Har man testat druvor som Assyrtiko, Xinomavro och Kotsifadi under en vecka är det lätt att få en viss längtan till gamla vänner som Chardonnay och Pinot Noir. Bara att bejaka sin längtan och öppna en flaska av varje då. Efter en hel del velande fastnade jag för att vinerna måste komma från ett par av mina favoritbyar och det slutade med Puligny-Montrachet och Gevrey-Chambertin.
Det röda får du läsa om i nästa inlägg, så dagen viks åt Puligny-Montrachet och Remi Jobard-Chabloz. För lite kött på benen när det gäller producenten kan du kolla här.
Dagens vin är således från Puligny-Montrachet, d.v.s. från en av de byar som har lagt den välkända vingården Montrachet till sitt namn. Namnet Montrachet har och kan förresten benämnas och stavas på en mängd olika sätt eller vad sägs om följande:
- Montrachet
- Le Montrachet
- Mon-Rachez
- Mont-Rachaz
- Mont-Rachet
Det viktiga ur vinaspekt är väl att INAO benämner appellationen Montrachet och vidare att viner från Chassagne-sidan kallas "Le Montrachet" och från Puligny-sidan endast "Montrachet". Nu ska vi inte lyxa till och dyka in i nämnda vingård, utan en Village-klassad flaska från Puligny (med eller utan Montrachet) får duga idag. Flaskan är en 2007 Puligny-Montrachet, "Les Nosroyes" från Remi Jobard-Chabloz.
Efter blaskiga lageröl i solen och viner på svåruttalade druvor känns det skönt att åter få dofta på något välkänt. Dagens dofter delas mellan tre olika doftspår. Det första är en frisk, fruktig del, som har ett tydligt citrusfokus, men även lite melon och gurka. Det andra spåret består av lite gräddig och smörig fetma, något som gör att citrusen mjukar av lite åt lemon curd-hållet, men ändå inte fullt ut. Slutligen finns det tydliga spår av rostade fat som nästan ger en liten pepprig fond när den blandas med en slags "stickig" mineralitet....fint som snus helt enkelt.
När jag äntligen tillåter mig att smaka finns nästan alla önskade pusselbitar där. Dofterna går verkligen igen i smaken och vinet är tydligt citrusdrivet med en härlig syra. Som motpol finns en viss smörfetma som torkar ut i svansen för där står herr mineral och delar ut stenar till hela svalget. Kanske haltar det lite, men det är nog bara så att vinet berättar att det ska få vila något år för att alla bitar ska hinna falla på plats. Betygsmässigt är det nog så att i min smak ska det nog till lite ytterligare mognad åt rätt håll för att priset på 329:- ska vara motiverat.
Borta bra med hemma bäst gäller oavsett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar