Sniffa likt tjuren Ferdinand till Dujac och Rousseau

Vintern slår till oss på käften riktigt rejält och dagen på stan blir inte alls de sköna timmar vi hade önskat. För att råda lite bot på det så slinker vi in för ett par glas på Eriks vinbar och drömmer oss bort till våren igen.

I glasen fanns ett vitt och ett rött, nämligen 2009 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Monts Luisants", Domaine Dujac och 2006 Mazy-Chambertin Grand Cru, Domaine Armand Rousseau. Glasen dracks utan att vi tog anteckningar, så följande är från minnet.

Det vita bjuder på nykrossad sten, ljus frukt och en del citrus. Till detta en helt ok syra och ett mineraldrivet slut som blir näst intill metalliskt efter ett tag. Ett vin jag väldigt gärna återkommer till under andra former.

Det röda har en näsa som gör en lycklig. Jag vill bara sniffa och sniffa. Lätta röda bär, florala toner och finmalda, överlyxiga kryddor. Satan i gatan vilken härlig sniff. Tyvärr är vinet fortfarande ungt och ekkärvt i munnen och vi har inte tid att låta vinet få den luft det behöver. Snifflycka och drickpotential blir summeringen.

Bra sätt att lura bort vintern lite oavsett.

2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn

När det är fredagseftermiddag och jag är sugen på något gott är det väldigt lätt att stanna till hos Percys (www.percys.se) vid Norrvikens station. Där finns alltid både färska och frysta råvaror att dregla över, samt en del halv- och helfabrikat gjorda på plats. De räddar vilken fredag som helst, helt klart.

Just idag köptes det ankbröst, lammfile och pilgrimsmusslor och livet blev med ens lite enklare och ljusare. Det som blev tillagat var lammet, som tillsammans med lite rårakor blev till en enkel och god middag. Till detta föll valet till slut på en flaska 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn. Med 2009an i hyfsat färskt minne skulle det i kul att testa vad storasystern kunde prestera.

Jag skulle först vilja summera vinet med att det inte lyckades få den utveckling i karaff som jag ville att det skulle få. Anledningen är enkel....det är för gott och slinker bara ner direkt.

Här finns inget motstånd alls och det börjar som en näsans smekning sammansatt av mörk frukt och fina kryddor till ekaromer. Väldigt tilltalande...och som om det inte var nog finns där slöjor av jord, kött, lakrits och höstens fuktiga löv. Oj vad man vill smaka.....och sen då? Hur smakar det då?

En härlig munkänsla med en sammetslen kropp som fyller ut munnen med smaker. Här blandas frukt med fint behandlad ek, lakrits med örter och jord med mineraler....det blir till par efter par med fina smakintryck, men över allt svävar lättdruckenhetens ande. Svisch säger det och glasen måste fyllas på, tills glasen står där tomma och man undrar vad som hände?

Kalasgott redan nu och kommer nog att bli riktigt, riktigt gott om man orkar vänta. Mer klassiskt än syskonet från 2009, men båda är riktigt bra viner och för mig är det nog dagsform som avgör vad jag vill ha, fast i förlängningen vinner ändå 2007an.

Mogen Meursault från Yves Boyer-Martenot

Idag härskar den fjärde generationen på firman Boyer-Martenot och det har gällt ungefär de senaste tio åren sedan Vincent tog över från sin pappa Yves. Till sin hjälp har han också haft systern Sylvie. Tillsammans har de ungefär tio hektar mark att trolla med, utspridd i Meursault, Puligny-Montrachet, Auxey-Duresses och Pommard. Huvudfokus är såklart de vita vinerna då man verkar från Meursault, men på senare år ska även de röda ha fått sig ett lyft.

Idag ska vi dricka en flaska vitt som pappa Yves är ansvarig för, alltså en flaska före det Vincent började arbeta år 2002. Vinet är en 1995 Meursault 1er Cru "Genevrières", Yves Boyer-Martenot.

Det är inte så ofta jag beskriver färgen i mina glas, men idag är det ett måste då färgen är den renaste, klara bärnstensfärg man nästan kan skapa. Lyster och djup i en väldigt vacker skapelse. Redan här skvallras det om en viss mognad.

Nosen tar vid mognadens stafettpinne med tydliga markörer av bokna äpplen och någon slags sötare tropisk frukt. Här finns också lite svag citrus, lite arrakstoner och annat smått och gott, men över allt svävar en lätt begynnande oxidation som gör att jag är glad att vinet ska drickas här och nu och inte senare.

Munkänslan erbjuder ett vin som definitivt börjat tappa sin spänst och där mognadsaromerna har tagit över. Syran är numer i baksätet, även om vinet inte är platt, utan bara liksom stannat upp lite grand. Sånt här vin är gott, trevligt och intressant att dricka, men jag är återigen nöjd att vinet öppnades här och nu, för just nu balanserar det på rätt sida om njutningsstrecket för min del. Några år till och det är för moget för min smak. Just nu är det feta och oljiga avslutet med mineralsvansen den stora behållningen tillsammans med hur länge smaken sitter kvar i munnen.

Operation rensa ut 2003 avklarad - och Michel Juillot var sist ut

Det finns kilometervis skrivet om det varma året 2003 på andra håll, så jag tänker inte ge mig på det alls. Det enda jag kan konstatera är att många vinmakare hade svårt det året och att det även gällde i lilla Bourgogne.

Många viner från årgången har inte direkt fallit mig i smaken och jag har nu under ett tag korkat upp de få kvarvarande flaskorna från det året och nu senast klämde vi den sista spillran som gör att årgång 2003 är rensad i källaren.

Sist ut i ledet var alltså 2003 Mercurey 1er Cru "Clos des Barraults", Domaine Michel juillot, ett vin som faktiskt funkat osedvanligt bra över åren. För tidigare notering, se här.

Här får vi en rätt ren och tät rödfrukt i form av körsbär, men även lite mer mognad där dragningen börjar hamna åt katrinplommon och russin. Det som hänt sedan sist är dock att vi har begåvats med en målarlåda i vardande. Till detta finns en fond eller bakgrund med Pinot-kryddor, lakrits och en lät sväng av sous-bois. En trevlig, men inte märkvärdig sniff.

Munkänslan är numer att mognaden har tagit tag i vinet och att den rena frukten numer är lite grumlad och har blivit en blandning av lite söt sönderfallande frukt och lite jordighet och tobak. Syran lever kvar och gör att vinet ändå känns rätt friskt och spänstigt, medan tanninerna numer är väldigt nerslipade. Ett lättdrucket vin med begynnade mognadsfas där producenten definitvit lyckats riktigt bra det varma året 2003.

2009 Bourgogne av Groffier - Bästa bastjutet?

Tre kycklingar in i ugnen ingnidna med diverse gottiga kryddor och till det årets första vårsallad med bas av blancherade sparrisar och skärbönor.....och vad dricker man till det då? Här kan man ju välja en hel drös viner, men jag hamnar nästan självklart i Bourgogne och Pinot Noir. Varför inte knäcka upp en låda från förnämliga Groffier och bjuda på lite enkelt rött från den producenten.

Efter att numer ha druckit en hel del olika 2009or så är jag lite splittrad i bedömningen av årgången. En del levererar fruktbomber och andra stilren burgundisk terriorjuice....och Groffier tillhör definitvt de som har lyckats bra enligt min lilla smak.

Men kom till saken då.....hur sjutton smakade vinet (2009 Bourgogne Rouge, Robert Groffier Père & Fils)?

Om vi säger såhär...det är svårt att hitta röd Bourgogne som levererar lika bra för priset. Jag köpte mina faskor för en tvåhundring styck hos N+M Weine och för 25 kronor mer finns det kvar några stycken hos WeinArt. Sen går det ju att beställa från England för den hugade.....för det här är juice man vill ha i sin källare, så är det bara.

Vinet som sådant är sådär rent, enkelt och lättdrucket som man vill ha många dagar i veckan. Det är inga sensationer, men bra frukt, bra fat och en begynnade silkighet och sötma som fasiken nästan alla gillar. Lägg därtill en exemplarisk syra och ett skönt avslut och jag tror att flaskorna ryker fort nu när lådan har spräckts.

Groffier, Go Go Go!

Ps. När detta dracks första gången förra året uppvisade det inte alls samma kvaliteter, även om det var lovande. Efter lite tips testade jag ytterligare en flaska några månader senare och då var det bara att köpa en låda. En missbedömning av mig avseende utvecklingen, helt klart. Men man lär sig hela tiden. Ds.

Rémi Jobard - en snabb dubbelkontroll

Jaha, så var vi där igen då. En ny flaska 2009 Bourgogne Blanc, Domaine Rémi Jobard ska testas för att se om intrycken från senast stämmer.

Sånär som på att mittenpartiet känns lite mer stoppat den här gången så är upplevelsen densamma. Det jag har problem med är återigen den väldigt framträdande beskan. Det är såklart en smaksak, men för min del stör den för mycket, medan andra inte har samma problem.

Smaken är bekant som ändalykten.....

1993 Volnay 1er Cru "Le Ronceret", Domaine Jean-Marc Boillot

Det finns vissa släkter i Bourgogne vars namn återkommer gång efter annan och där man ändå vet att bakom namnet finns det ofta minst en andra sida, nämligen makans eller makens eller förfäders dito. I Jean-Marc Boillots fall finns det såklart båda två, och det är å ena sidan namnmässiga släktingar som på samma sätt som Jean-Marc drar på sig stövlar och arbetskläder varje morgon för att ge sig ut och skapa vin.

Sen finns där den ingifta sidan från en eller flera generationer och i dagens fall kommer arvet från Etienne Sauzet, varifrån man tidigare fick en tredjedel av ägorna. Totalt sett har Jean-Marc på olika sätt fått ihop ungefär 11 hektar egen mark att leka med och som om det inte vore nog så köper han in druvor från uppemot 20 hektar ytterligare. Skillnaden mellan domänvinerna och negociant-dito är att den egna domänen producerar ungefär hälften rött och hälften vitt, medan negociant-delen är helt koncentrerad på vita viner. Utöver allt detta drivs också en verksamhet i Pic Saint Loup (Languedoc), men det är en helt annan historia.

Jean-Marcs sätt att göra vin skiljer sig lite från dagens main stream i Bourgogne på lite olika punkter. Först och främst litar han inte på den naturliga jästen, utan adderar flera olika sorters jäst för att kontrollera jäsningen. Sedan praktiserar han en massa bâtonnage, något han fortsätter med typ hela tiden vinerna ligger på fat. Faten för de röda är förresten till 50% nya det innebär att det nog var så för dagens vin när det begav sig. Dagens vin är nämligen 1993 Volnay 1er Cru "Le Ronceret", Domaine Jean-Marc Boillot.

Den andra sniffen från 1993 på en vecka och igenkännandet är ganska stort. Det är återigen tydlig mognad i doften med ett spektrum från svag målarlåda till lätt torkad frukt via en drös andra doftintryck. Här finns jord, köttbuljong, lite svaga, malda kryddor, läder och faktiskt en svag gnutta vaniljtouch. På det hela taget en angenäm doft, men inte ett sniffarvin.

I munnen har vi att göra med en bra syra som bas, medan tanninerna fallit isär och mest finns som antydan till en känsla av en frukt i begynnande sönderfall och en viss jordighet. Smakmässigt är frukten ändå ganska vital och kompletteras med örter, lakrits, mineral och lite annat. Sen tar det lite stopp och känslan är densamma som för några dagar sedan.....alltså det här summeras till ett gott moget vin, men inte mer än så. Dimensionen Volnay-elegans saknas.

Rémi Jobards vita basvin i ny årgång

Idag får ännu ett vin inhandlat på systembolaget sätta korken till. Det är 2009 Bourgogne Blanc, Domaine Rémi Jobard. Både minnet och anteckningarna från provet av förra årgången ger en minnesbild av att jag såg en viss potential, men inte trodde på att köpa fler flaskor. Det blev inte fler flaskor den gången, men när vinet nu senast kom i ny årgång högg jag till på ett par flaskor.

Låt se vad denna årgång kan erbjuda då.

Florala toner, en drös gula frukter från citron till äpple, via nån slags melon. Ekrostningen märks klart, om än inte jättetydligt, mineralerna är solklara och så finns det ett stråk av godis som stör mig lite grand.

Smaken upplevs först som fruktigt frisk tillsammans med en rejäl beska innan frukten får sällskap av en honungsaktig fetma. Sen nästan förvinner vinet i mittenpartiet innan beska och mineral dansar kvar rätt länge.

Det här funkar inte för mig idag. Undrar om vinet verkligen ska vara såhär eller om det är något med flaskan? Genomsnittet på CT är 88 poäng och posterna är definitivt betydligt mer positiva än det jag upplever. Bra med en extraflaska att kolla mot. Den får ryka i helgen så får vi se om känslan består.

Årets första ögongodis

Jag håller precis på och startar upp planeringen för årets Bourgogne-resa och vad är då bättre än att inspireras av lite fina fotografier. En man som med fin känsla för bilder har lyckats fånga Bourgogne ur flera olika perspektiv är Mike Long.

Kolla här och njut.

1993 Nuits-St-Georges "Les Vaucrains", Domaine Alain Michelot

Idag dricker vi ett vin från en av de s.k. häxmästarna i Nuits-St-Georges, nämligen Alain Michelot. Förutom  ett par mindre plättar i Morey-St-Denis och Prémeaux finns all mark i hemmabyn. Intressant att notera är att att man äger mark i inte mindre än åtta olika 1er Cru-klassade vingårdar. Här finns vingårdar med rätt olika lägen i byn och dagens vingård "Les Vaucrains" som ligger i de södra delarna av byn har egenskaper som ett tunt lager lerhaltig lera ovanpå rejäla mängder kalksten.

Mitt i födelsedagsfirande blir det inte fler fakta, utan vi tömmer glasen från en flaska 1993 Nuits-St-Georges "Les Vaucrains", Domaine Alain Michelot.

Typiska mognadsdofter med jordighet, läderskärp, lite målarlåda och en till viss del torkad frukt. För att ge lite skjuts åt helheten kastar vi in lite lakrits och torkade fikon. På det hela taget en helt OK mognadsdoft, men inget som ger några hejarop.

Det är ungefär samma visa i munnen. Här finns samma mognadsregister som i doften och till det en rätt skön syra och lite matta tanniner. Det här summeras till ett gott moget vin, men det blir liksom inte mer än så. Det är ofta så för mig när det gäller viner från Nuits-St-Georges. Det saknas den eleganta dimensionen som kan lyfta en Bourgogne mot stjärnorna. Fast det är ju en smaksak......

Lördagsmys - Hubert Chavy följt av Pavelot

Bilburna vänner med rätt så små barn på besök innebar en lugn och väldigt avslappnad lördag med ett par små godsaker. Idén var att ta lite temp på vitt från 2006 och fortsätta rensandet av rött från 2003. Låt oss då se hur det gick...och förresten noterna är lite skjutna från höften.

Kvällen inleds med enkel och finstämd elegans i form av 2006 Puligny-Montrachet "Les Enseignères", Domaine Hubert Chavy. Till skillnad från gårdagens rätt krävande karaktärsvin signerat Henri Boillot har vi här ett vin som till både doft och smak bjuder på en enkel och elegant fräschör. Här finns svaga trädgårdsfrukter, len citrus och en härlig sötma av honung och melon....och självklart en härlig mineralitet.

Tillsammans med en lite lugnare syra har vi att göra med ett vin som är väldigt välbalanserat och som hamnat i ett perfekt drickfönster. Det är lite si och så bland mina vita 2006or tycker jag, så skönt att veta att Hubert Chavy fortfarande är att lita på. Övriga flaskor lär nog ryka under året. Ja, satan i gatan vad nöjd jag var med det här just nu.

Nästa vin är en av mina få kvarvarande flaskor från årgång 2003. Den här gången en 2003 Savigny-Les-Beaune 1er Cru "La Dominode", Domaine Pavelot. Här har vi att göra med ett vin från 2003 där producenten lyckas leverera utan att låta vinet ta för mycket stryk av det varma året.

Doften är en massa bär med hallon och framför allt körsbär. Sedan finns här en blommighet och fina Pinot-kryddot som tillsammans med lakrits och viol drar igång salivbildningen. Smakmässigt återkommer doftaromerna och tillsammans med en bra ryggrad i form av livlig syra och lätt snörpiga tanniner har vi att göra med ett vin som är väldigt lätt att gilla. Visst är det ändå en 2003a, men en trevlig och lättdrucken sådan. Tänk då vad mer typiska årgångar kan göra med det här vinet. Mums!

En väldigt trevlig vinkväll där båda flaskorna levererade mer än väntat och där prisvärdet definitivt kändes riktigt bra. Båda vinerna stämplade nämligen in ett snäpp under 300 kronor.

Hyfsat nytt från SB - Henri Boillot tolkar årgång 2009

Antalet viner jag köper direkt från systembolaget är inte jättemånga, men ibland dimper det ner lite saker som jag inte kan motstå. Så var det exempelvis nu i början på mars då Lafarge och Boillot fick ta upp lite plats i källaren. Att Henri Boillot ska prickas av på min nyårslöfteslista gör inte saken sämre och inte heller att han brukar leverera saker som funkar för mig.

Inget mer snack. Låt det bara få vara fredag och låt en flaska 2009 Puligny-Montrachet, Domaine Henri Boillot få sätta livet till.

Här har vi en fet, kryddpepprig och blommig doft med inslag av vanilj och i bakgrunden en rätt dämpad, men mogen fruktbild, där allt från äpplen och päron till citrus och andra tropikfrukter tittar fram.

I munnen handlar det initialt om en rätt len skapelse med lite dämpade syror eller kanske är det mer att de är inlindade i den smöriga kroppen. När mittenpartiet övergår i avslut så byter vinet däremot skepnad och babyfetman övergår i mer pubertal rivighet. Det är beska, kryddor, metall och mineral som lite oljigt lägger sig tillrätta i munnen och liksom torkar eller dunstar bort och lämnar kvar en rejäl släng eftergrus.

Definitivt ett gott vin med en rackarns massa karaktär. Skulle jag få önska mig något hade jag adderat lite syra och en period av ryggläge. Funkar dock hur bra som helst som fredagssällskap.

1999 Pommard, Domaine Aleth Giradin

I Pommard finns det en handfull producenter som sticker ut lite från mängden. De som sticker ut mest är såklart de Courcel och Comte Armand, men här finns också bl.a. en liten fin domän som drivs av en kvinna och namnet på denna är Domaine Aleth Girardin.

I slutet av 70-talet började Aleth att arbeta med föräldrarna på vingården och fortsatte med det i ett tiotal år innan hon tog paus och var hemma med barnen. I mitten av 90-talet var det dock full fart igen och det är det än idag. Under denna period gifte hon sig förresten och firman tog då namnet Domaine Aleth Le Royer-Girardin, men namnet är nu endast Domaine Aleth Girardin då hon och mannen gått skilda vägar.

Arbetet på firman försöker ta hänsyn till miljön och nivån på detta är deras variant av lutte raisonnée. När sedan miljön har fått sitt och druvorna har plockats så sker sortering och sedan en avstjälkning till 90%, innan det är dags att ta steget tillbaka och låta resten av processen i huvudsak sköta sig själv. Typ!

Detta process används för druvor som växer på totalt 7 hektar mark, vingårdsmark som är fördelad mellan Beaune och Pommard. Stjärnorna i paletten är definitivt deras 1er Cruer från Pommard med Les Epenots, Les Rugiens och Les Charmots i spetsen. Idag blir det dock en vanlig Village-cuvée från byn som får sätta korken till. Vinet är 1999 Pommard, Domaine Aleth Le Royer-Girardin.

Nagellack och lim och en tät rödfrukt. Det är den snabbspolade varianten av doftintrycket. Med lite mer sniffande finns dofter i spektrat marsipan till björnklister, lite fin choklad, romdränkta russin och jord. På det hela taget en hyfsat trevlig doft, om än kanske lite anonym.

Smakmässigt får jag inte ihop det. Det finns en spritighet som sticker ut och förtar det mesta av intrycken. I övrigt är det å ena sidan lite åt det syltiga hållet och å andra sidan lite åt jordig rusticitet.....Nääää, den här gången visar sig definitivt inte Bourgogne anno 1999 från sin bästa sida och sambons Njaaa sammanfattar det rätt väl.

2009 Puligny-Montrachet "Les Charmes", Domaine Jean-Louis Chavy

Som den ena av två söner till Gérard Chavy begåvades Jean-Louis med nästan exakt samma vingårdar som brorsan vid uppdelningen mellan dem, med skillnaden att Jean-Louis fick Perrières när Alain fick Pucelles. Vingårdarna har sedan dess divergerat lite ytterligare och Jean-Louis har numer lite "Les Cent Vignes" i Beaune utöver sina gårdar i Puligny. Vill du veta lite mer om bröderna kan du kolla här.

I övrigt tillhör Jean-Louis den stora skara vinmakare som numer plogar, minimerar besprutning och i allmänhet undviker att lägga sig i, ja typ i onödan. Det som dock sticker ut lite är att han adderar "onaturlig" jäst i processen, allt i syfte att ha större kontroll. Inte riktigt i takt med den senaste trenderna, men alla gör ju som de vill.

Nåväl, över till drycken. Dagens vin kommer från Puligny, närmare bestämt från vingården "Les Charmes". Namnet är detsamma som vingården i grannbyn Meursault, men med en liten, men ack så viktig skillnad, för i Meursault är vingården en 1er Cru och i Puligny är den Village-klassad. På dagens flaska kan man läsa 2009 Puligny-Montrachet "Les Charmes", Domaine Jean-Louis Chavy.

I takt med vårvädret bjuds på en len blandning av försommarblommor, honung och citrus. En fin första doftpelare som kommer mot en. Med lite mer sniffande fångas tropiska toner, ett par grabbnävar grus, honungsmelon och äpple.

Munkänslan lurar en lite mot Meursault med en oljig och fet vätska där fokus ligger på en väldigt len citrus och smörig honungssötma innan grapebeska och mineral med en touch av metall tar över. Visst finns där annat också, men det är mer små hejarop från läktaren.

Väldigt drickvänligt, prisvärt och defnitivt helt OK för sin klassificering, fast så är det ju allt som oftast med dessa Chavys.

1998 Nuits-St-Georges "Les Chaignots", Domaine Hubert Chauvenet-Chopin

Genom att slå ihop vingårdarna från sin far och svärfar har Hubert Chauvenet lyckats skapa en av de större domänerna i Nuits-St-Georges. Namnet på firman är som brukligt en blandning av Huberts och hans frus Evelyne Chopins efternamn och namnet är följdaktligen Domaine Hubert Chauvenet-Chopin.

Totalt sett förfogar Hubert över 16 hektar mark, varav 14 hektar är Village- och Regionalklassat. Gräddan av vinmarkbestår av en liten lott i Clos de Vougeot och fyra olika 1er Cru-lotter i Nuits-St Georges. Av dessa fyra kommer endast Les Chaignots från Chopin-sidan och det är en vingård som ligger i Norra Nuits-St-Georges på 260-280 meters höjd. När det gäller domänens lott så lär jordlagret endast vara 10 cm tjockt innan man hamnar i ett stenlager. Detta påverkar såklart vinerna, så låt oss se hur ett vin från vingården ter sig. Smakprovet görs från en flaska 1998 Nuits-St-Georges "Les Chaignots", Domaine Hubert Chauvenet-Chopin.

Här är det inget snack, en definitivt mogen doft där frukten mest känns som plommon och lite russin, men där små svaga stötar av apelsin tittar fram i luckorna i mognadsmuren. Annars är det mognadens målarlåda, läder, tobak och jordighet som mest gör sig påminda. En fin och riktigt mogen doft som gör allt för att locka mig till att smaka.

Väl i munnen har vi en vätska där det inledningsvis känns som om tanninerna definitivt tycks ha brutits ned, men där både syra och frukt finns kvar och ger en bra munkänsla. Nåja, visst sjutton ger sig tanninerna senare tillkänna i avslutet och skapar ett trevligt litet snörp. Smaken som sådan är till en början en lätt uttorkad rödfrukt med i huvudsak plommon och körsbär, lite mintighet och björnbärsklister. Sen finns där ett brett register av annat med en söt lakrits, apelsin, mineral och kanske tobak? Som avslut har vi att göra med en svag mineralitet och en torr örtighet som stannar kvar och sprider ett leende.

Sammanfattningsvis en vin i perfekt mognad för min smak och en Nuits-St-Georges som uppfyller det mesta man önskar av ett vin. Självklart kan ju elegans addera ytterligare, men det här var ren pur fredagsglädje.

Harmand Geoffroy - här blir det definitivt återköp

I Gevrey huserar en drös duktiga vinmakare, men troligen bara en som från början mekade med stridsflygplan innan han ändrade yrkesbana och blev vinmakare. Ett sånt lappkast kommer sig oftast av att man möter kvinna och det finns ett familjearv att bevara. Precis det hände när en viss Gérard Harmand mötte Martine Geoffroy och med start i några doser kärlek står de nu tillsammans för Domaine Harmand-Geoffroy.

Fortsättningen på storyn är att efter lite klassiskt franskt sängknakande ploppade det fram en liten Philippe i början på 80-talet och när han växte upp växte också vinfamiljen. De driver nu sin business tillsammans och delar upp sysslorna efter intresse och kompetens.

Det här är en ren Gevrey-familj där samtliga plantor växer i byn och totalt innebär det här ungefär 9 hektar mark. Dessa är fördelade i hela klassificeringsspektrat med både en gnutta Regional-klassat och en gnutta Grand Cru, men huvudparten består av Village-klassad mark och en del 1er Cruer. När det gäller de Village-klassade lotterna så vinifieras en del separat och sedan finns en Cuvée. Det vin vi dricker idag är Village-Cuvéen och vinet är 2007 Gevrey-Chambertin, Domaine Harmand-Geoffroy.

Här kommer det inledande puffar av rätt mycket ek som kanske inte blåser bort helt och fullt, men som lindras och ger ett ekspektrum från svagtrostade toner till olika bazaar-kryddor. Till det en fin röd frukt med stor andel hallon, men visst finns här även körsbär och mer syrliga bär, lakrits och lite örter. Huvudintrycket är dock ett ungt vin där doftplymen inte är det som säljer vinet.

I munnen händer det lite mer med en ung frisk syra som bär fram den syrliga frukten där hallon fått ännu tydligare sällskap med mer syrliga kusiner från skogen. Än så länge bryter ekbeskan igenom en aning, men frukten, örterna, lakritsen och den silkighet som svagt börjar anas gör att det är ett kul och trevligt vin att dricka nu, men det här är ett vin som jag tror kommer kunna utvecklas riktigt bra och bjuda på helt andra saker om en handfull år.

Allt besannas ett dygn senare när vinet byggt ihop sig bättre och fler dofter med bl.a. viol vuxit till sig och så har känslan i munnen landat i ett lugnare och mer elegant vin med tydligare silkighet. Riktigt gott båda dagarna, fast på olika sätt. Vinet ingår numer i "fylla på"-listan och sambon skriver definitivt under på det.

Tyska vinhandlare med bra Bourgogne-urval

Under det senaste året har jag rätt hårt jagat Bourgogne-vin runt om Europa och det har av olika skäl blivit många inköp från Tyskland. Jag tänkte att det kanske kan vara intressant för någon annan att veta var man kan köpa viner och känna sig trygg på att leveranser och annat funkar på ett bra sätt.

Av nedanstående är de fyra första riktigt bra att ha att göra med och det är tysk precision "Mit Prädikat" i hela hanteringen. De två sista känns lite mindre och inte lika rappa, men vinerna kommer fram även om det har tagit lite längre tid.

Så sätt igång och botanisera på deras sajter och köp nu när vintern snart är ett minne blott.

Feine Weine - http://www.feineweine.de/
WeinArt - http://www.weinart.de/
Weinhandel Böhme - http://www.boehmewein.de/
N+M Weine - http://www.nm-weine.de/
Weinhandlung Drexler - http://www.weinhandlung-drexler.de/
Weinstock - http://www.la-bourgogne.de/

Har du någon annan tysk handlare att rekommendera så skicka gärna en kommentar.

1998 Marsannay "Clos du Roy", Domaine René Bouvier

Idag stiftar jag bekantskap med ytterligare en producent som är ny för mig och som tillhör den stora skara av mindre namnkunniga producenter som tillsammans producerar stora delar av allt vin i Bourgogne. Dagens producent är Bernard Bouvier på Domaine René Bouvier, en firma som drivs av Bernard och hans fru Stéphanie efter det att de har tagit över efter René. Domänen som har sin bas i Gevrey startades 1910 av Renés far, Henri....och där har vi väl ringat in huvuddragen i historien.

Domänen består av ca: 17 hektar mark från Marsannay i norr till Gevrey i söder och här finns det allt från Regionalklassade lotter till Grand Cru-klassade dito. Rankorna hos dessa är i genomsnitt 50 år gamla och här arbetar man såklart med både Pinot Noir och Chardonnay, men man har också lite Aligoté. Lite kul är att domänen gör lite rosé från Marsannay.

Arbetssättet är det gamla vanliga. Här ska terroir uttryckas och det innebär marginell inblandning och för att nå dit arbetar man bland annat ekologiskt och i övrigt blandar man tradition med moderna inslag, allt för att nå målet med att skapa sina terrior-drivna viner.

Dagens vin kommer från Marsannay och är 1998 Marsannay "Clos du Roy", Domaine René Bouvier.

Till skillnad från gårdagens ytterst fina sniff har vi här en ganska diffus doft av mognad där frukt som börjat torka och målarlåda kommer först och när man vant sig vid detta så ploppar det fram såväl viol, jord, läder, tobak som ruttnande grönsaker. Faktiskt rätt trevligt.

Samma mognadstoner följer med in i munnen med kanske en lite yngre frukt med drag av svarta vinbär och en mintighet som första intryck, medan jordighet och torkad frukt följer upp. Kul är att syran upplevs som hyfsat intakt och att tanninerna fortfarande biter, men då frukten börjat falla isär så är det nog idé att dricka det här nu eller hyfsat snart.

Dag två, d.v.s. efter ett dygn i kylskåp, häller vi ut resterna i vasken. Det har döden dött och visar rätt tydligt det vi mognadsmässigt kände redan dag ett.

Cécile Tremblay - Tack!

Ibland springer man på nya namn inom sitt intresseområde och i vissa av dessa fall undrar jag hur det egentligen har gått till, ja att man helt missat namnet ifråga alltså. I synnerhet som namnet sedan verkar dyka upp lite varstans och det är idel hyllningar som möter en.

Så har det varit för mig med en viss Cécile Tremblay. Det är en kvinna som både har vin i minsta genskrymsle och bloddroppe i kroppen och utöver det har en miljö som helt och fullt påverkar åt den vinösa hållet. Kolla bara det här lilla och du börjar förstå:

Hon är sprungen från Vosne-Romanée och är släkt med familjerna Confuron, Noellat och Jayer, ja här finns till och med blodsband till ikonen Henri Jayer. Utöver detta har hon gått och gift sig med Pascal Roblet, ja han som äger och driver Domaine Roblot-Monnot. Om de har några barn tillsammans vet jag inte, men något som nästan är som ett barn är säkert deras gemensamma vitvinsprojekt som går under namnet Nerthus. (Ytterligare ett nytt namn för mig)

Céciles egna projekt, Domaine Cécile Tremblay bygger på att hon år 2003 tog tillbaka tre hektar vinmark som familjen hyrt ut på långtidskontrakt och med detta som start har hon byggt vidare med mer inköpt mark och inväntar nu att nästa långtidskontrakt går ut 2021 då hon får tillbaka resten av det uthyrda.

Dagens brukade mark finns i Côte-de-Nuits och är utspridd mellan Gevrey i norr och Nuits-St-Georges i söder och består av allt från Grand Cru till Regional-klassade lotter. Marken, där druvorna till dagens vin växer, är en blandning av Village-klassad mark i Vosne-Romanée, nämligen Les Communes 50 %, Les Jacquines 25% och Les Rouges du Dessus 25%. Rankorna snittar på 45 år och på 0,65 hektar produceras 2.700 flaskor. Dagens flaska är nummer 303 av 2009 Vosne-Romanée Vieilles Vignes, Domaine Cécile Tremblay.

Ibland när man möts av en doft så sprids leendet direkt. Den här är ett sådant tillfälle. Det känns lite futtigt att återge det, men tänk dig de finaste malda kryddor som finns, en finfin choklad, kanderade apelsinskal, sirlig rödfrukt, blommighet, söta små stråk av lakrits.....och en massa annat härligt. Ett ungt Village-vin doftar sällan så här bra. Ruskigt, ruskigt gott!

Smaken gör allt för att möta upp doften med en underbar kombination av syra, sötma, frukt, kryddor, tanniner och mineral. Det är bara att luta sig tillbaka och lägga ner resten av bedömningen. Jag kan bara konstatera att jag är ruskigt glad att jag tog till mig av alla lovord och köpte på mig det här. Om jag klarar av att vänta tror jag nämligen att det här kan bli grymt gott, även om jag redan nu längtar till nästa flaska.

2007 Meursault "En la Barre", Domaine Antoine Jobard

En av traditionalisterna i Meursault har länge varit Francois Jobard. Han inledde sin vinmakarbana tillsammans med fadern redan 1957 och lämnade över till sonen Antoine så sent som 2006, så man kan väl lätt påstå att han har en del erfarenhet och rutin.

Denna har han numer lämnat över till sin yngste son, den enda i barnaskaran som verkar villig att axla vinmakarmanteln. Efter ett antal årgångar tillsammans har Antoine valt att fortsätta den traditionella vägen och skapa Meursault "som den ska göras" om man lägger sig i så lite som möjligt. Sedan 2006 är Antoine den som har fullt ansvar för domänen och från årgång 2007 kom det naturliga namnbytet till Domaine Antoine Jobard.

På domänen härskar ett organiskt tankesätt, men utan några certifieringar, då de egentligen inte behövs. Målet är ju inte diplom och certifikat, utan riktigt goda viner. Uttaget är rätt lågt och storleken på ägorna är inte mycket att skryta med. Man äger själva 4,8 hektar, men hanterar totalt runt 6 hektar.

Sedan 2006 då man ryckte upp Pinot-plantor i Blagny har domänen endast producerat vita viner. Nästan allt är från Meursault, men en liten skvätt (0,17 ha) Puligny sticker ut som katten bland hermelinerna. Ägorna toppas av några 1er Cru-lotter och fylls ut av några fina Village-dito. Dagen till ära ska vi ge oss på en av Village-lotterna, nämligen "En la Barre". Vinet är 2007 Meursault "En la Barre", Domaine Antoine Jobard.

Doften för först tankarna mot nötig, oljig fetma och tyngd för att sedan glida över i mineraler och rök som nästan för tanken till lättrökta charkuterier. Frukten består av citrus i form av lemon curd och cantaloupemelon som toppas med ett floralt skimmer.

Smaken tar citrusen till en annan nivå, med mer syra och skärpa och en ganska rejäl släng av grapens beskare delar. Motpol till detta är en typiskt smörigt fet Meursault-kropp. Helhetsmässigt blir det ett rätt snyggt bygge som dock kommer att bli ett par snäpp bättre när syran lugnat sig lite och byggts in i helheten, enligt mina smakpreferenser i alla fall. Avslutet med sin beska citrus och rätt kraftiga mineralitet som liksom bara stannar kvar gör ändå att vinet får sin uppåttumme redan idag. Den här domänen vill jag dricka snart igen, men då ett bättre läge och mer moget. Jakten börjar NU!

Lite onödigt gnäll

När systembolaget genomförde sin första webblansering var vi rätt många som hoppades på tilldelning av riktigt lågt prissatta viner från Armand Rousseau och några lyckligt lottade fick tag i viner, men tyvärr inte jag :(

Efter lanseringen funderade jag på proceduren och grävde lite i frågan och kan konstatera följande:

1. Systembolaget hävdar att de inte kan använda ett bokningsförfarande där lottning sker bland de intresserade. I svaret angav de att Svenska Spel har monopol på denna typ av hantering. Jag kontrollerade detta med Lotteriinspektionen som svarar att ett sådant lottningsförfarande inte alls faller under deras bestämmelser.
2. Nästa fråga var vem som bestämmer kvoteringen och hur den görs? Den görs av Systembolaget allena och med deras nyfunna erfarenhet av Armand Rousseau-lanseringen kommer de inte att ha så stora kvoter som sex flaskor framöver.

Fortfarande lätt irriterad lägger jag ner allt kring denna fråga då jag inte vill dras in i något rättshaveristträsk, men konstaterar samtidigt att mitt förtroende för Systembolaget numer är i botten. Kategorichefen kan inte i förväg lista ut hur efterfrågan på ett "reaprissatt" världsvin som Chambertin från Rousseau ser ut och svaret angående alternativ procedur för tilldelning är helt fel.

.......och ändå köper jag väl saker från släppet idag....