torsdag 12 januari 2012

2008 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Poissenot", Domaine Humbert Frères

Högt uppe på kullen ovanför byn Gevrey-Chambertin, precis vid gränsen till skogen ovanför, finns ett band av Premier Cru-mark. Bandet är lite halvmåneformat och det finns vingårdar med allt från ostlig till sydlig riktning. Längst upp så långt till väster man kommer ligger La Romanée, och jodå det finns en sån även i denna by, och närmast bredvid denna ligger dagens vingård, nämligen Poissenot.

Poissenot är en vingård på 2,2 hektar som fått sitt namn från en gammal fiskdamm som gjordes av Cluny-munkarna någon gång för länge sedan. Vingården ligger som högst på 365 m.ö.h. och är till jordmånen stenig och till viss del även sandig, något som ska borga för en extra mineralisk Gevrey-stil.

Kända och mindre kända producenter med ägor i vingården är följande:

  • Géantet-Pansiot
  • Humbert et Freres
  • Louis Jadot
  • Remoissenet
  • S.C. Guillard
  • Dominique Laurent 

Det vin som ska drickas här hemma idag är från bröderna Humbert och årgången är 2008. Lägger vi ihop beståndsdelarna landar vi i en 2008 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Poissenot", Domaine Humbert Frères. Värt att nämna är att jag tidigare har druckit både 2003 och 2005 av vinet och dessa har båda varit riktigt bra. I synnerhet var min sista flaska av 2003an som dracks upp 2010 en fröjd av drickbar sammet. Förväntningarna är dock bara halvstora då vinet nog behöver minst ett par, tre år till.




Noteringarna är från dag två då vinet behövde uppfostras lite över natten innan det kändes riktigt schysst att bedömas. Såhär direkt ur kylen fångar jag in extremt tydliga dofter av knallpulver eller nybrunnet tomtebloss, stickigt i snoken på min ära. Sakta, sakta släpps sedan en svag rödfrukt fram och även spår av jord, djur och undervegetation. Efterhand äter sig frukten genom motståndet och börjar lysa klarare och då släpps också Pinot-kryddorna och lakritsen fram. Totalt sett en god och undersöksvänlig sniff.

I munnen får vi en svagt sötaktig rödfrukt med silkiga inslag av sötlakrits i en nästan, men inte riktigt, sammetslen grundtextur då det finns en bra bakgrundssyra kvar i vinet. Tanninerna är dock helt inbäddade. Ett vin som börjat resan mot burgundisk sammet, men som fortfarande har kvar en hel del syra att jobba med innan det är framme. Det funkar idag, men kommer att bli riktigt gott med tiden....eller som de Maggio sjunger....Satan i gatan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar