En dissad flaska slank med och överraskade positivt

Ibland slinker det med en extra flaska vid de tillfälliga släppen, såna där flaskor som man egentligen inte hade tänkt att köpa, men så kommer nyfikenheten fram och flaskan följer med hem. Det hände vid det tillfälliga november-släppet då det släpptes en vit standard-Bourgogne från Domaine Pierre Labet.

François Labet som är ansvarig på firman har även ansvaret för Domaine du Château de la Tour i Vougeot, men skapar alltså även en del vin under faderns (Pierres) namn. Vinerna som säljs under etiketten Domaine du Château de la Tour är Clos Vougeot och Clos Vougeot Vielles Vignes. Resten säljs under Domaine Pierre Labet och det är följande om jag har fått till det rätt:

• Standard-Bourgogne (Vitt och rött)
• Savigny Vergelesses
• Gevrey Chambertin
• Meursault, "Les  Tillets"
• Beaune "Clos de Dessus des Marconnets" (Vitt och rött)
• Beaune 1er cru "Coucherais"

Varför just dagens flaska slank med på "gärsgårn" beror på att Clive Coates som jag litar en hel del på, beskrev domänens viner som "Thin and superficial” och då hamnade det liksom inte på listan. När ett vitt vin från Bourgogne ändå kostade humana 194:- så lockades jag att bilda mig en egen uppfattning och jag landade betydligt närmare den uppfattning som Bill Nanson, Burgundy-Report, levererar här.

Flaskan det handlar om är 2009 Bourgogne Vieilles Vignes Chardonnay, Domaine Pierre Labet.

Fruktmässigt har vi att göra med gula äpplen, citrus och en sötare variant av Piggelin eller kanske päron med honung och smör, definitivt med toner av fat. I fin samexistens finns sedan en rökig mineralitet av en stil jag definitivt gillar. En riktigt ung och fräsch doft av ett vin som varit öppnat i två dygn i kylskåp.

Smaken förenar beska, sötma och syra på ett riktigt bra sätt. Det är nästan lite av en enklare Lamy i stilen med en silkig och lite nötig och honungströg vätska med citrus som motpol. Syrans motstånd eller ryggrad skapar bra karaktär och gör att man liksom dricker för fort. Inga motstånd här inte. Definitivt riktigt trevligt till en stunds bokläsning på juldagen. Just ja, avslutets svaga beska och mineralsvansen som dröjer sig kvar när beskan har mattats ger skjuts åt leendet. Det som drar ner intrycket ett snäpp är att avslutet är lite tunt i stoppningen, men ska man begära mer av en standard-Bourgogne?