2006 Vosne-Romanée, Sylvain Cathiard

Idag dricker vi vin från ännu en i raden av typiska Bourgogne-domäner, du vet en rätt liten sådan som gått i arv i ett antal generationer och där sönerna (mestadels) tar över stafettpinnen efterhand. Dagen till ära har vi att göra med en domän som grundades på 1930-talet och där dagens lysande stjärna tog över 1986. Han får numer hjälp av sig son Sébastien och vi nog kan känna oss trygga över att domänen fortsätter den inslagna banan.

Domänen jag skriver om är Domaine Sylvain Cathiard och mannen är alltså Sylvain Cathiard. Vi har att göra med en firma som sköter hantverket på traditionellt vis och som är ytterst noggrann i alla led. I vingården praktiseras "lutte raisonée" med allt från plogning med häst till att i största möjliga mån undvika kemikalier. I källaren sker inga hemligheter utan här sker jäsning med naturjästen, ingen klarning eller filtrering. I övrigt gör man väl ungefär som man "alltid" har gjort, men är samtidigt flexibel i hantverket.

När det kommer till ägandet av vingårdar så är det ett hyfsat antal, men lotterna är så små att totalinnehavet landar på drygt 4 hektar. Merparten av druvorna växer i Vosne-Romanée och Nuits-St-Georges, med toppar som Romanée-St-Vivant och Les Malconsorts.

Druvorna till dagens vin är hämtade från Village-klassad mark i Vosne-Romanée och vinet är 2006 Vosne-Romanée, Sylvain Cathiard.

Här får vi en del smått och gott i doftväg som ramar in och fyller ut basen som mestadels är rödfrukt och då främst av körsbär.  Det finns dock en del andra roliga dofter som rödbetor och apelsiner tillsammans med de typiska Pinot-faten med allsköns kryddor. En begynande ålder visas av en liten touch av sous bois och lite, lite jordighet, men dessa är knappt märkbara.

Smakmässigt har vi återigen röda bär med mest körsbär, men också en del hallon. Dessa bärs fram av en fortfarande levande syra. Till detta finns kryddor i form av några mindre drag av pepparkvarnen och en dos blandade örter. Som slutkläm erbjuds en viss jordighet, mineraler och en del småsträva tanniner.

När tid och luft till slut fått göra sitt börjar det skönjas lite av den sensuella silkiga Pinositet jag vill ha av en bra Vosne-Romanée och då börjar såklart sötman märkas och kryddorna får sällskap av lakritsoner. Tänk vad luft kan göra med ett vin.

Betyget ändrades över kvällen från gott och välgjort, men inte riktigt prisvärt, till att landa i riktigt gott och faktiskt nog värt pengen på 499 kronor. Jag tror dock ändå jag hoppar över fler inköp.