tisdag 10 april 2012

Les Fairendes = La Boudriotte = Morgeot


Det där med att Bourgogne kan vara lite komplicerat läser man ju lite då och då och ibland stöter man verkligen på det ordentligt. Jag stod i källaren och velade mellan två flaskor från Domaine Ramonet och kände att det var på sin plats att verkligen kolla etikettreglerna för innehållet i flaskorna. Båda flaskorna var från Chassagne-Montrachet och på etiketterna stod Morgeot respektive Boudriotte.




För att börja någonstans så är Morgeot en väldigt stor vingård med burgundiska mått mätt. Totalt sett pratar vi dryga 58 hektar och det är den största 1er Cru-vingården i Chassagne-Montrachet. Intressant att notera är att detta kanske i huvudsak är rödvinsmark, men att det givetvis även skapas vita viner härifrån.

Vingården är uppdelad i ett antal climats eller lieux-dits som kan säljas under etiketten Morgeot. Dessa är:

  • Les Boirettes
  • La Boudriotte
  • Les Brussonnes
  • La Cardeuse
  • Champs Jendreau
  • La Chapelle
  • Les Chaumes
  • Clos Chareau
  • La  Grande Borne
  • Les Grands Clos
  • Clos Pitois
  • Ez Crottes
  • Les Fairendes
  • Francemont
  • Guerchère
  • Les Petits Clos
  • La Roquemaure
  • Tête du Clos
  • Vigne Blanche

Av nämnda climats är det normalt sett endast La Boudriotte och Vigne Blanche som säljs under egen etikett, alla andra säljs som Morgeot. Är du med?

Till detta kan sedan läggas att följande climats kan säljas som La Boudriotte.....ja och även då som Morgeot och som sin egen climat, något som dock inte verkar ske.

  • Champs Jendreau
  • Les Chaumes
  • Les Fairendes (Även Les Petit Fairendes)
  • La Roquemaure

Tillbaka till flaskorna då. Jag valde att plocka med mig en Boudriotte, som för just Ramonet egentligen är en Fairendes. Visst är det liksom glasklart?

Och hur smakar en sådan svårdefinierad juice från en av de stora producenterna? vinet är 2006 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Boudriotte", Domaine Ramonet.




En bra doft stiger från glaset. Den är på något sätt fetmättad, likt en liten svag doft av smörstekta äpplen ripplade med honung som samsas med svag citruston och en rökig mineralitet. Sen finns här en liten, liten touch av persika och orientkryddor i en väldigt tilltalande helhet.

Munkänslan skvallrar direkt om kvalitet och elegans och samma beståndsdelar som i doften ger sig tillkänna. Återigen ett glas med ren skär drickglädje där frukt, sötaktig fetma och driven mineralitet samspelar till en härlig munkänsla och smak. Att sedan avslutet har lite fänkål eller anis och en liten skön blodgrape-twist innan sötfrukt och mineral ligger kvar gör att man bara gillar det än mer, trots att ett litet, litet alkoholgenomslag ger sig tillkänna vid ett par tillfällen.

Syran är dock lite på tillbakagång så det är nog dags att dricka ur inom hyfsad närtid om du har någon flaska som ligger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar