, men säkert, lämnar han nu över ansvaret till barnbarnet Charles van Canneyt. Det kan bli intressant att följa vad som kommer att hända med domänen då sonsonen är född så sent som 1988.

Ägorna finns i huvudsak i Vosne-Romanée, Chambolle-Musigny och Vougeot och består till stora delar av riktigt fin vingårdsmark. Om jag har förstått det rätt är det endast den village-klassade lotten i Vougeot som inte håller någon direkt klass. Med bra druvmaterial är det som produceras på domänen i huvudsak eleganta och koncentrerade viner där man försöker göra saker så naturligt som möjligt.

Druvorna till dagens vin hämtas från 11 olika parceller om totalt 1,85 hektar i Chambolle-Musigny. Alla parceller är Village-klassade. Vinet är således en 2008 Chambolle-Musigny, från Domain Alain Hudelot-Noëllat

Doftpelaren ur glaset andas ek, röda bär och drar man i lite ordentligt fylls näsborrarna av en rejäl dos tjära, nästan som de där finska tjärpastillerna. När man sorterar ut saker och ting blir bären mest till körsbär och jordgubbar och så finns där allsköns kryddor i en liten bukett. Det doftar gott, men det spretar lite och eken är lite väl tuff.

I munnen känns bären och tjäreken igen, men sen finns det också en antydan av den Chambollska silkigheten och elegansen, den där som är lite härligt och silkigt jordgubbskryddig. Problemet är att jag vill mer och jag vet precis vad jag vill ha, men det finns inte där idag. Visst finns där en antydan åt rätt håll och till det en del syra och lite tanniner, så än kan saker hända. Jag vill dock inte vänta och utvecklingen efter ett dygn i kylen ger för lite.

Nu gick vinet loss på 240:- från Theis Vine så visst det är värt sina pengar, men ibland har man lagt ribban fel från början och det är ju inte vinets fel.

Bourgogne kandiderar till UNESCOs världsarvlista

Min senaste post nämnde Château du Clos de Vougeot och i dagens inlägg står återigen slottet lite fokus. Det kommer nämligen att skrivas under ett dokument där, nu på fredag den 8:e april. Dokumentet är The Burgundy Vineyard "Climats" Territorial Charter. Det är ett dokument som beskriver hur regionen Bourgogne (mellan Dijon och Les Maranges) gemensamt åtar sig att bevara och verka för regionen och dess "Climats" (vingårdar). Dokumentet är ett avstamp mot att försöka få regionen och dess vingårdar klassade som ett världsarv.

I sedvanlig stil sker detta avstamp under pompa och ståt med parad i vingårdarna, tal av bl.a. organisaionens president Aubert de Villaine, och såklart middag på slottet.

Härmed önskas lycka till med ansökan...och vill du veta mer kan du läsa här.

Vougeot, en liten kommun, ett skolexempel och en duglig producent

Kommunen
Den minsta kommunen i Côte d'Or är Vougeot. Namnet kommer från den lilla floden Vouge som har sitt ursprung i Chambolle-Musigny och som flödar förbi Vougeot ner mot Flagey-Echézeaux på slätten. Byn ligger lite inklämd mellan Vosne-Romanée och Chambolle-Musigny och består av endast ungefär 66 hektar uppodlad vinmark. Trots sin litenhet är namnet på byn spritt bland vinkännare. Det beror till viss del på att kommunen huserar Grand Cru-gården Clos de Vougeot, men kanske ännu mer på att La Confrérie des Chevaliers du Tastevin huserar i Château du Clos de Vougeot.

La Confrérie....vadå? Jo, det är en orden eller ett brödraskap som först grundades som "Ordre de la Boisson" redan 1703 och som återupptod med sin nuvarande inriktning och sitt nuvarande namn 1934. Som alla brödraskap är det en exklusiv klubb där, i alla fall idén, är att man ska vara Bourgogne-entusiast för att få tillträde, men det krävs såklart mer än så. För detaljer se här.

Utöver att ha sin bas och huvudkontor i Château du Clos de Vougeot så finns det lokala avdelningar (underkapitel) runt om i världen, men ännu saknas det lokala avdelningar i Europa. Nog om detta nu, det var ju litenheten som var temat och då kan det vara på plats att nämna att byn Vougeot bara har runt 200 invånare, inte mycket till storlek alltså.

Skolexemplet
Grand Cru-gården Clos de Vougeot brukar ofta användas som skolexempel på hur svårt Bourgogne är och då syftar man oftast på att vingården har ungefär 80 olika ägare. Det innebär självklart att det kommer att vara en spridning på kvalitén avseende de viner som görs härifrån. Olika producenter är ju olika bra.

Det är dock bara halva sanningen då Clos de Vougeot är så stor (50 hektar och största Clos i Côte d'Or) att kvaliteten inom vingården är väldigt skiftande. Det finns både historiska och nutida åsikter och beskrivningar om vingårdens terroir, men att den högst belägna delen av vingården över tid ger bäst viner råder det hyfsad enighet om. Här är jordmånen fylld av kalksten och fossil, medan andelen lera ökar ju längre ner man kommer, och nere vid vägen (RN 74) är det en fuktig lerjord som vid dåliga år kan utsätta rankorna för mjöldagg eller frost.

Det finns numer åsikter om att man borde gå igenom hela Clos de Vougeot och klassa ner de delar av vingården som egentligen inte är av Grand Cru-kvalitet. Syftet är självklart att skapa förtroende för vingården såsom en riktig Grand Cru. Roar man sig att själv granska vingårdskartor ser man att den övre delen av vingården angränsar till Grand Cru-gårdarna Musigny och Grands-Echézeaux och nere på slätten är grannarna Village-klassad mark. Det säger i alla fall en del för en lekman som mig.

Dugliga producenter
Har man bara 200 invånare kan det inte finnas en mängd producenter i byn och det gör det inte heller. Och av den dryga handfull som jag har hittat är det två som sticker ut som kvalitetsproducenter, nämligen Domaine Bertagna och Domaine Alain Hudelot-Noëllat. Idag tar vi tag i den förstnämnda och provar ett enklare vin från producenten.

Domaine Bertagna är en relativt ung domän med anor från 1940-talet, som fick nya och ambitioösa ägare 1982. De som då tog över var Eva Reh och Mark Siddle som då började ett arbete med att få ordning på domänen, ett arbete som Eva har fortsatt ända till idag.

Det som har hänt är stora insatser både avseende arbetet i vingården, med bättre druvmaterial som resultat, men också investeringar i vinanläggningen. Tillsammans har det gett ett så bra resultat att Domaine Bertagna numer tillhör de aktades skara.

Dagens vin
Sådär, då var vi då framme vid det jag egentligen skulle skriva om, nämligen vinet. Det som slår mig direkt är att även om vinet är rött och ryms i en grön butelj så ser det ljust ut. Lyfter jag det mot fönstret är det tydligt transparent genom flaskan, inte mycket till färg alltså. Just ja, vinet var det....det är 2008 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Les Dames Huguettes, från Domaine Bertagna såklart.

Väl upphällt i glaset har vi ett ljusrött, transparent vin, och att döma av detta hade man nog kunnat tro att vi rör oss kring Chassagne-Montrachet eller nåt, men icke, här pratar vi ju Côtes de Nuits, med iofs unga vinrankor,

I sin klara, rena doft finns klassiska pinot-dofter av bär och unknad tallskog. Enkel och trevlig sniffvänlighet, utan någon direkt komplexitet. Smakintrycken fångar upp samma register och vi har att göra med en enkelt, rent och rätt elegant instegsvin. Ett vin att dricka till vardags och som inte skäms för sig, men inte heller ger bestående minnen. Du vet, ett vin att ha ett knippe av vid oväntat besök.

Vill du veta mer om producenten så titta in på deras späckade sajt.

Provning, slattar och middag

Fredagen bjöd på en fantastiskt god middag som hade sin utgångspunkt i en finfin hjortfilé och en drös Karl Johan-svamp plockade i höstas. Till det en nyanländ flaska från Domaine Heresztyn (se gårdagens inlägg).

Till kocken och lite, lite i rödvinsskyn blev det också ett helt nyinköpt vin från Domaine Boisset, nämligen deras 2009 Santenay 1er Cru La Comme. (Släpptes 1/4). Det dracks lätt dag ett och lämnade inga bestående eller bloggbara minnen. Såhär dag två undrar vi om det hänt något.....mer om det längre ned, för innan dess blev det spanska viner på bortaplan och en laxmiddag på hemmaplan.

De spanska vinerna avnjöts hos team A & D, där eftermiddagen blev alldeles förträfflig. Tänk er en bra Cava vid ankomsten och sedan en spansk buffé värdig en mindre kejsare. Det var lufttorkat från ko och gris, diverse ostar, korvar och en hel del annat. Tokmums helt enkelt. Till allt plockgodis serverades Rioja vs. Ribera del Duero, i formen av fyra glas Tempranillo.

Ur minnet, utan anteckningar är intrycken följande:

Glas 1. Ljusrött, enkelt och lättdrucket. Rätt diffusa, dammiga toner av röda bär, mest körsbär.

Glas 2. Mörkt rödblå färg. Kompakt kryddig doft med rejäl ek (kanske lite väl mycket bacon) och en massa annat som kom fram efter hand, såsom körsbär, plommon och kakao. Gott, men behövde definitivt mat.

Glas 3. Mörkt rödblå färg. En blandning av körsbär och gamla "dilliga" skaldjursskal. Lite glest, men ändå helt OK. Också i behov av mat.

Glas 4. Mörkt röd. En sjuherrans doftpelare med allsköns härliga dofter. Flaskan öppnades i torsdags och har sedan dess uppfostrats 8 timmar i karaff och övrig tid i flaskan. Ändå finns kalasmycket vitalitet kvar och här krävs definitivt mer lagring för att få ut potentialen. Funkade bäst som solitär, men skulle må bra av en rejäl dos fettmotstånd.

.....och vad drack vi då?

Glas 1. 2007, El Molino (6044), 75:-
Glas 2. 2005, Baigorri de Garage (96861), 385:-
Glas 3. 2007, El Pedrosal (2389), 87:-
Glas 4. 2004, Parcela El Nogal (94153), 595:-

Summa summarum är glas 2 och 4 är riktigt bra. Glas 2 är rätt så drickfärdigt, medan glas 4 är oförlöst och har en grym potential. Med mina Spanienreferenser får allt tas med en nypa salt, men sällskapet var rätt så överens.

Fram med mobilen. Slå 020-202020.....och vänta. Efter en mindre evighet dyker taxin upp och jag är försenad till hemmets laxmiddag. Som tur är hade de räknat med det, alternativt planerat fel, för jag är perfekt i tid. Till laxen finns färsk, nystekt sparris och en parmesankräm, samt ett vinglas med något jag känner igen väldigt väl.

Lite väl mycket ek, men ändå rätt OK är glaset med Chorey-Les-Beaune 2006 från Domaine Maillard. I jämförelse med andra provade årgångar är det dock inte riktigt prisvärt, trots priset på 16 Euro. Det här visar nog ganska tydligt på hur en helt OK domän som Maillard faktiskt inte lyckas leverera alla år, utan emellanåt så spretar det lite, även om det inte är dåligt på något sätt....eller är det så att smaken förändras?

Hur var det då vinerna som öppnades igår?

Boisset fortsätter att vara drickvänligt, men blir lite till en parentes bland alla vin som dricks idag. Visst finns här Bourgogne-markörerna, men är man en 1er Cru ska man vara en 1er Cru, och det levereras inte på den nivån. Priset (179 Kronor) avskräcker inte, men jag kan ändå inte rekommendera köp.

Dag två av vinet från Domaine Heresztyn är en helt annat historia, här börjar Gevrey-Chambertin göra sig riktigt tillkänna. Det har blivit mer till en finessrik, silkig, fruktig smekning efter ett dygns utveckling. Inget snack längre. Här ska det köpas fler, även om kvittot stämplat in på 325 kronor.

Nu ska jag slicka såren innan söndagens kalas, för gästerna som kommer vill garanterat ha vin till sitt kött. Det är tufft att leva ibland :-)

En familjeangelägenhet med polskt ursprung

Till min glädje föll det en massa bra saker på plats idag och en av de roligaste var att det dök upp lite viner att hämta upp på vägen hem. Bland dessa fanns bl.a. viner från ett par Bourgogne-producenter jag aldrig har testat förr. Otålig som jag är så får flaskorma inte vila, utan det är pang på rödbetan....och här följer vin nummer ett.

Tänk dig först tillbaka i tiden till 1932 och lägg sedan till att platsen du befinner dig i är Bourgogne. Nästa pusselbit är att du är nyanländ och det direkt från Polen. Handelsproblemen med Tyskland har gjort att du flytt från problemen i Polen för att söka lyckan i Frankrike, ett land som behöver arbetskraft. Vad månde bliva om man snabbskruvar lite på tiduret tror du?

Ur tanketavlan träder det fram en man vid namn Jean Heresztyn, en mångsysslare som börjar sin karriär inom jordbruket och som bl.a. ägnar sig åt storskalig lökproduktion och på så sätt samlar på sig en del pengar. Parallellt med det korsar han vinets bana och tar anställningar både hos Gelin och Jean Trapet. Bra beskrivning av detta finns här och här.

För de pengar han tjänar köper han sakta på sig vinlott efter vinlott och 1959 etableras Domaine Heresztyn. Resten av historien är precis som vanligt i Bourgogne, en familjeangelägenhet. Jean fick två söner och dessa tillsammans med fruarna har fortsatt att driva domänen och för ett tag sedan anslöt sig dotterdottern, Florence, till sällskapet och det är hon som numer är vinmakare.

Domänen har sin bas i Gevrey-Chambertin och det är även där merparten av ägorna finns. Druvorna till dagens vin kommr från tre olika vingårdar i Gevrey-Chambertin, nämligen följande:

• En Songe, 0,7 ha
• Les Guelepines 0,28 ha
• En Dérée, 0,22 ha

Det vin som avses är 2007 Domaine Heresztyn Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes.

I doften väller det fram täta, mörkt röda bär med fokus på lite kirschiga körsbär, men man skymtar även lite jordgubbe och ett drag av örtighet. Detta ramas in av sous bois, eller undervegetation och en elegant rostning från faten. Fina dofter.....indeed.

Väl inne i munnen finner man  härlig frukt med lite tunna, tunna anisflagor som far runt. Syran och tanninerna samsas och har valt att dansa klassiska danser ikväll. Ungt, lite oförlöst, men ack så gott. Det här har nog många härliga år på sig att bli kalasbra. Mer viner från Domaine Heresztyn blir det snart, inget snack om den saken.

Är du intresserad finns viner från Domaine Heresztyn att beställa här på hemmaplan. Importör är Prästgårdens vinhandel.