Claude Dugat - En kusin som sticker ut

Tidigare i år har jag druckit vin av bröderna Humbert och även av Bernard Dugat-Py. Nu är det dags för nästa kusin i släkten, nämligen Claude. Claude Dugat jobbade länge ihop med sin far Maurice, men sedan 1990 är det han som basar över firman. Den firma han numer driver med hustrun Marie-Thérèse heter Domaine Claude Dugat.

Nästa generation knackar nästan självklart på dörren och då firman i grund och botten endast består av i runda tal sex hektar så har det startats en négociant-rörelse (La Gibryotte) som sidoverksamhet. Familjen spm växer måste ju dra in pengar.

Huvudrörelsen, som är den som sticker ut, består av några små Grand Cru och 1er Cru-lotter I Gevrey-Chambertin. Detta kompletteras med Village-klassade lotter på 3,4 hektar i samma by och lotter på Bourgogne-nivå på 1,5 hektar. Om man lägger till att Claude har hyfsat gamla rankor och på olika sätt håller nere avkastningen inser man snabbt att det inte blir många flaskor varje årgång. Bra vin med litet utbud innebär rätt höga priser, precis som för hans gelikar i Bourgogne.

Förutom att hålla nere avkastningen med beskärning och avlägsnande av knoppar så håller sig Claude mest i bakgrunden och låter naturen sköta sig själv. Han skördar sina druvor hyfsat mogna, men ofta lite före andra grannar då han vill säkra att det finns tillräckligt med syra.

Vinerna får olika mycket ny ek, från 100% för Grand Cruerna till 0% för bas-Bourgognen. Dagens vin 2007 Bourgogne Rouge, Domaine Claude Dugat, har legat i årsgamla fat. Jag har aldrig tidigare druckit en bas-Bourgogne från den här firman så jag är rätt spänd på hur bra de har lyckats. Det sägs ju att det ska vara en av de bättre.

Grunddoften är tät och koncentrerad av mörka körsbär. Som fond till detta kommer en kombination av rostade och rökiga dofter. Både åt metall och rost-hållet och åt det animaliskt rökiga hållet. Med luft breddas paletten med fina hallon, friska örter, lakrits och en början till en skogsglänta. När doften liksom klingar av sitter en typisk Pinot-krydda kvar ganska länge. En bra näsa för den här nivån, helt klart.

Frukten i munnen är rödare och syrligare än i doften, även om samma bär gör sig påminda. Gott är det oavsett, och när sedan syra, tanniner och örter liksom bråkar med varandra i mellankroppen blir man rätt glad. Avslutet är lite örtigt, citrusbeskt och toppat med lite sten. Inte beskt på ett störande sätt, utan mer som ett sätt att bygga personlighet. Med mer luft kryper en början till lite sötsilkig elegans fram, något som gör att det nog bara blir bättre med ytterligare vila.

Det saknas lite i form av kropp och elegans för att leendet riktigt ska ryckas fram. Fast betänker man att det är en Bourgogne rouge så är det riktigt bra för sin nivå. Sen kostade det ju 25,90 Euro också (På Böhme).