tisdag 27 december 2011

Javillier - en trollkarl när det gäller vitt?

När man läser att Allen Meadows uttryckt följande om en producent så går det inte annat än bli intresserad, eller?

“In fact, I would go so far as to say that there is quite simply no one in Burgundy producing better regional or villages level wines across the board.”

Utlåtandet gäller en man från Meursault vid namn Patrick Javillier, en av många i raden inom släkten Javillier som sysslat med vin. Det Patrick har gjort till skillnad från bl.a. fadern, är att sluta jobba med vinhandel som mäklare och istället endast ägna sig åt sitt egna vinmakande. Han har därmed byggt upp firman från några få hektar till att numer landa i snudd på tio.

Sin firma driver han med ett stadigt och proffsigt grepp med sin bas i Meursault. I portföljen finns en skvätt rött, men mest vitt och det är det vita som har gjort honom till ett namn. Nu har ansvaret för de röda lagts på hans dotter Marion, så kanske får även de ett lyft framöver.

Det sägs att Patricks viner inte ska drickas unga, utan att han medvetet vinifierar dem med tanke på lagring. För att nå dit använder han bl.a. gamla Vaslin-pressar och försakar på så sätt en del primäraromer på vägen. Frågan är då hur ett ungt vin från domänen smakar? Låt oss testa en 2008 Meursault "Les Tillets", Domaine Patrick Javillier.




En fräsch men ändå smörig och nötig citrusdoft är grunden till doftintrycket. Tänk dig en slags väldigt frisk och fräsch lemon curd och du är hemma. För att bygga lite komplexitet i doftbilden slänger vi även in lite äpple, slanggurka och blommighet. Som en helt annan sida av myntet eller doften bjuds en rejäl dos riktigt rökig mineralitet. Les Tillets ger rätt vinifierat ett vädigt uttryck för just denna rökga mineralitet, så vi kan väl bocka det i Terroir-listan.

Smakmässigt kan sedan ingen undgå den unga och omedelbara syran som tar grepp om gommen, men låter man glaset stå ett tag så luften och temperaturen fått verka lite så tämjs dessa till en bra nivå och ut på andra sidan kommer ett riktigt, riktigt gott vin. Det är egentligen samma visa som det näsan plockade upp, men citrusen blir mer omedelbar när den bärs fram av syran och mineralerna formas om till fuktigt grus......annars hänger det ihop från näsa till mun, från frukt till fetma. Domänen rekommenderar att vinet ska serveras vid 11 till 13 grader, men jag njöt nog som mest vid 15/16 grader. Tyder på en viss kvalitet.

Det här passar min smak riktigt bra och lägger man undan det några år lär det vara riktigt, riktigt gott. Ett vin och en producent som jag definitvt ska köpa mer av.

2 kommentarer:

  1. Hej,
    var köpte du ditt vin från Javillier? Den finns i Norge i 2008-årgang. Hur länge tycker du att man bör lagra det här för att man kan njuta av den?

    SvaraRadera
  2. Hej Kjetil,

    Jag köpte mitt från Weinhandlung Drexler (http://www.weinhandlung-drexler.de).

    Hur länge man ska vänta är ju rätt mycket en smaksak, men jag skulle nog gissa en 8-10 år eller nåt. Jag har som plan att jaga tag i någon mogen flaska och lär återkomma när det har skett.

    //P

    SvaraRadera