1998 Nuits-St-Georges "Les Chaignots", Domaine Hubert Chauvenet-Chopin

Genom att slå ihop vingårdarna från sin far och svärfar har Hubert Chauvenet lyckats skapa en av de större domänerna i Nuits-St-Georges. Namnet på firman är som brukligt en blandning av Huberts och hans frus Evelyne Chopins efternamn och namnet är följdaktligen Domaine Hubert Chauvenet-Chopin.

Totalt sett förfogar Hubert över 16 hektar mark, varav 14 hektar är Village- och Regionalklassat. Gräddan av vinmarkbestår av en liten lott i Clos de Vougeot och fyra olika 1er Cru-lotter i Nuits-St Georges. Av dessa fyra kommer endast Les Chaignots från Chopin-sidan och det är en vingård som ligger i Norra Nuits-St-Georges på 260-280 meters höjd. När det gäller domänens lott så lär jordlagret endast vara 10 cm tjockt innan man hamnar i ett stenlager. Detta påverkar såklart vinerna, så låt oss se hur ett vin från vingården ter sig. Smakprovet görs från en flaska 1998 Nuits-St-Georges "Les Chaignots", Domaine Hubert Chauvenet-Chopin.

Här är det inget snack, en definitivt mogen doft där frukten mest känns som plommon och lite russin, men där små svaga stötar av apelsin tittar fram i luckorna i mognadsmuren. Annars är det mognadens målarlåda, läder, tobak och jordighet som mest gör sig påminda. En fin och riktigt mogen doft som gör allt för att locka mig till att smaka.

Väl i munnen har vi en vätska där det inledningsvis känns som om tanninerna definitivt tycks ha brutits ned, men där både syra och frukt finns kvar och ger en bra munkänsla. Nåja, visst sjutton ger sig tanninerna senare tillkänna i avslutet och skapar ett trevligt litet snörp. Smaken som sådan är till en början en lätt uttorkad rödfrukt med i huvudsak plommon och körsbär, lite mintighet och björnbärsklister. Sen finns där ett brett register av annat med en söt lakrits, apelsin, mineral och kanske tobak? Som avslut har vi att göra med en svag mineralitet och en torr örtighet som stannar kvar och sprider ett leende.

Sammanfattningsvis en vin i perfekt mognad för min smak och en Nuits-St-Georges som uppfyller det mesta man önskar av ett vin. Självklart kan ju elegans addera ytterligare, men det här var ren pur fredagsglädje.

Harmand Geoffroy - här blir det definitivt återköp

I Gevrey huserar en drös duktiga vinmakare, men troligen bara en som från början mekade med stridsflygplan innan han ändrade yrkesbana och blev vinmakare. Ett sånt lappkast kommer sig oftast av att man möter kvinna och det finns ett familjearv att bevara. Precis det hände när en viss Gérard Harmand mötte Martine Geoffroy och med start i några doser kärlek står de nu tillsammans för Domaine Harmand-Geoffroy.

Fortsättningen på storyn är att efter lite klassiskt franskt sängknakande ploppade det fram en liten Philippe i början på 80-talet och när han växte upp växte också vinfamiljen. De driver nu sin business tillsammans och delar upp sysslorna efter intresse och kompetens.

Det här är en ren Gevrey-familj där samtliga plantor växer i byn och totalt innebär det här ungefär 9 hektar mark. Dessa är fördelade i hela klassificeringsspektrat med både en gnutta Regional-klassat och en gnutta Grand Cru, men huvudparten består av Village-klassad mark och en del 1er Cruer. När det gäller de Village-klassade lotterna så vinifieras en del separat och sedan finns en Cuvée. Det vin vi dricker idag är Village-Cuvéen och vinet är 2007 Gevrey-Chambertin, Domaine Harmand-Geoffroy.

Här kommer det inledande puffar av rätt mycket ek som kanske inte blåser bort helt och fullt, men som lindras och ger ett ekspektrum från svagtrostade toner till olika bazaar-kryddor. Till det en fin röd frukt med stor andel hallon, men visst finns här även körsbär och mer syrliga bär, lakrits och lite örter. Huvudintrycket är dock ett ungt vin där doftplymen inte är det som säljer vinet.

I munnen händer det lite mer med en ung frisk syra som bär fram den syrliga frukten där hallon fått ännu tydligare sällskap med mer syrliga kusiner från skogen. Än så länge bryter ekbeskan igenom en aning, men frukten, örterna, lakritsen och den silkighet som svagt börjar anas gör att det är ett kul och trevligt vin att dricka nu, men det här är ett vin som jag tror kommer kunna utvecklas riktigt bra och bjuda på helt andra saker om en handfull år.

Allt besannas ett dygn senare när vinet byggt ihop sig bättre och fler dofter med bl.a. viol vuxit till sig och så har känslan i munnen landat i ett lugnare och mer elegant vin med tydligare silkighet. Riktigt gott båda dagarna, fast på olika sätt. Vinet ingår numer i "fylla på"-listan och sambon skriver definitivt under på det.

Tyska vinhandlare med bra Bourgogne-urval

Under det senaste året har jag rätt hårt jagat Bourgogne-vin runt om Europa och det har av olika skäl blivit många inköp från Tyskland. Jag tänkte att det kanske kan vara intressant för någon annan att veta var man kan köpa viner och känna sig trygg på att leveranser och annat funkar på ett bra sätt.

Av nedanstående är de fyra första riktigt bra att ha att göra med och det är tysk precision "Mit Prädikat" i hela hanteringen. De två sista känns lite mindre och inte lika rappa, men vinerna kommer fram även om det har tagit lite längre tid.

Så sätt igång och botanisera på deras sajter och köp nu när vintern snart är ett minne blott.

Feine Weine - http://www.feineweine.de/
WeinArt - http://www.weinart.de/
Weinhandel Böhme - http://www.boehmewein.de/
N+M Weine - http://www.nm-weine.de/
Weinhandlung Drexler - http://www.weinhandlung-drexler.de/
Weinstock - http://www.la-bourgogne.de/

Har du någon annan tysk handlare att rekommendera så skicka gärna en kommentar.

1998 Marsannay "Clos du Roy", Domaine René Bouvier

Idag stiftar jag bekantskap med ytterligare en producent som är ny för mig och som tillhör den stora skara av mindre namnkunniga producenter som tillsammans producerar stora delar av allt vin i Bourgogne. Dagens producent är Bernard Bouvier på Domaine René Bouvier, en firma som drivs av Bernard och hans fru Stéphanie efter det att de har tagit över efter René. Domänen som har sin bas i Gevrey startades 1910 av Renés far, Henri....och där har vi väl ringat in huvuddragen i historien.

Domänen består av ca: 17 hektar mark från Marsannay i norr till Gevrey i söder och här finns det allt från Regionalklassade lotter till Grand Cru-klassade dito. Rankorna hos dessa är i genomsnitt 50 år gamla och här arbetar man såklart med både Pinot Noir och Chardonnay, men man har också lite Aligoté. Lite kul är att domänen gör lite rosé från Marsannay.

Arbetssättet är det gamla vanliga. Här ska terroir uttryckas och det innebär marginell inblandning och för att nå dit arbetar man bland annat ekologiskt och i övrigt blandar man tradition med moderna inslag, allt för att nå målet med att skapa sina terrior-drivna viner.

Dagens vin kommer från Marsannay och är 1998 Marsannay "Clos du Roy", Domaine René Bouvier.

Till skillnad från gårdagens ytterst fina sniff har vi här en ganska diffus doft av mognad där frukt som börjat torka och målarlåda kommer först och när man vant sig vid detta så ploppar det fram såväl viol, jord, läder, tobak som ruttnande grönsaker. Faktiskt rätt trevligt.

Samma mognadstoner följer med in i munnen med kanske en lite yngre frukt med drag av svarta vinbär och en mintighet som första intryck, medan jordighet och torkad frukt följer upp. Kul är att syran upplevs som hyfsat intakt och att tanninerna fortfarande biter, men då frukten börjat falla isär så är det nog idé att dricka det här nu eller hyfsat snart.

Dag två, d.v.s. efter ett dygn i kylskåp, häller vi ut resterna i vasken. Det har döden dött och visar rätt tydligt det vi mognadsmässigt kände redan dag ett.

Cécile Tremblay - Tack!

Ibland springer man på nya namn inom sitt intresseområde och i vissa av dessa fall undrar jag hur det egentligen har gått till, ja att man helt missat namnet ifråga alltså. I synnerhet som namnet sedan verkar dyka upp lite varstans och det är idel hyllningar som möter en.

Så har det varit för mig med en viss Cécile Tremblay. Det är en kvinna som både har vin i minsta genskrymsle och bloddroppe i kroppen och utöver det har en miljö som helt och fullt påverkar åt den vinösa hållet. Kolla bara det här lilla och du börjar förstå:

Hon är sprungen från Vosne-Romanée och är släkt med familjerna Confuron, Noellat och Jayer, ja här finns till och med blodsband till ikonen Henri Jayer. Utöver detta har hon gått och gift sig med Pascal Roblet, ja han som äger och driver Domaine Roblot-Monnot. Om de har några barn tillsammans vet jag inte, men något som nästan är som ett barn är säkert deras gemensamma vitvinsprojekt som går under namnet Nerthus. (Ytterligare ett nytt namn för mig)

Céciles egna projekt, Domaine Cécile Tremblay bygger på att hon år 2003 tog tillbaka tre hektar vinmark som familjen hyrt ut på långtidskontrakt och med detta som start har hon byggt vidare med mer inköpt mark och inväntar nu att nästa långtidskontrakt går ut 2021 då hon får tillbaka resten av det uthyrda.

Dagens brukade mark finns i Côte-de-Nuits och är utspridd mellan Gevrey i norr och Nuits-St-Georges i söder och består av allt från Grand Cru till Regional-klassade lotter. Marken, där druvorna till dagens vin växer, är en blandning av Village-klassad mark i Vosne-Romanée, nämligen Les Communes 50 %, Les Jacquines 25% och Les Rouges du Dessus 25%. Rankorna snittar på 45 år och på 0,65 hektar produceras 2.700 flaskor. Dagens flaska är nummer 303 av 2009 Vosne-Romanée Vieilles Vignes, Domaine Cécile Tremblay.

Ibland när man möts av en doft så sprids leendet direkt. Den här är ett sådant tillfälle. Det känns lite futtigt att återge det, men tänk dig de finaste malda kryddor som finns, en finfin choklad, kanderade apelsinskal, sirlig rödfrukt, blommighet, söta små stråk av lakrits.....och en massa annat härligt. Ett ungt Village-vin doftar sällan så här bra. Ruskigt, ruskigt gott!

Smaken gör allt för att möta upp doften med en underbar kombination av syra, sötma, frukt, kryddor, tanniner och mineral. Det är bara att luta sig tillbaka och lägga ner resten av bedömningen. Jag kan bara konstatera att jag är ruskigt glad att jag tog till mig av alla lovord och köpte på mig det här. Om jag klarar av att vänta tror jag nämligen att det här kan bli grymt gott, även om jag redan nu längtar till nästa flaska.

2007 Meursault "En la Barre", Domaine Antoine Jobard

En av traditionalisterna i Meursault har länge varit Francois Jobard. Han inledde sin vinmakarbana tillsammans med fadern redan 1957 och lämnade över till sonen Antoine så sent som 2006, så man kan väl lätt påstå att han har en del erfarenhet och rutin.

Denna har han numer lämnat över till sin yngste son, den enda i barnaskaran som verkar villig att axla vinmakarmanteln. Efter ett antal årgångar tillsammans har Antoine valt att fortsätta den traditionella vägen och skapa Meursault "som den ska göras" om man lägger sig i så lite som möjligt. Sedan 2006 är Antoine den som har fullt ansvar för domänen och från årgång 2007 kom det naturliga namnbytet till Domaine Antoine Jobard.

På domänen härskar ett organiskt tankesätt, men utan några certifieringar, då de egentligen inte behövs. Målet är ju inte diplom och certifikat, utan riktigt goda viner. Uttaget är rätt lågt och storleken på ägorna är inte mycket att skryta med. Man äger själva 4,8 hektar, men hanterar totalt runt 6 hektar.

Sedan 2006 då man ryckte upp Pinot-plantor i Blagny har domänen endast producerat vita viner. Nästan allt är från Meursault, men en liten skvätt (0,17 ha) Puligny sticker ut som katten bland hermelinerna. Ägorna toppas av några 1er Cru-lotter och fylls ut av några fina Village-dito. Dagen till ära ska vi ge oss på en av Village-lotterna, nämligen "En la Barre". Vinet är 2007 Meursault "En la Barre", Domaine Antoine Jobard.

Doften för först tankarna mot nötig, oljig fetma och tyngd för att sedan glida över i mineraler och rök som nästan för tanken till lättrökta charkuterier. Frukten består av citrus i form av lemon curd och cantaloupemelon som toppas med ett floralt skimmer.

Smaken tar citrusen till en annan nivå, med mer syra och skärpa och en ganska rejäl släng av grapens beskare delar. Motpol till detta är en typiskt smörigt fet Meursault-kropp. Helhetsmässigt blir det ett rätt snyggt bygge som dock kommer att bli ett par snäpp bättre när syran lugnat sig lite och byggts in i helheten, enligt mina smakpreferenser i alla fall. Avslutet med sin beska citrus och rätt kraftiga mineralitet som liksom bara stannar kvar gör ändå att vinet får sin uppåttumme redan idag. Den här domänen vill jag dricka snart igen, men då ett bättre läge och mer moget. Jakten börjar NU!

Lite onödigt gnäll

När systembolaget genomförde sin första webblansering var vi rätt många som hoppades på tilldelning av riktigt lågt prissatta viner från Armand Rousseau och några lyckligt lottade fick tag i viner, men tyvärr inte jag :(

Efter lanseringen funderade jag på proceduren och grävde lite i frågan och kan konstatera följande:

1. Systembolaget hävdar att de inte kan använda ett bokningsförfarande där lottning sker bland de intresserade. I svaret angav de att Svenska Spel har monopol på denna typ av hantering. Jag kontrollerade detta med Lotteriinspektionen som svarar att ett sådant lottningsförfarande inte alls faller under deras bestämmelser.
2. Nästa fråga var vem som bestämmer kvoteringen och hur den görs? Den görs av Systembolaget allena och med deras nyfunna erfarenhet av Armand Rousseau-lanseringen kommer de inte att ha så stora kvoter som sex flaskor framöver.

Fortfarande lätt irriterad lägger jag ner allt kring denna fråga då jag inte vill dras in i något rättshaveristträsk, men konstaterar samtidigt att mitt förtroende för Systembolaget numer är i botten. Kategorichefen kan inte i förväg lista ut hur efterfrågan på ett "reaprissatt" världsvin som Chambertin från Rousseau ser ut och svaret angående alternativ procedur för tilldelning är helt fel.

.......och ändå köper jag väl saker från släppet idag....