1995 Bourgogne Blanc
2011 Bourgogne Blanc
2011 Chambolle-Musigny
2011 Chambolle-Musigny Premier Cru
2001 Chambolle-Musigny Premier Cru
2011 Chambolle-Musigny Premier Cru "Les Amoureuses"
2011 Musigny Vieilles Vignes Grand Cru
1996 Musigny Vieilles Vignes Grand Cru
2011 Bonnes Mares Grand Cru
Istället för att gå igenom vinerna ett och ett tänkte jag delge mina funderingar på ett annat sätt. Först ut en fundering kring de vita vinerna. Intressant att notera avseende dessa är att druvmaterialet kommer från en av de röda kronjuvelerna i Bourgogne, nämligen Musigny. Då Chardonnay-rankorna på totalt sett 0,65 hektar är planterade mellan 1986 och 1997 så väljer man att deklassificera vinet, och eftersom det vare sig finns vit Premier Cru eller Village i Chambolle-Musigny så måste vinet buteljeras som Bourgogne Blanc. Senast en Musigny Blanc buteljerades var 1993 och nu väntar vi på att domänen tar beslutet att sluta deklassificera, något som kanske sker inom några år.
Intressant med vinet från 1995 var hur mycket komplexitet som det uppvisade med bakgrund av de unga rankorna. Här fanns såklart en del svagt bokna äpplen, en dos blommor och citrus inbäddat i lite honung. Som motpol fina fatkryddor, någon touch fudge och vanilj och en både stenig och rökig mineralitet. Lägg till en härlig syra och vi har att göra med ett härligt vin. 2011an var betydligt svårare, med en ungdomlig tillknäppthet som gör det svårt att riktigt bedöma, men visst finns balansen och delarna där för en bra framtid.
Det är inget snack om att de vita behöver en hel del mognad för att visa upp hela sin potential eller register. 1995an tål en del år till innan den sjunger sin vackraste sång och 2011an är en stram baby. Jämför jag med Bonneau du Martray så ligger mina smakpreferenser där och med tanke på att det också finns en prisskillnad på ca 600 kronor så är mitt val lätt idag.
På den röda sidan är mitt intryck precis som tidigare, att här behöver man vänta, och då pratar vi länge. Jag har en del viner från tidigt 2000-tal som jag har testat tidigare och intrycket är samma där, d.v.s. att vänta. Om jag ska bedöma vinerna från 2011 skulle jag dela in dem i tre block. Det första är byvinet och 1er Crun, förutom "Les Amoureuses". Det andra är just nämnda "Les Amoureuses", och slutligen återstår Grand Cruerna.
Jag skulle nog vilja säga att byvinet och 1er Crun är rätt lätta, med syrliga bär och en viss ungdomlig kartighet kanske. De kan drickas idag med hyfsad tillgänglighet, men mår nog bra av väntan. Här känns inte potentialen sådär jättetydligt,men visst kommer man att landa i någon form av balanserad elegans. Det gör man ju typ alltid.
Sedan kom jag till "Les Amoureuses" och här pratar vi något helt annat. Tydligt tillgängligt och inbjudande med florala toner, fina röda bär, något stänk av viol,och en fond av ekkryddor och mineraler. Det här är en helt annan nivå och det märks tydligt i munnen där syra, frukt och svagt greppiga tanniner bildar ett störtskönt bygge. Det är urgott, men ack så ungt. Skulle väldigt gärna ha en låda av detta i min "källare". Definitivt dagens röda för mig.
Slutligen provades Grand Cruerna. Här finns liksom allt i ett väldigt ungt och koncentrerat format. Det är självklart väldigt bra viner med stor potential. Där Bonnes Mares är kraftig och anabol är Musigny koncentrerat och komplext. Häftiga viner man verkligen vill testa när de har mognat. Som referens provades en 1996 Musigny och här börjar den eleganta och komplexa helhet med alla sköna delar att visa sig från sin bättre sida, men jag skulle lägga ner resterande flaskor ännu flera år för att få ut allt. Goda var de alla tre, oavsett.
Summa summarum. En riktigt bra producent, men det krävs såväl plånbok som tålamod för att få njuta fullt ut.
Återigen, tack till Tryffelsvinen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar