1993 Volnay 1er Cru "Le Ronceret", Domaine Jean-Marc Boillot

Det finns vissa släkter i Bourgogne vars namn återkommer gång efter annan och där man ändå vet att bakom namnet finns det ofta minst en andra sida, nämligen makans eller makens eller förfäders dito. I Jean-Marc Boillots fall finns det såklart båda två, och det är å ena sidan namnmässiga släktingar som på samma sätt som Jean-Marc drar på sig stövlar och arbetskläder varje morgon för att ge sig ut och skapa vin.

Sen finns där den ingifta sidan från en eller flera generationer och i dagens fall kommer arvet från Etienne Sauzet, varifrån man tidigare fick en tredjedel av ägorna. Totalt sett har Jean-Marc på olika sätt fått ihop ungefär 11 hektar egen mark att leka med och som om det inte vore nog så köper han in druvor från uppemot 20 hektar ytterligare. Skillnaden mellan domänvinerna och negociant-dito är att den egna domänen producerar ungefär hälften rött och hälften vitt, medan negociant-delen är helt koncentrerad på vita viner. Utöver allt detta drivs också en verksamhet i Pic Saint Loup (Languedoc), men det är en helt annan historia.

Jean-Marcs sätt att göra vin skiljer sig lite från dagens main stream i Bourgogne på lite olika punkter. Först och främst litar han inte på den naturliga jästen, utan adderar flera olika sorters jäst för att kontrollera jäsningen. Sedan praktiserar han en massa bâtonnage, något han fortsätter med typ hela tiden vinerna ligger på fat. Faten för de röda är förresten till 50% nya det innebär att det nog var så för dagens vin när det begav sig. Dagens vin är nämligen 1993 Volnay 1er Cru "Le Ronceret", Domaine Jean-Marc Boillot.

Den andra sniffen från 1993 på en vecka och igenkännandet är ganska stort. Det är återigen tydlig mognad i doften med ett spektrum från svag målarlåda till lätt torkad frukt via en drös andra doftintryck. Här finns jord, köttbuljong, lite svaga, malda kryddor, läder och faktiskt en svag gnutta vaniljtouch. På det hela taget en angenäm doft, men inte ett sniffarvin.

I munnen har vi att göra med en bra syra som bas, medan tanninerna fallit isär och mest finns som antydan till en känsla av en frukt i begynnande sönderfall och en viss jordighet. Smakmässigt är frukten ändå ganska vital och kompletteras med örter, lakrits, mineral och lite annat. Sen tar det lite stopp och känslan är densamma som för några dagar sedan.....alltså det här summeras till ett gott moget vin, men inte mer än så. Dimensionen Volnay-elegans saknas.