Blogga?.....just ja!

Det har klunkats ett antal obloggade viner under de senaste två veckorna. En hel del riktigt trevliga, men jag har låtit julstök och tillika ledighet få vinna över bloggandet. Såhär lite mitt emellan allt och inget har det druckits ett par lysande basflaskor, där nog 2009 Bourgogne Chardonnay, Domaine Arnaud Ente drar det längsta strået.

Katjong i mineralskåpet. Hallå, vi pratar basprylar, men vad bryr sig Arnaud om det? Han dukar upp med en rejäl mineralfest så att näsvingarna nästan vibrerar i frekvens med vinets geologiska ursprung.

Lägg till några skopor citrus med citron, lime och curd. Curden tycks spetsad med honung och smält smör. Tänk smör på rostad macka ungefär. Kryddpåsen är julig med svaga spår av kryddpeppar och lagerblad.

Ja du, nog sjutton är det en fin sniff för att vara en instegsflaska.

Smaken består av tre huvudkomponenter. En lysande citrusdriven syra, en typisk fet och smörig Meursaultitet och ett grapebeskt och mineralspäckat avslut.

Det här är helt i min smak och en fest på sin nivå. Basplonk....ja,men med leverans. Ser fram emot när 2010an kommer. Då blir det måååånga flaskor.

Heresztyn - hur står det till?

Jag har en drös flaskor från Domaine Heresztyn här hemma. En favorit är Les Corbeaux och då i synnerhet av årgång 2007. För ett drygt år sedan kollade jag av årgång 2009 och den kändes trevlig då, så nu är jag nyfiken på vart den har tagit vägen. Korken ur en flaska 2009 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn alltså.

Jag tar nåt glas vin på fredagen, utan att bemöda mig om att göra några anteckningar alls. Helhetsintrycket var då ett par snäpp sämre än för ett år sedan. Låt oss se vad ett dygn i kylskåp har gjort med skapelsen och och fredagsintrycket består.

Frukttryck i form av av hallon, viol och körsbär, lite kirschighet som snyggt vandrar över i lite av målarlådans lösningsmedel. Det finns också en fond av fina kryddor, kaffe och choklad. Slutligen lite jordighet och mineralitet. Nosen är det alltså inga fel på...låt oss smaka.

Det är en lite lättare frukt i munnen, uppburen av en bra syra, och det en en känsla av mer lätta, röda bär. Sen har det hänt nåt med den fina kryddigheten, den har numer fått en släng av ekplanka som gör vinet lite tråkigt beskt. Visst finns här drag som skvallrar om att det här kan utvecklas åt ett fint håll med frukten (som mörknar med ökad temperatur), syran och det skönt lakrisala och mineraliska draget, men just nu ska det ligga och vila sig i form. Bra vin, men fel läge.

Mer Pommard - fast nu i flytande form

Med tanke på föregående inlägg känns valet av by naturligt, frågan är bara vad det ska bli för flaska? Efter lite fnulande får det bli den mest osäkra flaskan av dem alla, en 2009 Pommard 1er Cru "Les Platières", Domaine Prieur-Brunet. Inga utvikningar idag, utan rakt på vinet.

Det här doftar förvånansvärt floralt och lättfruktigt med solvarma hallon och i viss mån smultron. Här finns även en fond av rätt fina kryddor och apelsin som gör att doften blir riktigt intagande.

Munkänslan består av ung, lätt söt frukt som spetsas av lite viol och lakrits. Syran är bra, tanninerna är sådär härligt nedslipade, men ända motsträviga. Det här är riktigt gott och betydligt bättre än normalflaskan från producenten. Bra känsla mitt i veckan alltså.

Pommard mot Grand Cru

För drygt två år sedan stod det att läsa att man i Pommard hade beslutat sig för att ansöka om Grand Cru-status för sina toppvingårdar. Nu har man gnetat ihop en underlag på 150 sidor och levererat det till INAO, d.v.s. det lokala kontoret i Dijon.

 Ansökan innefattar Rugiens och Epenots eller mer formellt följande:

• Pommard 1er Cru Rugiens Bas
• Pommard 1er Cru Rugiens Haut
• Pommard 1er Cru Grands Epenots
• Pommard 1er Cru Petits Epenots
• Pommard 1er Cru Clos des Epeneaux

Nu ska byråkratins kvarnar mala och det lär dröja minst ett par år innan en eventuell uppgradering kan ske. Först ska man få godkänt på lokal nivå och därefter ska man ge sitt godkännade från INAOs huvudkontor....

Pumpor i parkenvid Chateau de Pommard

....om allt faller väl ut avseende ansökan kommer Pommard att därefter stoltsera med 41 hektar Grand Cru-mark. Det kanske är läge att köpa på sig lite Pommarder av bättre snitt innan priserna eventuellt drar iväg.

Bra av Alain Burguet från bortaplan

Alain Burguet äger sin mark i Gevrey-Chambertin och Brochon, men så har det smugit sig in en udda fågel i portföljen, nämligen en bit mark i Chambolle-Musigny. Den plätten är village-klassad och är belägen i byns nordöstra hörn, i platten nedanför den slänt där Bonnes-Mares är belägen. Namnet är Les Chardannes.

Övriga producenter som gör vin från denna rätt anonyma vingård eller lieu-dit är Domaine des Beaumont och Jean-Claude Boisset. Sedan finns det självklart producenter som slänger in druvor från denna vingård i sin village-cuvée, och ett sådant exempel är domaine de la Vougeraie.

Det känns precis rätt läge att öppna denna flaska. Nyfikenheten inför en ny vingård, en årgång som ligger i perfekt drickläge, 2007, och en bra producent. Kan det gå fel? Har du lagt pusslet rätt vet du numer att dagens vin är 2007 Chambolle-Musigny "Les Chardannes", Domaine Alain Burguet.

En varm, körsbärstät, men även floral öppning följs av en grym kryddbukett och sköna mognadstoner. Kryddorna är svaga moccatoner, härligt nymald kanel, kryddpeppar, vanilj och ett sammelsurium av mer hopblandade dofter av kryddor och örter. Mognaden antyder om souis-bois, ett svagt rotfruktsförfall och en sväng med målarpenseln. Ett begynnande doftvin.

Väl i munnen är det inne i en härlig drickfas. Den unga frukten har övergått i medelålderns skrud och när den bärs fram av en bra syra och en viss lätt tanninmatta som tillsammans med mineraler och lakrits presenterar en ljuvligt avslut så kan man inte annat än le. Här finns också en svag känsla av mogen frukt, jordighet och ett gäng med stänk från apelsinen.

Det här är definitivt bra för sin nivå och en absolut njutning just nu. Jag måste nog ge Alain Burguet ännu en chans....han har nämligen hamnat lite i utkanten av min radar, men det kanske beror på att jag mest har druckit för unga viner av honom på senare år.

En ny bekantskap

Ibland sammanfaller saker så bra att man inte kan värja sig. Först hör en av bloggens läsare av sig och skriver om ett vin han tycker jag borde testa, sen skrivs producenten och vinet upp av en brittisk Master of Wine i Wine Searcher News och så inser jag slutligen att det är rabatt på vinet hos Atom Wine. Äsch, bara att beställa ett sexpack och hålla tummarna. Vinet? 2010 Gevrey-Chambertin "Lavaut-Saint-Jacques", Domaine Duroché.

Det här är en helt ny producent för mig. Belägen i Gevrey med en sund syn på vinmakande och en bra uppsättning terroir i hembyn ska det bli kul att se vad ett vin för 299 DKK kan erbjuda. Håller tummarna.

En varm och väldigt tilltalande doft med svarta vinbär och körsbär. Kanske inte så ursprungstypiskt, men riktigt härligt. Det lite jordmurriga draget i bakgrunden lockar en lite tillbaka till byn och med ekens fina behandling som gett en skön kryddbukett med moccadrag så andas vinet kvalitet. Lägg därtill lite mandel, apelsinskal och grus och vem kan då klaga?

Munkänslan är lent elegant med en lakrisal och mineralisk eftersmak som ligger kvar riktigt länge. Här finns syra att falla tillbaka på, en skön frukt, men en nästan total avsaknad av tanniner (de märks först när vinet blir för varmt). Vinet blir lite som en smekning som är näst intill omöjlig att inte gilla. Det här är riktigt bra för 299 DKK och hade jag fått ytterligare en liten stadga med bättre tanniner så hade jag ropat högt.

Kontroll av den roligaste slatten - Roulot

Åter tillbaka till vardagen (nåja söndag) och vad passar då bättre än att ge alla slattar från fredagen till grannarna, men själv återstifta bekantskap med Roulot. Det känns som om vinet inte fick den ärliga chans det borde ha fått med tanke på den stora slatt som blev kvar.


Så efter två dygn i kylen ger jag mig på 2007 Meursault "Les Meix Chavaux", Domaine Roulot igen. Nu med endast det vinet för näsa och mun, utan att behöva konkurrera med annat än maten.

Det slående intrycket är den lätthet och elegans som doftbilden bjuder på. Här finns frukt i form av både citron, lime och äpplen. Såhär med någon dag i öppenhet har äpplena dragit sig mot boknad och följs av något kryddigt uttryck som mest minner om arrak.

Som inramning till detta finns både en lätt floralitet som svävar lite ovanpå, och även ett fett och lite sött anslag som mest påminner om kryddig honung.

I munnen är vinet rent, lent och elegant. Syran sitter där den ska och allt är mest frid och fröjd. Det har dock tillstött en beska sedan vinet öppnades som stör lite grand, men eftersmaken med dess mineraler och kryddor är ljuvlig.

Det intressanta är kanske hur svårt det är att vara schysst mot ett vin när det ställs mot andra. Som solitär är det här ljuvligt och precis så stringent och elegant som jag upplever att vinerna från Roulot är.

Bourgogne-fyrverkeri

Inbjudan till fredagens middag stämplades med devisen "Bonna-bourgogner och bättre buteljer". Själva idén var att visa upp lite av de bonnaviner eller producenter jag drack från början, när intresset för Bourgogne tog fart. Det skulle sedan kompletteras med bra flaskor från bra producenter, såna jag skulle vilja dricka oftare, om än kanske inte till vardags.

Resultatet blev en skön blandning viner med ett par flaskor som stack ut som både bättre och sämre, och sammantaget visade det hyfsat väl på bredden av Bourgogne.

En middag ska ju även innehålla mat och här var idén att servera bonnamat till bonnaflaskorna och lite mer elegans till de eleganta rätterna. Såklart var maten inspirerad av vinerna och av deras ursprung.....

.....återhämtad från fredagens batalj ska jag nu försöka återge smaker och intryck och förmedla dem....en liten utmaning då det var ett fyrverkeri och tiden vid spisen kombinerat med att jag mest ville njuta, gjorde att jag avstod från att ta några direkta anteckningar. Känslan av vinerna och maten sitter dock rätt bra i minnet så här kommer lite reflektioner.


Flight ett - Vita bonna-Bourgogner

2007 Saint Aubin 1er Cru "Les Murgers des Dents de Chien", Gerard Thomas
2010 Saint Romain, Alain Gras
2010 Rully 1er Cru "La Pucelle", Paul et Marie Jacqueson

Vinerna från Gerard Thomas tycker jag personligen lyckas stämpla in precis på rätt sida av eklinjalen. Det innebär dock att de har en ganska tydlig ekkaraktär, något man ska vara medveten om. I tidigare årgångar tyckte jag att ekbehandlingen överskuggade terroiren, men från runt 2007/2008 är det en lite mer varsam behandling. Det kan ha att göra med att döttrarna numer är de som bestämmer över vinmakandet. Ett trevligt vin med tydligt feta ektoner, men som balanseras upp av en tydlig touch av citrus. Enkelt och gott att ha till vardagsmiddagen.

Alain Gras bjuder på en helt annan historia. Mannen på kullen är en snäll liten farbror med begynnande flint och ett behagligt leende som i mitt tycke gör väldigt prisvärda viner. Här finns det inget som döljer och vinet ger således ett mer distinkt eller precist uttryck med en alldeles förtjusande flintstensmineralitet. Munkänslan är mer elegant och drickbar med alla beståndsdelar på rätt plats. Bättre vit Bourgogne för 15 Euro är svår att hitta.

Paul och Marie Jacqueson dök jag på för några år sedan och den första årgång jag provade var 2009. Det här är viner som kommer från det lite varmare Côte Chalonnaise och då får man kanske inte samma mineraliska struktur, men å andra sidan får man en tydligare floralitet. Precis så var känslan här. Det har en tydligare dragning åt tropiska frukter och lättare blommor, men även bra syra, lite kryddor och en touch mineraler.

För min del var det ingen diskussion om att Alain Gras vann den här matchen. Det är också hans viner jag med säkerhet kommer att fortsätta att köpa. Han gör en vingårdsbetecknad Meursault, "Les Tillets", som väl är värd att testa och även ett rött från Auxey-Duresses med rankor som är en bit över 100 år gamla som också är riktigt trevligt.

Till vinerna serverades en enkel bondsallad med örtstekta krutonger, sidfläsk och trattkantareller. Väldigt likt de sallader du kan få i en liten byrestaurang i Bourgogne. Och ja, det funkade bra med vinerna.


Flight två - Bättre vita buteljer

Här råkade vi ut för kvällens enda olycka avseende korkdjävulen. Ytterst trist att det skulle drabba en 2002 Meursault, Coche-Dury.

Bara att hitta en ersättare och efter lite plockande föll valet på Fontaine-Gagnard. Vinerna blev nu följande:

2007 Meursault "Les Meix Chavaux", Roulot
2005 Meursault, Comtes Lafon
2010 Batard-Montrachet, Fontaine-Gagnard

Det här var en rolig flight där producenterna inte behöver någon närmare presentation. Roulot bjöd på i mitt tycke en producenttypisk finess, stramhet och elegans med florala övertoner. Det är välbalanserat med en svag, men tydlig Meursaultitet. Väldigt fint sammansatt.

Comtes Lafon kändes initialt lite udda med en väldigt tydlig doft av torkade skaldjursskal, men med tiden och i synnerhet till maten, så växte det ut i kostymen och alla delar föll på plats. Åter ett elegant vin från en av mina favoritproducenter.

Det är dock lite svårt att strö superlativer kring dessa viner när man landar med näsan i det tredje glaset. Redan i doften förstår man att det här är ett annat djur och det späs på när det kommer in i munnen. Här finns allsköns frukter och kryddor och när man sammanfattar intrycken blir det perfekt balans med en tydlig komplexitet i både doft och smak. Här göms det beståndsdelar i skikt efter skikt, men ändå står dörren på vid gavel....och då kan det inte vara annat än Grand Cru. Lysande! Att Fontaine-Gagnard vann den här flighten råder det liksom inget tvivel om.

Maten därtill var en len soppa på jordärtskocka,serverad med pilgrimsmussla, baconströssel och finhackad gräslök. Här satt skaldjurstonerna från Comtes Lafon som en schmäck. Tänk vilket lyft ett vin kan få när det gifter sig med mat.


Flight tre - Röda bonna-Bourgogner

2006 Aloxe-Corton "Les Grandes Lollières", Maillard Père & Fils
2005 Beaune 1er Cru "Clos du Roy", Prieur-Brunet
2008 Gevrey-Chambertin "Vieilles Vignes", Humbert Frères

Här landade vi nog in i den mest trista flighten, men visst fanns det lite intressant att notera. Maillard inledde och bjöd på en skön smeksamhet med ett vin som just nu bjuder på sig själv i en len och lakrisal skrud, men där syra och små tanniner fortfarande ger bra ryggrad. Maillard tillhör i mitt tycke de bättre "bönderna" och "Les Grandes Lollières" är det vin jag brukar gilla bäst från firman, men sen finns även Beaune "Les Grèves" och Savigny-Les-Beaune som brukar leverera. I synnerhet det senare brukar definiera burgundisk klunkbarhet i sin ungdom.

Prieur-Brunet är en producent som jag inte köper av längre. De levererar helt enkelt inte tillräckligt bra för mina nuvarande smaklökar. Det visades även av dagens vin som var lite spretigt och kanske stjälkigt trots den fina årgången. Snabbt över till nästa.

Katjang! Här blev det lite för mycket av det goda. Ekat så det förslår och inte alls vad jag hade förväntat mig. Det är nog så att man ska köpa den här producenten bara varmare år, för ibland levereras det riktigt rejält. Nu lämnar vi det därhän.

Till vinerna serverades en klassisk Bouef med karamelliserad schalottenlök. Bonnigt värre, och med en skiva bröd till så var matchningen till vinerna hemma.


Flight fyra - Bättre röda buteljer

2009 Vosne-Romanée "Vieilles Vignes", Cecile Tremblay
2011 Vosne-Romanée 1er Cru "Les Beaux Monts", Dujac
2010 Échézeaux, DRC

Det första vinet var ett av de jag verkligen ville bjuda på, mest för att de flesta inte provat viner från Cecile Tremblay. Lite kuriosa är att hon är "grand niece" till Henri Jayer och sitter på en räcka bra vingårdar. Hon började 2003 med 3 ha och kommer inom snar framtid att "fått hem" resten och sitter då på 6 ha. Vinet då? Väldigt enkelt att gilla med tydlig Vosnisk prägel (i synnerhet om man vet som finns i glaset). Det är snyggt gjort och väldigt välbalanserat. Kommentarerna kring vinet var att det var lite kort, men vad blir inte det ställt mot en DRC.

Kvällens mest underliga vin var nog Dujac som jag först upplevde väldigt anonymt och som därefter ändrade karaktär ett par vändor innan det liksom föll ur ramarna. När det upplevdes som bäst var det dock väldigt drickbart och slank ner utan minsta motstånd. Gott, men lämnade en del frågetecken.

Sen smällde det till rejält när näsan landade i DRCs Échézeaux. Vilket sjuhelsikes fyrverkeri av dofter. Hela julens kryddbukett och de där apelsinerna med kryddnejlikor. Det är svårt att hitta en bättre doftupplevelse. För mig är det utan tvekan kvällens doft med ett djup och ett spektrum som andas klass. Smaken är en skönhet den med, men det är doften jag bär med mig. Det här är klass!

Maten härtill var ankbröst som skulle matcha faten i DRC och rubbades med allsköns julkryddor. Till det serverades gräddkokta bönor och en kraftigt koncentrerad rödvinsreduktion. Förutom att bönorna var lite sönderkokta så funkade maten kalasbra till.

Här fick vi också inspel av en bonusflaska medhavd av Per, en 2002 Mazy-Chambertin, Armand Rousseau. Flaskan kändes mer mogen är sin årgång och bjöd på ett härligt balanserat och drickbart vin.

Till efterspel och reflektion serverades lite ostar och när jag sedan summerade karaffer och flaskor insåg jag att av de bättre vinerna så fanns det slattar kvar av Roulot, Tremblay och Dujac.....det säger nog en del om preferenserna runt bordet.

Sova? Näää,umgänge med små slattar

När bordet består av tömda glas, gamla osttallrikar och lite slattar, då kollar man såklart in slattarna och myser lite innan sömnen får ta kommando. Dagens slattar kommer från Dujac och Cecile Tremblay, något som kanske säger en del om kvällen.

1

Stort tack till A+D, Per, Torsten och Joakim. En fredag kan ju faktiskt vara en bra fredag ;)

Ett glas till kocken

Ett smörigt och mineraliskt basvin från en bra producent ska förgylla en av morgondagens maträtter, som ingrediens alltså. Det har en sån fin och tydlig Meursault-karaktär att jag undrar om jag var knäpp när jag valde det.

Det sitter som en schmäck när jag gör vissa förberedelser och jag bara ler. Bra syra, en fin fetma som lindar in citron och lätt bokna äpplen och en svans med sköna mineraler och lätt beska. Vad mer kan man begära för en hyfsat billig penning. Hoppas nu det räcker till maten. Vinet förresten....en 2011 Bourgogne-Chardonnay "Hautes Coutures", Buisson-Charles.

Här blir det påfyllning från Atomwine och snart lite mer provande av producenten. Jag har ett gäng flaskor som ligger och väntar.

Nuits-St-Georges och ett varmt år

Det finns vissa kombinationer av Bourgogne som inte brukar passa mig. En sådan kombination är viner från Nuits-St-Georges, i synnerhet från varma år. Ändå får jag för mig att köpa dem då och då, bara för att se hur de uppför sig efter några år i källaren.

För att gå direkt på vinet så är det en 2003 Nuits-St-Georges 1er Cru "Les Chênes Carteaux", Domaine Henri Gouges.

Det här doftar av jord, animalier och undervegetation parat med mörka körsbär, lite vanilj, mineraler och diverse kryddor. Trevligt, men förbaskat tungt och koncentrerat för en Bourgogne.

I munnen slås jag av hur ungdomligt vitalt det är. Syran är frisk, tanninerna rätt bestämda och frukten har inga problem att göra rösten hörd, även om den börjar viska lite mognadstoner. Det är koncentrerat, fruktigt och rätt lakrisalt. För min del skulle jag gärna se att det får kanske fem år till på rygg för att runda av skapelsen och kanske passa mig bättre.

Kombinationen Nuits-St-Georges och ett varmt år är väl sisådär för mig.

Moget från Morey-St-Denis

Ovanför byn Morey-St-Denis ligger bl.a. vingården Les Chaffots, en vingård som i sin övre del är klassad som Premier Cru och i sin nedre som Grand Cru. Här är då namnet Clos-St-Denis. Les Chaffots är stenig och det är kalksten som syns mest överallt. Tidigare odlades här mest vita druvor, men numer är det rött som är i fokus. Från dessa röda druvor hämtades materialet till dagens vin från Hubert Lignier. För lite kul info om producenten se här.

Dagens vin är 1994 Morey-St-Denis 1er Cru "Les Chaffots", Hubert Lignier.

En exemplariskt fin mognadsdoft med lätt uttorkad frukt och gammalt lösningsmedel, som blandas med fuktig höstjord, kål och lätt ruttnande purjolökar. Här finns också kryddor och mineraler. En hyfsat typisk doft för oss som gillar mogen Bourgogne, men kanske inte alls för andra.

I munnen möts man av ett fint moget vin som fortfarande håller ihop rätt väl. Syran är frisk, kroppen är slank med en mogen frukt som börjat sitt sönderfall. Tanninerna märks först inte alls, men helt plötsligt känner man att det ändå snörper till lite i munnen.

Det man trots allt mest lägger märker till är att vinet har blivit lätt uttorkat, murrigt och jordigt, men ändå inte glidit isär. Och lakrits förstås. Det bjussar på en tydlig lakrisal ton som driver med länge och lämnar över till citrusbeska, mineraler och tanniner som slutligen skapar avslutets uttorkande känsla.

En klockren rekommendation

I oktober 2010 var jag nere i Beaune och köpte med mig lite flaskor hem, varav ett par på rekommendation från butikspersonal i ett par olika butiker.

Under ett par dagar har jag nu följt ett av dessa viner, en 2007 Chambolle Musigny "Les Babillères", Deux Montille och jag kan väl redan nu säga att rekommendationen var klockren. Ibland när jag doftar på en röd Bourgogne så ler jag bara och så var fallet den här gången.

En lätt, röd frukt med mosade hallon och ett svagt drag av körsbär. Till det en fin och integrerad ekkrydda och början till en målarlåda. Det är inte så att det andas komplexitet, men det är förbaskat intagande.

I munnen pratar vi slankhet parat med bra syra, fint, fint pulvriserade tanniner och en skön blandning av apelsin, goda kryddor, lakrits och mineraler. Det finns också ett svagt murrigt drag med lite känsla av jord och torkad frukt som vittnar om lite mognad.

Det är så otroligt enkelt att gilla sånt här. Det är inte ett vin att fundera så mycket kring, utan bara njuta av och vara tacksam över att de finns. Klunkabilitetsfaktorn är STOR!

The Wine Personality Matcher - självklart finns det en sån

Jag dricker ju mest Pinot Noir av alla druvor och kollade upp om det matchar min personlighet.....både och kanske, men lite kul i alla fall. Kolla här och se om du och din druva stämmer för dig. Beskrivningen för Pinot Noir kopierade jag in nedan.

Focused, Skeptical & an Abstract Thinker

You are Pinot Noir

Seek to develop logical explanations for everything that interests them. Theoretical and abstract, interested more in ideas than in social interaction. Quiet, contained, flexible, and adaptable. Have unusual ability to focus in depth to solve problems in their area of interest. Skeptical, sometimes critical, always analytical. (based on Myers-Briggs INTP)

Ja se det snöar

Snön är tidig i år. Bild från Ivry-En-Montagne, Bourgogne, tagen tidigt i morse.

Fourrier - ett bra sätt att börja veckan

Nästa flaska till rakning kommer från en riktigt duktig producent som vänt sin domän från medioker till lysande och som numer hyllas av en enig kritikerkår. Jag menar just idag Domaine Fourrier. För lite bakgrundsinformation se här. Nu tänker jag nämligen bekanta mig med 2007 Gevrey-Chambertin Vieille Vigne, Domaine Fourrier.

En ren och tydlig doft av körsbär med viss dragning åt krossade kärnor, och ovanpå svävar små drag av blommor. Fatkryddorna har sjunkit in en del och bjuder på både mocca, choklad och kryddor. En svag tendens av lösningsmedel har trängt fram och lyckas tillsammans med toner av buljong delvis dölja ett stänk stenig mineral.

I munnen är vinet fruktigt och slankt med bra syra och små finkorniga tanniner. Kryddorna är många och goda med ett rätt så bra lakrisalt tryck. Det tillsammans med ett ek- och grapebeskt bett och svaga, men sköna mineraler gör att leendet landar rätt. Det är snyggt och bra för sin nivå och dricks bra nu, men kan nog bli ett snäpp ännu bättre i min mun.

Första flaskan från de nyanlända paketen

Jaha, så var man där med fingrarna i syltburken och hugger direkt en flaska från de levererade paketen. Lika bra att börja lite enkelt och öka efterhand är tanken, så jag återstiftar under ett par dagar bekantskapen med 2010 Bourgogne Pinot Noir, Domaine Michel Lafarge.

Lite kul läsning från The Great Domaines of Burgundy av Remington Norman och Charles Taylor är följande:

"Their Basic Bourgogne Pinot Noir from old vines at the bottom of the Volnay slopes, vinified and élevé in exactly the same way as the rest, is one of the best in the entire Côte." Låt oss se om det stämmer.

En lätt floralitet blandad med mjuka bär i form av körsbär och hallon med en visst mått av kirschighet. Det är på väg att fylla på med lite målarlåda och har en härlig bakgrund av örter och kryddor. Sen finns det ett lätt jordigt drag som får mig att tänka på potatis.

I munnen är det fruktigt, slankt och lättdrucket, men bjuder samtidigt på en viss komplexitet med sköna, lätt stickiga kryddor, en tydlig lakrits och en viss värme. Syran är bra, tanninerna är små och fina och avslutet torkar ut med kryddor, mineraler och en lätt citrusbeska. Delarna hänger definitivt ihop och balansen sitter där den ska.

Inget snack om att vi pratar om en flaska som är bra för sin nivå och jag måste hålla med Remington Norman och Charles Taylor.

"Vinsafari" strax norr om Stockholm

Gårdagen bjöd på en trevlig upphämtningsrunda med bilen. Först ett stopp ute vid Cargo City, Arlanda, där säkerhetskontrollen gör att vinupphämtning blir som en agentfilm. Sedan vidare till Posten företagspaket, innan allt avslutades med en sväng in på Systembolaget.

Nu är jag uppladdad med gottigt ett bra tag framåt och jag erkänner, jag knäckte en flaska redan igår, en basbutelj från Lafarge. Det riktigt roliga ligger dock framför mig, bl.a. några ruskiga fynd, som om de inte är dåliga, säkerligen stämplar in på årets topplista.

Bloggandet fick plötsligt en extra pepp.

Delar av skörden från min "vinsafari"

En storfräsares hobbyprojekt?

Familjen Lafon, numer med Dominique i spetsen, har under åren 1999 till 2009 köpt på sig ägor i Maconnais och har nu en rejäl dos mark där, nämligen 14 hektar. Härifrån går det att få prisvärda viner från en lysande vinmakare....nåväl Dominique gör väl egentligen inget annat än övervakar att saker görs rätt och det dagliga arbetet sköter Caroline Gon.

Här arbetar man efter biodynamiska principer och vinerna uppfostras i stora fat och ståltankar. Inga ekmonster till viner här inte. Ett vin härifrån känns perfekt att bekanta sig med och fly verkligheten tillsammans med ett par höstruskiga dagar i november. Vinet för dagen är en 2010 Mâcon-Uchizy "Les Maranches", Les Héritiers du Comte Lafon.

Doften byggs upp av tre huvuddelar. Det är en floralitet av vårblommor, en sötaktig frukt med persika i förarsätet och en rätt rökig mineralitet. Här finns också lite honung och kryddor som gör att helheten går lite från bersåvin till sniffarvin.

Smaken tar vid där doften slutar. Det innebär en floral fruktighet med ett lätt fett anslag och en rejäl mineralitet. Till det en syra som skär igenom fetman på ett bra sätt. Totalt sett ett vin som är lätt att gilla,men som i mina smakpreferenser inte når ända fram. Anledningen är floraliteten och den tropiska frukten som ger vinet en dragning åt det söta hållet. Det handlar i det här fallet enbart om vad man gillar, helt klart.......och nog är det så att jag gillar en touch av ek också, så det kanske jag också saknar lite

Den kvinnliga kusinen Esmonin och hennes signaturvin

Den kanske mest namnkunniga av kusinerna Esmonin är Sylvie som liksom kusin Frédéric huserar i Gevrey-Chambertin. Sylvie tog över efter pappa Michel i mitten av 80-talet och 1989 började hon sälja utan mellanhänder under etiketten Michel Esmonin et Fille. Efter att ha utvecklat domänen avseende storlek och kvalitet tog Sylvie sedan steget fullt ut och ändrade namn på domänen till Domaine Sylvie Esmonin år 2000.

Ägorna uppgår till 7,2 hektar med fokus i hemmabyn. Juvelen i kronan är en äga på 1,61 hektar i Clos St-Jacques.

Vingårdarna hanteras så naturligt som möjligt med bl.a. biodynamiska inslag och när druvorna har plockats låter man stora delar hela klasar vara kvar för de bästa vinerna, medan instegsvinet baseras på helt avstjälkade druvor. Idén med stjälkarna är bl.a. att få till en bättre jäsning med mer balanserade och lagringsdugliga viner.

Låt oss se om jag är för tidigt ute med dagens smakprov då, en 2009 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Clos St-Jacques", Domaine Sylvie Esmonin.

I näsan fångar jag en tydlig, lätt söt frukt med hallon och körsbär som samsas med ett drag av viol och lite lakrits. Sen pratar vi fat, fina sådana med allt från kafferost till fint malda orientkryddor. Lite som väntat alltså.

Smakmässigt är det bra syra, fin, lätt sötaktig frukt och ett visst snörpigt grepp av tanninerna. Eken talar sitt tydliga språk och ger både en härlig kryddighet, men tillsammans med stjälkarna också en beska som inte har hittat in i frukten än och lite döljer mineralerna som dock vinkar fint i svansen.

Beskan stör en del, men visst sjutton funkar det ändå. Det är sådär gottigt att läppsmackande söka efter alla små nyanser och finna kryddor, ett lakrisalt spektra och lite annat. Jag har en flaska kvar och den glömmer jag däremot bort ett gäng år tänkte jag.....vill ju få bort eken och stjälkarna och fram med det fina som faten bjussar på. Det här lovar gott med sin balans och struktur. Mumma!

Fars dag förgylls med vin från Emmanuel Rouget

Dricker du Bourgogne antar jag att du har koll på Henri Jayer. Det finns väl ingen enskild person med mer inflytande över burgundisk vinmakning än han. Den person som länge arbetade tillsammans med honom är svärsonen Emmanuel Rouget. Denne har fört arvet vidare och han tillverkar viner väl värt att slänga sina sparade slantar på. Kan man komma över viner på lägre nivå är det ofta ett bra prisvärde och idag testar vi domänens 2009 Savigny-Les-Beaune, Domaine Emmanuel Rouget. Inköpt via flaskposten.eu för 408 kronor.

Nyöppnad är doften påtagligt tillknäppt och reduktiv. Det bättrar sig dag två, men det är dag tre det händer. Både i doft och smak. Noterna är från dag tre.

En rätt funky, jordig och körsbärstät doft, med även körsbärskärnor, när glaset står still. Med luft frigörs allsköns kryddor, apelsinskal och lätta stråk av lösningsmedel. En intagande doft.

Fast det är i munnen det händer saker på riktigt. En bra syra, uppbackad av en matta med rätt nedslipade tanniner och en tät, koncentrerad frukt, som uppvisar både drag av sötma och tendenser till sammet. Till detta en svag lakrisal beska som löper genom hela vinets kropp, en skön kryddighet och en lätt dusch av mineraler.

Det här är gott, och det är onekligen förbaskat bra för sin appellation. Bara att buga för vinmakaren.

Skörderapport 2013, av Bill Nanson

Är du intresserad av information om vinåret 2013 i Bourgogne ska du läsa Bill Nansons rapport här.

Fullträff mitt i veckan

Tänk dig att du letar bland dina viner lite på måfå och hittar en flaska som du känner att den borde nog drickas innan den faller igenom. Du öppnar den utan förväntningar och så faller du baklänges redan av doften.

Det hände igår och jag testade doften på den femtonåriga dottern som sa: -Pappa det luktar ju jättegott, inte alls som de där röda som du brukar dricka. 

Bara att hälla upp och testa bonna-Bourgognen 2006 Meursault "Chevalières" från Domaine Prieur-Brunet.

En alldeles lysande doft av mogen frukt som drar åt viss boknad och arrak, honungssötma och fetma, samt en flintrökig mineralitet.

I munnen är det lent och inbäddat av en skön fetma. Syran är väl bibehållen och bär fram en rejäl smak av lime blandad med bokna äpplen. en skön kropp bär iväg mot ett mineral- och citrusdrivet avslut som ligger kvar hur länge som helst.

Ett vardagsvin som förbluffar med en balanserad elegans som jag inte trodde det skulle kunna bjuda på. Ibland blir det mer än rätt det här med vin. Drickglädje mitt i veckan!

Faiveley sväljer Dupont-Tisserandot

För ett par veckor sedan blev det klart att Domaine Faiveley köper Domaine Dupont-Tisserandot och i ett slag ökas deras areal i Gevrey-Chambertin med 20 hektar.

Den glade vinbonden Didier Chevillon kommer att fortsätta arbeta med vinerna under befintligt domännamn, men läser man om köpet blir det tydligt att Faiveley kommer att byta stil på vinerna från dagens rustika och koncentrerade viner till att följa den mer eleganta inriktning man själva har valt att slå in på.

Domaine Faiveley blir nu en än större spelare, med 70 hektar i Côte d'Or och 70 hektar i Côte Chalonnaise.

  

Didier Chevillon

Hur det nu än blir med ny inriktning hoppas jag att Didier Chevillon fortsätter att fara omkring i sina gummistövlar och sprudla av glädje och energi, för rejäla burgundiska vinbönder med hjärtat på rätt ställe kan man inte få nog av.

Frédéric Esmonin, inköpt på SB

I Gevrey-Chambertin finns två duktiga kusiner med efternamnet Esmonin. Det är Sylvie och Frédéric, som är barn till varsin bror av det vinmakande brödraparet Michel och André. 

Minstingen i form av areal är Frédéric, vars domän endast äger 3,6 hektar, uteslutande i Gevrey-Chambertin. Till det finns en négociant-verksamhet som breddar portföljen. Vinerna under egen etikett är följande:

• Mazis-Chambertin, Grand Cru
• Ruchottes-Chambertin, Grand Cru
• Gevrey-Chambertin Estournelles-St-Jacques, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Lavaux-St-Jacques, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Champonnet, 1er Cru
• Gevrey-Chambertin Clos Prieur
• Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes
• Gevrey-Chambertin

Intressant att notera är att vinstockarna överlag är femtio år eller äldre, något som borgar för möjlighet till bra druvmaterial.

I vingården sker arbetet enligt filosofin "lutte raissonée" och vinmakandet är enkelt med 100% avstjälkning (normalt i alla fall), en kort kallmaceration på 5-6 dagar, innan jäsning sker vid hög temperatur, givetvis utan tillsatt jäst. Efter några dagliga doser pigeage och remontage under dryga två veckor så gemonförs débourbage innan druvsaften tillåts vila i ekfat som är nya till mellan 20% och 80%.

Låt oss prova ett ungt vin som fortfarande finns att köpa på SB, nämligen 2011 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Lavaux-St-Jacques".

Floralt, ungfruktigt med mosade hallon och en del körsbär, även dragning åt kärnor. Fina kryddiga fat som delvis för tanken till nymalda kaffebönor. Här finns också stråk som ger minnen av björnbärsklister och lösningsnedel.

I munnen är det slankt, tydligt rödfruktigt med hög syra och små svaga tanniner. Eken är närvarande och svagt störande dag ett, men dag två är den inget problem. Summa summarum ett fruktigt vin med bra koncentration i en slank kropp som bjuder på fina kryddor och mineraler. Gott, men vinner på vila och jag kan tänka mig att komplettera.

Tryffelsvinet del 2 - Comtes Georges de Vogüé

Fortsättningen på Tryffelsvinets senaste provning innebar genomgång av årgång 2011 från Comtes Georges de Vogüé, med vissa äldre referensflaskor för att skönja utvecklingspotentialen. Uppställningen var följande:

1995 Bourgogne Blanc
2011 Bourgogne Blanc
2011 Chambolle-Musigny
2011 Chambolle-Musigny Premier Cru
2001 Chambolle-Musigny Premier Cru
2011 Chambolle-Musigny Premier Cru "Les Amoureuses"
2011 Musigny Vieilles Vignes Grand Cru
1996 Musigny Vieilles Vignes Grand Cru
2011 Bonnes Mares Grand Cru


Istället för att gå igenom vinerna ett och ett tänkte jag delge mina funderingar på ett annat sätt. Först ut en fundering kring de vita vinerna. Intressant att notera avseende dessa är att druvmaterialet kommer från en av de röda kronjuvelerna i Bourgogne, nämligen Musigny. Då Chardonnay-rankorna på totalt sett 0,65 hektar är planterade mellan 1986 och 1997 så väljer man att deklassificera vinet, och eftersom det vare sig finns vit Premier Cru eller Village i Chambolle-Musigny så måste vinet buteljeras som Bourgogne Blanc. Senast en Musigny Blanc buteljerades var 1993 och nu väntar vi på att domänen tar beslutet att sluta deklassificera, något som kanske sker inom några år.

Intressant med vinet från 1995 var hur mycket komplexitet som det uppvisade med bakgrund av de unga rankorna. Här fanns såklart en del svagt bokna äpplen, en dos blommor och citrus inbäddat i lite honung. Som motpol fina fatkryddor, någon touch fudge och vanilj och en både stenig och rökig mineralitet. Lägg till en härlig syra och vi har att göra med ett härligt vin. 2011an var betydligt svårare, med en ungdomlig tillknäppthet som gör det svårt att riktigt bedöma, men visst finns balansen och delarna där för en bra framtid.

Det är inget snack om att de vita behöver en hel del mognad för att visa upp hela sin potential eller register. 1995an tål en del år till innan den sjunger sin vackraste sång och 2011an är en stram baby. Jämför jag med Bonneau du Martray så ligger mina smakpreferenser där och med tanke på att det också finns en prisskillnad på ca 600 kronor så är mitt val lätt idag.


På den röda sidan är mitt intryck precis som tidigare, att här behöver man vänta, och då pratar vi länge. Jag har en del viner från tidigt 2000-tal som jag har testat tidigare och intrycket är samma där, d.v.s. att vänta. Om jag ska bedöma vinerna från 2011 skulle jag dela in dem i tre block. Det första är byvinet och 1er Crun, förutom "Les Amoureuses". Det andra är just nämnda "Les Amoureuses", och slutligen återstår Grand Cruerna.

Jag skulle nog vilja säga att byvinet och 1er Crun är rätt lätta, med syrliga bär och en viss ungdomlig kartighet kanske. De kan drickas idag med hyfsad tillgänglighet, men mår nog bra av väntan. Här känns inte potentialen sådär jättetydligt,men visst kommer man att landa i någon form av balanserad elegans. Det gör man ju typ alltid.

Sedan kom jag till "Les Amoureuses" och här pratar vi något helt annat. Tydligt tillgängligt och inbjudande med florala toner, fina röda bär, något stänk av viol,och en fond av ekkryddor och mineraler. Det här är en helt annan nivå och det märks tydligt i munnen där syra, frukt och svagt greppiga tanniner bildar ett störtskönt bygge. Det är urgott, men ack så ungt. Skulle väldigt gärna ha en låda av detta i min "källare". Definitivt dagens röda för mig.

Slutligen provades Grand Cruerna. Här finns liksom allt i ett väldigt ungt och koncentrerat format. Det är självklart väldigt bra viner med stor potential. Där Bonnes Mares är kraftig och anabol är Musigny koncentrerat och komplext. Häftiga viner man verkligen vill testa när de har mognat. Som referens provades en 1996 Musigny och här börjar den eleganta och komplexa helhet med alla sköna delar att visa sig från sin bättre sida, men jag skulle lägga ner resterande flaskor ännu flera år för att få ut allt. Goda var de alla tre, oavsett.

Summa summarum. En riktigt bra producent, men det krävs såväl plånbok som tålamod för att få njuta fullt ut.

Återigen, tack till Tryffelsvinen.

Bara gott!

Till söndagens höstgryta passade en 2007 Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Corbeaux", Domaine Heresztyn riktigt bra. Inga anteckningar, bara ren pur njutning....ett vin som sakta, men säkert, börjar närma sig sammet. Finns faktiskt kvar hos importören.

Bourgogne? Nä, Borgogno

Ytterst sällan händer det att jag skriver om något annat än Bourgogne, men provar man viner från något så namnlikt som Borgogno, samtidigt som det är så gott är det bara att lämna en liten not.

Provningen jag var på arrangerades av Wine Agency och  leddes av Andrea Farinetti från Borgogno, en yngling på endast 23 år som charmade den samlade vinmaffian med såväl sina galna liknelser som med sitt vin. Att stå upp och leda provningen med uttryck som "Orgasmic for the stomach" gjorde det till en ytterst avslappnad och härlig tillställning.

Att sedan vinerna genomgående var bra och välgjorda gjorde inte saken sämre. Det jag kommer ihåg från provningen är dock mest den sista flighten som bestod av fyra årgångar av deras Barolo Riserva.

Den inledande 2006an var kalasbra och finns tillgänglig på restaurangsortimentet. Bara att köpa och stoppa i källaren, men det stora vinet var storasystern från 1996. Ett bländande vin som eventuellt kommer att erbjudas i mindre mängder i framtiden. Då ska ni hänga på låset.

Anteckningar? Rekommendationen talar sitt tydliga språk.....men 1996an var underbar med en härlig frukt och diverse mognadstoner med vissa drag åt bl.a. målarlåda. Här fanns också drag av karamell, mörk choklad och en drös annat som skapade en lysande helhet.

I munnen pratar vi mjuk elegans, bra syra, rätt ordentligt nedslipade tanniner och en lätt, lätt värme i frukten. Skitgott helt enkelt. VILL HA!

Enkelt, hyfsat billigt och gott från 2007

Det dricks en del röda 2007or och vita 2006or här hemma just nu. Det känns väl som att de i flera fall ligger rätt i tiden. Det gäller såklart tydligast viner på lägre nivå så idag skjuter vi ut korken ur en 2007 Bourgogne Pinot Noir, Alain Hudelot-Noëllat i tron att det borde leverera bra för sin nivå.

Här snackar vi tydligt röda bär med jordgubbar och hallon i fokus,men även en dos körsbär. En tät frukt som känns lätt alkoholvarm och kantad av lätta drag målarlåda.Här finns också början till mognad med undervegetation och vissa animaliska eller jordiga stråk som snyggt väver in kryddorna, lakritsen och mineralerna.

Slank, lättdrucket med en syra som dansar runt frukten i munnen. Tanninerna är obetydliga och kroppen är slank till medelfyllig. Avslutet är utan något umpf, men lakrisalt, mineraliskt och förvånansvärt långt. Det finns också ett ständigt närvarande apelsininslag i avslutet som jag gillar skarpt.

Enkelt och riktigt bra för sin nivå. Perfekt vardags-Pinot helt enkelt.

2009 Gevrey-Chambertin, Philippe Pacalet

Ibland glömmer jag bort att registrera viner och då blir upptäckten av dem alltid lite kul. I onsdags hittade jag lite flaskor från Philippe Pacalet och valet av vin den kvällen blev lätt, en 2009 Gevrey-Chambertin, Philippe Pacalet.

Lite besviken av initial anonymitet och slutenhet lät jag följa vinet under tre kvällar och det blev bara bättre och bättre.

Under den tiden kollade jag åter upp vem Philippe egentligen är och en kort summering är väl följande:

• Krullhårig
• Äger inga vingårdar
• Släkt med Marcel Lapierre
• Hade Jules Chauvet som mentor
• Har jobbat för Prieuré-Roch
• Räknas till terroiristerna och naturvinsmakarna

För egen del är min erfarenhet av Pacalet rätt begränsad så det är kul att smaka, alltså åter till vinet.

Det här skrivs dag tre när vinet visar sig från sin bästa sida. Doften är nu fylld av mörk och djup frukt med mestadels körsbär och körsbärskärnor och en underbar kryddighet från ekfaten. Du vet en sån där som gör att man sniffar och sniffar. Här finns också mognadsnyanser i form av höstskog, målarlåda, svaga animalier och ett slags plommondjup. Det är liksom bara att dofta på och leta nya dofter. Ett sniffarvin.

Smaken är en blandning av en bra syra, en skön frukt som uppvisar en början till silkighet och en viss beska som liksom binder ihop lakrisala drag med  jordighet och mineralitet. Ett gott vin som är lätt att gilla, men där näsan liksom lovar lite mer än vad smaken kan bjuda på.

Vitt från Lafarge, funkar det?

Det brukar nästan alltid vara så att en vinmakare är bäst på antingen röda eller vita viner. I Bourgogne, ja eller Frankrike, kallas detta för att vara saucier eller pâtissier.

För egen del har jag favoriter på den röda sidan och på den vita sidan, men det är få som klarar sig genom nålsögat och hamnar på båda listorna. En av mina röda favoriter är Lafarge och de gör också en del vitt som är bra, men kanske inte riktigt så de hamnar i reptilhjärnan när jag letar vita viner.

Nu har jag ju såklart en del vita från nämnda producent så låt oss se vad status är på en av dessa, nämligen en 2008 Meursault, Domaine Michel Lafarge.

En len eller lenande doft av svagt smörig fetma, aprikospuré, små stänk av honung och en touch av mogna, lätt bokna äpplen bygger upp fruktbilden. Till detta finns det en svag och fin doft av stenig mineralitet.

Smakar vi på det får vi en hyfsat bra bibehållen syra parad med en len och fetmainbakad frukt åt det tropiska hållet, men också en touch av bokna äpplen. Dessa smaker övergår sedan i ett rejält citruskoncentrat, steniga mineraler och en viss beska i svansen.

Väldigt lätt att tycka om.....helt klart...och den befarade mognadsutvecklingen sedan senast känns inte så himla farlig, men en syradriven 2008a pratar vi inte om här.....och handen på hjärtat, de röda är ett snäpp bättre.

Tryffelsvinet del 1 - Domaine Bonneau du Martray

Det är torsdag eftermiddag (10/10) och en imponerande samling buteljer står uppradade på vinkällaren Grappe. Dagens begivenhet är Tryffelsvinets provning av viner från Domaine Comte Georges de Vogüé och Domaine Bonneau du Martray. Båda på sina egna sätt lysande exempel på burgundisk vinmakning. Att båda två får tre stjärnor av tre möjliga hos Clive Coates säger en hel del om nivån.

Tittar vi lite närmare på Bonneau du Martray har vi att göra med den enda producent som endast tillverkar viner på Grand Cru-nivå och främst då vita. Med sina stora ägor i Corton-kullen och sitt sätt att skapa lysande vita viner kan man väl nästan säga att producenten definierar referensen för viner från Corton-Charlemagne.

Ännu en intressant iakttagelse är att den stora ägan på 9,5 hektar Corton-Charlemagne är en enda sammanhållen lott, något som är väldigt ovanligt i Bourgogne när det gäller så stora ägor. För att maximera potentialen i vinerna har man noga undersökt hela lotten rent geologiskt och funnit att slutprodukten mår bäst av att olika delar vinifieras på olika sätt, femton olika närmare bestämt, för de vita vinerna. I alla fall är det vad man bestämt sig för att göra.

Varje år håller man således koll på delarna separat och de plockas vid olika tidpunkter för att nå bästa möjliga slutprodukt och vinifieras sedan var för sig med en försiktig vinmakning där den pressade juicen får jäsa i ekfat, där en tredjedel är nya.

Nog ordat......drick!

1998, Corton Charlemagne Grand Cru
En näsa som bjuder på en fin mineralitet som blandar flintrök med skaldjursskal och bjuder på en del tropiska frukter och en sötma i form av honung. Här finns också en svag, men fin kryddighet med lite lakrisala inslag.

Smaken är len, med bra syra och en slank elegans som brottas lite mot fetma i form av tropiska frukter och honung. Kryddigheten återkommer i smaken och även lakritstonen, men det bestående intrycket är den långa eftersmaken med härlig mineralitet. Gott idag, men kan ligga kvar i källaren och gotta sig ytterligare.


2011, Corton Charlemagne Grand Cru
Skön doft av rök och toner som påminner om barndomens modellera. Här finns också sten, olika citrustoner och andra tropiska fruktkompisar.

I munnen är det en tydligt fet tropisk frukt blandad med honung. Här finns även en del kryddighet och en viss dragning åt karamell. Mineralerna är steniga och rökiga och helheten med tanke på ungdomen är riktigt bra, i synnerhet när vinet fått stå med luft. Det här vill man ha i källaren känner jag.

Summa summarum två fina exemplar av ett vin som har en rejäl lagringspotential och som visar sig från sin bästa sida efter en rejäl räcka år. Mina pengar läggs på den ystra ungdomen och sedan glömmer jag bort vinet läääänge.

Återkommer med vinerna från Comte Georges de Vogüé inom kort.

Stort tack till Tryffelsvinen

Livsandarna är tillbaka med Lafarge som säkert kort

Hurra för förkylningar som släpper. En djupmassage när den är på rätt väg är en boost och kryddar man det med lite gottigt från det starkare artilleriet så är man snart igenom.

Som första vin efter en lättare näsdust kändes det som att ett säkert kort var på sin plats och då fick det bli en 2007 Volnay "Vendanges Selectionnées", Domaine Michel Lafarge.

Det var ett år sedan senast och intrycken består ganska väl sedan dess. Det dricks förträffligt just nu och de få flaskor som finns kvar lär inte överleva så himla länge. Bara att fylla på med 2010or så man har.

Hur smakade det då?

Dag ett är det hallon, körsbär och blommor i fokus och ursprunget kan verkligen anas. Nästa dag har det fått en mognadsutveckling och vinet drar åt det mer jordiga och svagt animaliska hållet, med målarlåda som extra komponent. Hade jag gissat blint dag två så kändes det kanske mer som en elegant Gevrey....svårt när mognad adderas.

Smaken ger en bra syra parad med en frukt som så sakteliga börjar smulas sönder, kanske i takt med tanninernas nednötning. Här finns dock fortfarande en frukt som håller ihop, lite sköna kryddor och en kropp som är slank och väldigt drickbar. Avslutet trycker till lite, där lakrisalbeska, apelsin och mineraler stöter till. Passar mig som hand i handske.

Väderprognosen skvallrar om snö....

.....näsan är obrukbar, hjärnan likaså.....orkar inte ens blogga-

drömmer mig bort genom att gå igenom lite bilder......och vips mår jag lite bättre och börjar skissera lite på en resa till våren.....

Vosne-Romanée

Atjo!

Däbbd i däsad

Med en dotter som har varit klen och förkyld i ett antal dagar så var det rätt väntat att även min näsa skulle få en släng av sleven.....frågan var mest bara när?

Efter en trevlig gårdagsmiddag sparade jag ett litet gäng slattar för planerat återbesök idag. Man kan väl säga lite som så att de mest rara dropparna kanske kommer ur snoken just idag och att återbesöket inte firade några som helst större triumfer.

Jag gör det enda raka och utnämner gårdagens vin(n)are till 2010 Gevrey-Chambertin, Maison Camille Giroud. Det förde sin "head to head"-kamp med en flaska 2006 Vouyager från Escarpment. Där den senare kändes lite trött och ospänstig så bjöd segraren på en härligt ung och drickvänlig elegans. Det var inte bara min favorit, utan klockades in som kvällens vin även av gästerna runt bordet.

Kolla här om du vill veta ungefär hur det smakade. Noteringarna stämmer väl med känslan från gårdagen.

2008 Savigny-Les-Beaune Vieilles Vignes, Domaine de Bellene

För drygt två år sedan öppnade jag senast dagens vin och det känns definitivt som att en återtitt är på plats. På två år kan det ju hända en hel del. Det vin jag korkat upp är 2008 Savigny-Les-Beaune Vieilles Vignes, Domaine de Bellene.

Såklart har det hänt en del och det tydligaste tecknet är att den riktigt ungdomliga bråkigheten sedan senast är borta eller i alla fall ordentligt nedtonad. Röken är ersatt av ett ekavtryck som bjuder på rostade toner och blandade orientkryddor. Frukten är körsbärig och vinbärig och till det läggs små drag av vanilj och en del stenig mineral. Doften känns sammantaget mer hel och tilltalande, lite som om vinet har börjar bygga ihop sig lite.

I munnen är det syrliga bär parat med en rejält hög syra som spelar förstafiolen. En trevlig kryddighet följer och övergår i en rätt tydlig beska innan mineralerna och en viss citruston slår till i slutklämmen. Tanninerna är små och har rundats av en del och munintrycket klassar jag som OK, men inte mer.

Jag hoppas dock att beskan integreras inom några år för då känns det som om vinet blir ett bra matvin.