Vin från en svunnen domän och en lysande vingård

Idag ska jag dricka min första och kanske sista flaska från Domaine Daniel Moine-Hudelot, ett vin köpt helt och hållet på vinst och förlust. Daniel Moine-Hudelot är en producent som jag inte har haft någon som helst koll på och efterforskningar ger inte så mycket vid handen. Det verkar dock helt klart ha varit en bra producent med prisvärda viner från bra lägen.

Portföljen bestod under glansdagarna nästan bara av ägor i Chambolle-Musigny med två Grand Cru-ägor i spetsen, nämligen "Le Musigny" och "Bonnes-Mares". 1er Cru-ägorna bestod av "Les Amoureuses", "Les Charmes" och "Les Feusselottes" och till dessa kan även läggas en del Village-klassad mark. Utöver Chambolle-marken fanns också en liten lott på 0.15 hektar i "Clos Vougeot".

Om jag har förstått det rätt så såldes firman 2008 till Patrick Landanger (Domaine Pousse d’Or) när ägaren Daniel Moine gick i Pension. Tidigare hade dock "Le Musigny" delats mellan domänerna Leroy och Drouhin-Laroze och ägan i "Clos Vougeot" hade sålts till Charlopin.

Det som ska drickas idag är ett vin från vingården "Les Amoureuses", en vingård som nästan verkar ge riktigt bra viner oavsett producent. "Les Amoureuses" är en 1er Cru-vingård som förutom till sin nuvarande, formella klassning nästan räknas som en Grand Cru. Den ligger bra till för uppgradering på skalan och det märks på priserna vad producenterna och vindrickarna anser. För dig som är intresserad av detaljer avseende vingåren hänvisas hit och hit.

Det som dricks idag är alltså en 2004 Chambolle-Musigny "Les Amoureuses", Domaine Daniel Moine-Hudelot. Nu håller vi tummarna och åker.......

Doftmässigt skvallrar hela intrycket om ålder eller kanske mer av mognad, vi har ju att göra med en 2004a. Här finns en unkenhet i form av en stinkande lövhög, fuktig jord och ruttnande kött. Mer upplyftande är kanske körsbärsfrukten som lyser ganska klart, men även den har fått viss ålder och uppvisar torkande tendenser. Mitt i allt detta skjuter ett doftspjut som andas målarlåda igenom och hjärnan går på högvarv och jag biter mig i underläppen och hoppas......

.....och all oro försvinner blixtsnabbt så snart druvjuicen lyckas vidröra alla mina små smaklökar och sända aromerna bakvägen upp i näsan i ett nytt försök till omdöme. Helt plötsligt är det ett annat vin. Här finns det kvar en tillräcklig syra som tillsammans med små, små avslipade tanniner skapar en bas att bygga vidare på. Dessa faller dock snart i glömska när lager på lager av en söt, silkig och kryddig, ja nästan parfymerad Pinositet á la Chambolle-Musigny svävar som en ande över helheten. Man kan leta och hitta nya, kryddiga nyanser hela kvällen, och doften följer sakta, sakta med och öppnar sig ända tills flaskan tar slut. Det här är skitsnyggt och fyllt av sensualitet och finess hela vägen, och det är lögn i helsike att tro att det går att spara några droppar till dagen efter.

Köpt på plats i Beaune för knappa femhundringen och den levererar definitivt för mer än det priset.