Sortimentsprovning hos PrimeWine

Medan sommaren fortfarande slösade med värme och sol, passade PrimeWine Group på att ställa upp delar av sitt bättre sortiment på Moderna Muséet. Över 100 flaskor över 100 kronor var devisen och undertiteln skvallrade om fest.

Oavsett vad man kallar det så fanns det en räcka viner och något för alla. Själv smuttade jag bl.a. på diverse Champagner, lite Chablis och Riesling från Alsace, men sen var jag lite mer noggrann när det kom till Bourgognerna.

Det var väl ungefärligen samma uppställning som det brukar, med viss variation av årgångar och viner, men producenterna är såklart desamma. Jag började med lite vitt och följande viner slank ner:

2010 (?) Bourgogne Chardonnay, Domaine Francois Mikuski

2009 Meursault 1er Cru "Poruzots", Domaine Francois Mikuski

2011 (?) Bourgogne Chardonnay "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

2010 Puligny-Montrachet Vieilles Vignes, Vincent Girardin

Jag är lite tvekande (?) till årgångarna då årgångsinformationen i vinlistan jag fick inte stämde med så många flaskor och jag inte riktigt noterade skillnaderna mellan dem, eller har foton som kan säkra att allt stämmer. Lite synd att en så pass ambitiös provning tappar lite "edge" av korrekturslarv.

Av de viner jag har full koll på var "Poruzots" från Mikulski helt klart klädd i Meursault-kostym med nötig smörighet och en mineral som skvallrar om skaldjur och rök. Och såklart lite gul frukt från citrus till äpple. I munnen är det en rätt slank Meursault med svag fetma, en dusch beska och hyfsad tyngt i mineralerna. Just ja, en bra syra bjuds det också på. Hur jag än vrider och vänder på det så blir jag inte riktigt kompis med Mikulski och så är det även här. Visst är det ett schysst vin, men jag lägger hellre pengarna på.......

......Puligny-Montrachet från Vincent Girardin. Här pratar vi rök, flinta och ett visst mått av ek som pushar på. Sen finns det där klara, nästan metalliska draget som ibland finner sin plats i viner från Puligny. Blommor och frukt får liksom dansa i bakgrunden. Smaken är driven av en bra syra och en bra struktur. Mineraler finns i drivor och ger jag det några år för integration kommer det nog definitivt att passa min gom. Kan bli seriöst gott om planeterna står rätt. 

Över till de röda:

2012 Bourgogne Hautes Côtes de Nuits, Domaine Dominique Guyon

2008 Gevrey-Chambertin "La Justice", Domaine Antonin Guyon

2010 Bourgogne Pinot Noir "Cuvée Saint Vincent", Vincent Girardin

Ett par enklare flaskor som inte ger några större avtryck och som jag inte kommer att köpa på mig, men däremot ger "La Justice" lite andra vibbar. Här pratar vi lite funk och skit, ja, delar av den mer jordiga polen av Gevrey. Sen kommer den andra polen med en fin och lite dov frukt och som toppas av kryddor, viol och lakrits. Intressant doft.

Bra syra, bra struktur med visst grepp, en bra munkänsla helt enkelt. Bra frukt, om än rätt söt och rätt fina kryddor. Om frukten orkar hålla ut kanske det här kan mogna till nåt riktigt fint. Lite av 2008-känslan jag får oftare och oftare.

Tack till PrimeWine Group för provningen och en känga till Torsten som fick mig att prova Riesling Grand Cru "Schlossberg" från Weinbach. Nu sticker ju en del av budgeten dit :-)

The Road to Burgundy

En ung Ray Walker gillar inte vin. Han dricker lite öl och annat, men vin funkar liksom inte alls. Under en resa till Italien tillsammans med sin fru händer det dock något, han dricker ett billigt italienskt vin på en restaurang, ett vin som får honom att häpna.

Väl tillbaka i USA nördar han såklart in sig på vin och läser om och provar viner från Bordeaux. Det klickar dock inte, men för att ge det en verklig chans bokar han och hans fru in sig på en Bordeaux-provning av det bättre slaget. Det måste ju vara gott....det tycker ju de som vet.

Väl framme vid provningen i vinbutiken visar det sig att de har tagit fel på vecka och provningen har redan varit. Provningsledaren säljer då på dem att testa dagens provning som är Bourgogne. Låt oss säga som så att i det första glaset hälldes det upp 2002 Meursault "Clos de la Barre", Domaine Comtes Lafon.....och resten är lite av historia.

Härifrån tar en fullkomligt osannolik historia vid eller som bokens undertitel säger "The unlikely story of an american making wine and a new life in France".

Tänk dig en nästintill helt oskolad och oerfaren ung man som redan sitt första år får möjlighet att vinifiera två tunnor från "Le Chambertin".

Jag är ju lite nördig såklart och boken är väldigt amerikansk i upplägget, men vad sjutton....jag läste den pärm till pärm. Det går liksom inte att hejda sig.

En väldigt trevlig bok med ett annorlunda upplägg än alla mina andra vinböcker. Kan bara rekommendera dig att läsa den.

Är du intresserad av hans viner finns de för första gången tillgängliga att beställa i Europa via N+M Weine. Visst kostar de en del, men jag är i alla fall tvungen att prova och har bokat upp ett gäng.

Bra Meursault-valuta för pengarna

Jag är inne i årets vita och nyttiga månad, vilket innebär att bloggposterna just nu är några gamla pappersark som ligger och skräpar. Ge det nio dagar och paletten får sitt lystmäte igen och noteringarna blir lite mer live.

För sisådär en och en halv månad sedan var det läge att korka upp en lätt smörig Chardonnay och då var en återtitt på 2010 Meursault "Les Tillets", Domaine Alain Gras på plats.

För att göra det enkelt för mig kan doften beskrivas som en klassisk Meursault-näsa med dragning åt det eleganta hållet. Här vill man dyka ner i glaset och och se om elegansen är på riktigt. Vi pratar liksom 25 Euro för flaskan. OK, inköpt på plats, men ändå.

Vad gör man om man bara vill prova? Jo, har man inte vit månad, då provar man......

Oj, här satt visst alla delar fastskruvade på rätt plats. För priset är det svårt att hitta mer Meursault-valuta. Det enda som stör är en beska som ligger och slirar lite. Låt oss hoppas att den integreras ett snäpp, för då har vi att göra med ett lysande prisvärde från den gamle på berget.

Leroy, Romanée-St-Vivant och etiketten

Bredvid bordet där vi intar välkomstbubblet står ett stort stekfat med en Paella som sakta men säkert börjar ta form. Självklart är maten ett försök att lura oss gäster att vinerna för kvällen ska gå i Spaniens tecken. I synnerhet som bubblet är en bättre Cava.

Vi flyttar oss in i huset där A+D förberett med ett gäng blinda karaffer och snart är vinerna upphällda i glasen och näsorna låter som dåliga ventilationsanläggningar. Att temat är variationer på Pinot Noir är ganska klart, men att placera dem är svårare. S sätter snart allt på plats och vi kan njuta av vinerna, eller egentligen njuter jag bara av ett av dem. Det tar liksom totalt över föreställningen och gör piruetter och annat runt övriga viner.

När flaskorna förevisas så visar det sig att vi smuttar på en mogen flaska från Leroy och diskussionen går kring om det är ett domän- eller maison-vin. Låt oss alltså reda ut hur man bestämmer det.

Så långt tillbaka som 1868 grundade François Leroy det som idag är Maison Leroy. Maison Leroy är den del av det imperium som leds av Lalou Bize-Leroy där man hanterar négociant-rörelsen. Över tiden blev det svårare och svårare att hitta tillräckligt med bra druvmaterial till verksamheten, så 1988 beslutade sig Lalou Bize-Leroy att expandera verksamheten med egna vingårdar. Med hjälp av medel från en japansk investerare köptes ägorna av Charles Noellat i Vosne-Romanée och Philippe-Rémy i Gevrey-Chambertin. På så sätt grundades Domaine Leroy, och 1989 kom de första flaskorna från den grenen.


Det finns en massa åsikter om kvalitetsskillanderna mellan de egna domän-vinerna och négociant-dito. Man kan väl konstatera att domänvinerna ÄR bra, medan négociant-vinerna lite mer är en gambling. Så är väl också den egna erfarenheten, i synnerhet avseende négociant-vinerna som jag testat en hel del av.
 
Men hur ser man då vad det är för flaska?

Fram till 1989 fanns bara Maison Leroy så flaskor innan dess är självklara. Därefter får man dock kolla på etikett och/eller kapsyl för att bestämma sig och bestämningen gör enligt följande:

Om det står "Proprietaire a Vosne Romanee" och "Mis en boutielle au Domaine" på etiketten är det ett domänvin. På senare år har dessa även vaxad kapsyl.
 
Står det däremot "Negociants a Auxey Meursault" och "Mis en boutielle par Negociants" på etiketten är det ett maison-vin. Kapsylen är alltid normal.

Det finns små variationer på temat avseende texterna, men i huvudsak ska det stå något som liknar ovan.

Vårt vin då?

Det vi drack var efter granskning ett Domaine-vin, närmare bestämt en 1993 Romanée-St-Vivant, Domaine Leroy.

Doften är en uppvisning i motsatser. Å ena sidan är det väldigt mycket syrliga bär med lingon och rönnbär i fokus och å andra sidan är det höstens skogsdofter, champinjoner och ett par rejäla stänk med buljong.

Samma känsla upplevs i munnen, men här sker en fin utveckling över tiden och till vinets fortfarande livliga syra och greppiga tanninerkan läggas lakrisala stråk, fina kryddor och en mineraldusch.

Det bygger dock liksom aldrig ihop sig fullt ut och även om det är riktigt gott så finns det en viss spretighet som lämnar lite extra att önska. Man vill ju maximera liksom ;-)

Stort tack till A+D för den upplevelsen.

Etienne Sauzet - Så var man där igen

En gammal trotjänare här hemma är den vita basflaskan från Etienne Sauzet. Den levererar och levererar varje gång, för sin nivå alltså, men den senaste flaskan från 2011 var lite av en besvikelse. Dags att kolla lite i lagret och plocka fram något från en annan årgång.

Valet den här gången faller på årgång 2008, så i glaset pratar vi 2008 Bourgogne Chardonnay, Etienne Sauzet.

God sniff? Jodu! Ett stråk av rökig mineralitet som har flätat ihop sig med en touch av lakrits ramar in den gula frukten. Som grädde på det moset har de gula äpplena fått delvis bokna drag. Här är man ju liksom nöjd, men så tillkommer lite fetma, något som påminner om nyslipat trä och lätta drag av en färdigköpt pepparblandning. Nu vill jag smaka.

Vad händer när vinet passerar läpparna och tillåts fara runt i munnen då? Å ena sidan pratar vi citrus med en rätt distinkt syra och å andra sidan lätta drag av de bokna äpplen som fanns i nosen. Sen finns det en brygga i form av ett oljigt eller fett anslag som bygger ihop delarna, innan det far ut i ett skön leverans av mineraler.

Så var vi där igen. En härlig leverans för sin nivå med en skön början av mognad. Ska bli intressant att återkomma till 2011an om ett par år och se om även det kan ordna upp sig.

Från tjut till njut....eller nåt

Sådär, då har semesterslappandet övergått till mer normala hjulspår och det känns som om det är dags att klämma ur sig några anteckningar som ligger och skräpar. Först ut en gammal trotjänare från Domaine Maillard Père et Fils. Det är en domän som inte gör några stora viner, men delar av produktionen kan i rätt årgångar vara riktigt lyckade. I mitt tycke har deras "Les Grandes Lollières" varit det vin som levererat bäst kittlingar åt smaklökar och gom genom åren och nu är det dags att ge sig hän åt årgång 2008. Klämmer vi ihop beståndsdelarna defineras vinet till 2008 Aloxe-Corton 1er Cru "Les Grandes Lollières", Domaine Maillard Père et Fils.

Vinet hälls upp två dagar i rad och däremellan uppfostras det i korkad flaska i kylskåpet. Vid öppnandet tittar en rätt syrlig doft fram, men när jag kletar ner anteckningarna dag två så har detta gett vika och det sista glaset andra dagen bjussar på en rätt tung doft av hallon och körsbär med stick av körsbärskärnor, marsipan och lösningsmedel. Det finns även en murrighet eller jordighet parad med ett stänk animalier eller en touch av buljong. Slutligen finns det ett rejält lakrisalt inslag som ger mig föraningar och ett litet leende...så in i munnen med vinet.

Smaken är tung i frukten med ett sjuhelsikes lakritsdriv. Syran dansar åttor runt frukten och tanninerna har fövandlats till en avslipad slowfox. Avslutet är så långt, lakrisalt och mineralmättat att leendet sitter som en schmäck i ansiktet. Sen finns där alla spår som troligen kommer att leda till en sammetsskrud för vinet.

Det här är den bästa utveckling av en öppnad flaska mellan två dagar som jag nog har upplevt i år. Syrligt, tillknäppt och lite av en besvikelse dag ett, ger efter en metamorfos ett helt nytt vin dag två. Från tjut till njut....eller nåt.

Det här vinet och Les Grèves från samma producent lyckas nästan alltid leverera, oavsett år. Aldrig stort, men alltid bra och riktigt prisvärt. Skitnöjd!

Nysläppt för dagen - Pierre Labet

I eftermiddags var det dags att fylla på med bröd från det lokala bageriet och lite alkoholfri Sanbitter från den lokala alkohol-pushern. Jag tog en snabb lov runt augustinyheterna och plockade även åt mig en flaska 2011 Bourgogne Vieilles Vignes, Domaine Pierre Labet. Länge sedan en spontan flaska slank med hem, men varför inte?

Doften har såklart sina citrusdrag, men bjuder också på lite florala toner och en blandning av gråpäron och en fin, fin kryddighet, typ en sån där nymald ton. Här finns också en ganska påtaglig mineralet och även en lite oljig och söt ton. Alla bitar på plats, även om de kanske inte ligger på exakt rätt ställen.

Munkänslan är syradriven, fylld av citrus, både frukten och det beska. I min smak är eftersmakens beska alldeles för påtaglig och motar bort de övriga små trevligheter som finns här. Synd på beskan som förtar helheten och gör att det inte riktigt funkar för mig.