Ren pur Chambollsk drickglädje

Ibland skapar en liten sniff av ett vin sådana sensationer så det bildas lätta rysningar i kroppen och ett fånigt leende sprider sig över ansiktet. Så var det när jag för ett par dagar sedan andades in en sensuell, sötfruktig, kryddig och elegant Chambollsk parfym. Jag vet inte hur det är med er, men när ett vin från Chambolle-Musigny lyckas få alla delar på rätt plats så trollbinder doften en totalt. I mitt tycke blir kanske till den mest åtråvärda doft som människan har lyckats tillverka.

Nu lever kanske inte smaken fullt upp till allt som utlovas i doftbilden, men visst är det ändå ett praktexemplar med härliga jordgubbar och hallon som samsas med sötlakrits och den mest finmalda indiska kryddblandning du kan tänka dig. Precis innan mineralerna tar vid så lägger sig kryddorna åt sidan, samtidigt som en skopa gurkmeja ger en viss ton av bitterhet.

Till saken hör att vinet upplevs ungt och livligt med ungdomliga syror och slipade tanniner och det känns som om detta bara kommer att bli bättre. Shit så bra.

Vem sjutton är det som kan göra sånt här och det med ett druvmaterial hämtat från Village-klassade lotter?

Från ungefär 1982 har det varit en viss herr Christophe Roumier. I början samsades han med fadern, men i takt med att vinerna blev bättre och bättre fick Christophe hela ansvaret på Domaine Georges Roumier. Här har vi att göra med en vinmagiker, så säger mina smaklökar och så säger alla som säger nåt. Det är liksom ingen tvekan.

Från firman skapas en del lite tråkigt dyra Grand och 1er Cruer, men det finns vin även för oss andra. På regionnivå och bynivå är priserna anständiga och det går tom att få tag på 1er Cruer med någorlunda prisbild.

Vill du läsa mer hänvisar jag dig till Burgundy Report.

Vilket vin var det då? 2005 Chambolle-Musigny, Domaine Georges Roumier.