Lika bra att direkt ge sig på det omtalade röda vinet från Auxey-Duresses. Det är omtalat av den enkla anledningen att rankorna är drygt hundra år gamla och av det jag har läst och hört är omdömena positiva. Vi öppnar alltså en flaska Auxey-Duresses, Alain Gras från den lysande årgången 2009 och dricker den både som solitär och till grillad, yoghurtmarinerad (indiska kryddor) kyckling kompletterad med råstekt blomkål kryddad med blandade senapsfrön.
Först tjuvtar vi ett litet glas som små barn i en godisbutik och med det som facit häller jag upp vinet i karaff. Här behövs nämligen luft för att locka fram det som göms i den unga kroppen.....och vad hittar vi då?
Jo, definitivt ett fruktspektrum som spänner från klaraste hallon till mörkare körsbär som även slår an en ton av danskt marsipangodis. Här finns även fina fat med en svårbestämbar kryddighet och runt hörnet (var man nu hittar det i ett glas) skönjer jag även lite köttighet.
Munnen ger samma hallon och körsbär som i näsan. Kryddigheten har svaga, svaga spår av sötma och tar mig annars till en bazar i Delhi. Det mest tilltalande är dock strukturen med bra syra och trevliga tanniner, och är man lite snäll så hittar man början till en viss silkighet.
Det sammantagna intrycket känns lite ungt och oförlöst och inte alls så tillgängligt som de andra 2009or som har slunkit ner på senare tid. Jag låter övriga flaskor ligga minst ett år för här finns betydligt mer runt hörnet i form av potential.....ett vin i vardande helt enkelt.
Det som jag däremot inte kan förstå och finna är den extra dimension av koncentration som de 100-åriga stockarna borde visa upp, nåja vinet funkar och i synnerhet till de orientaliska kryddorna i maten.
Lite annat från Alain Gras som har testats under året finns här och här,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar