2008 Morey-St-Denis från Dujac - Jag borde ha väntat

Dörren till hemmet öppnas upp och en man ropar glatt "Rosalind, Jag är hemma nu" i bestämd riktning mot köket. I korsdraget som skapas när dörren öppnas, möts dofter av två olika världar. Det är dofter av hemtagna nybakade kakor som gifter sig med örter, vin och annat från köket.

En scen som mycket väl kan ha tillhört vardagen hos familjen Seysses, där Louis bar med sig kakor hem från sitt företag i kakbranschen och möttes av dofter från sin stora passion i livet, nämligen mat och vin.

Vad händer om man växer upp i en sådan familj och omgivning, jo antingen tar man väl direkt avstånd eller så blir man extremt positivt påverkad. För sonen Jacques gällde det senare och förutom att hjälpa pappa Louis med kakorna var han tvungen att ta språnget från att bara njuta i hemmet. Jacques nöjde sig nämligen inte med att dricka vad andra framställt, utan inledde 1967 en karriär inom vinnäringen.

Basen i hans firma blev uppköpet av Domaine Marcel Graillet i Morey St.Denis (1967). Arealen var bara 4,5 hektar, men vingådslägena var riktigt bra. Genom ytterligare uppköp av mestadels prima mark har domänen expanderat och är nu ungefär 3 gånger ursprunglig storlek.

Lite kuriosa är att när Jacques namngav sin domän så gjorde han det enligt följande; Domaine du Jacques -> Dujac.

För närvarande pågår generationsväxling och sonen Jeremy tar över mer och mer tillsammans med frun Diana och brodern Alec. Samtidigt som detta sker så ökar kvalitetsmedvetandet ytterligare från en redan hög nivå. Vi kan med säkerhet känna trygghet i att den kommande generationen kommer att skapa lika fina viner som hittills.

Vill du läsa mer om domänen finns det massor skrivet på exempelvis producentens hemsida, på Bugundy-Report och hos Bergmans Bourgogne.

Nu över till dagens vin som är en 2008 Morey-St-Denis, Domaine Dujac.

Här har vi en rejäl doftutveckling över kvällen som inleds med en enkel men fin Pinositet som byggs av en rödfrukt bestående av hallon och körsbär och som blandas med dofter från fatrostningen så att tankarna tar en till orienten. Med tid kommer nya aromer och snart släpps anis och örter fram, och när tid och luft verkligen fått verka så träder det fram söta toner som börjar lova silkighet i texturen. Sniffvänligt värre är vad det är.

Väl i munnen är det tydligt att vi har att göra med en ungdom. Det är en frisk rödfrukt som kämpar lite med en grön touch av besk örtighet. Frukten bärs fram av en bra dos syra och trycks sedan bort av beskan i sällskap med små avslipade, men ändå motsträviga tanniner.

Inledningvis känns det som om mittpartiet saknar lite koncentration, lite som om vinet inte har byggt ihop sig än. Under kvällens gång tillkommer drag av sötaktig kryddighet som jämnar ut lite av beskan och som med en brygga av kryddorna och sötlakrits får vinet att hålla ihop bättre från nos till svans, men det når ändå inte riktigt ända fram.

Slutsatsen är att vinet är ett snäpp för ungt än så länge för att riktigt visa sin potential. Ge det tid och beståndsdelarna kommer att bli ett riktigt bra vin. Det är kul att testa redan nu, men har du någon flaska skulle jag råda dig att vänta några år innan du drar korken.

Förresten, vinet är såklart skitgott redan nu. Allt annat är detaljer.