Fredagskvällens nästan tropiska hetta hade blåst och regnat bort och från mitt frukostbord såg jag ut över ett grådaskigt och inte särskilt inbjudande Beaune. Kanske inte den start jag hade beställt för mina inledande vinäventyr, men med regnkläder och vandringskängor på så satte jag mig i bilen med sikte på Saint-Romain. Från Beaune innebär det att ta sikte mot sydväst, närmare bestämt Auxey-Duresses, för att sedan följa skyltarna västerut mot Saint-Romain.
Saint-Romain är ett liten pittoresk by (ca: 250 invånare) i kantonen Nolay, lite utslängd för sig självt i en utstickare från den huvudsakliga, långsträckta sluttning som ugör självaste Côte d'Or. Byn som sådan är egentligen uppdelad i två delar. En nedre del, Saint-Romain-le-Bas, där allting händer, d.v.s. där kyrkan och den enda restaurangen finns, ja tillika hotellet såklart. Det är också här jag parkerar bilen som första stopp och slänger på mig en liten ryggsäck för att riktigt insupa Bourgogne till fots.
Utkanten av Saint-Romain-le-Bas
Klockan är runt 08:00 när jag börjar vandra, så det enda liv jag ser under den första timmen är nog ett antal skällande hundar och brödbilen som har börjat sin runda. I övrigt är det stenhus, välskötta trädgårdsland och diverse utslängda verksamheter, i huvudsak med koppling till vin, såsom vinmakare och tunnbindare. Den trevligaste delen av vandringen är nog ändå när jag kommer upp till den övre delen av byn, nämligen Saint-Romain-le-Haut. Här är det om möjligt ännu lugnare och framförallt vackrare. Vissa utsiktpunkter och landmärken är riktigt trevliga och vid klart väder kan man faktiskt se riktigt långt vid den utpekade utsiktspunkten.
Utsikt vid gamla slottet - Saint-Romain-le-Haut
När klockan har passerat 10:00 vandrar jag ner till bilen igen och kör upp den till Saint-Romain-le-Haut, det är nämligen här som Alain Gras har sitt tillhåll. Då jag anländer strax före utsatt tid, sista biten ledsagad av familjens hund, blir jag välkomnad av en Alain till synes på gott humör. Han var visst rätt klen delar av förra året om jag förstått det rätt, så det kändes kul att han åter ser ut att vara bra i farten.
Egen vingård precis vid tomtgränsen
Strax efter mig anländer en grupp med fem franska personer och här börjar jag inse att provning och samtal kommer att bli en utmaning. Min franska är halvknagglig och funkar bra i en ren dialog, starkt understödd med engelska, med Alain, men när det blir gruppövning så går det lite väl fort och jag får bara till en summarisk bild.
En rätt stor del av provningen gick åt att prata burgundisk skåpmat, nämligen appellationssystem och terroir och då sniffade jag mest på mina viner. När vi däremot kom över på Saint-Romain och Alain's viner och vingårdar spetsade jag dock öronen lite mer och uppfattade att jordarna i Saint-Romain är krävande med en hel del kalksten, där rankorna får sträva djupt ner med rötterna för att säkra tillgång till vatten. Från dessa jordar producerar Alain både ett vitt och ett rött vin, båda på Village-nivå då det inte finns vare sig Grand eller 1er Cruer i byn. Det röda vinet står normalt för runt 15.000 flaskor och det vita för mer än dubbla det antalet, men 2010 var skörden mindre med följden att mycket redan hade gått åt till befintliga kunder och det innebar att vi endast fick prova det vita. Först ut på plan var alltså 2010 Saint-Romain blanc.
Jord i Saint-Romain
Härligt att äntligen få sniffa och smaka på lite vin och detta första intryck ger en doft med en tydlig och frisk citrus parad med en knallpulverliknande mineral. Mer som understöd finns honung och smör. Huvudintrycket kan nog beskrivas så enkelt som fräscht, där man lätt dras till att vilja smaka. Väl i munnen får man sedan ett kvitto på doften. Det är fräscht och syrafriskt i en slank och elegant upplevelse med ett väldigt gott mineralavslut. Ska jag tro något så mår det nog bra av att vila till sig lite och få den skarpaste syran lite avrundad.
Innan det var dags att prova lite Meursault diskuterades kinesernas allt större intresse av såväl viner, firmor som mark i Bourgogne och man kan väl lugnt säga att bilden inte var odelat positiv bland fransmännen. Jag sniffade snabbt in i nästa glas som var från firmans Meursault, nämligen 2010 Meursault "Les Tillets", alltså från en namngiven lieu-dit.
Alain Gras
Det här vinet hade en mjukare och mer avrundad doftbild där frukten, företrädesvis i form av citrus balanserades upp av Meursault-drag i form av sötaktig fetma och viss mineral. Smakmässigt är det samma sak, med en tydligare rondör där honung, nötter och smör skvallrar om vilken by vi har att göra med. Avslutet är lugnare och mineralerna är inte alls knallpulverstickiga som hos föregående vin och ligger kvar riktigt länge.
Samtalet gled nu in på vem som tar över efter Alain och hoppet verkar stå till Alains lilla son som springer runt och hjälper till på gården. Han är dock bara barnet än, så det finns ingen säker framtid utstakad. Samtidigt är ju familjens framtid tryggad enligt Alain då vingårdsmark är värd en rackarns massa pengar, men önskan är såklart att vinmakandet lever vidare inom familjen.
Nu över till dagens enda röda då all Saint-Romain Rouge var slut. Det roliga med detta vin är att det görs på druvor från ytterst gamla vinrankor. Rankorna är numer drygt ett sekel gamla.....rätt häftigt faktiskt. För att markera detta ordentligt har Alain valt att lägga till "Très Vieilles Vignes" på etiketten och vi provar då 2010 Auxey-Duresses "Très Vieilles Vignes".
Inget snack om vilket vin som vinner dagens doftpris. Här finns en fin parfym med läckra fatkryddor och en delikat, söt trädgårdsfrukt. Ett rent, fint och balanserat samspel som ger en fin sniff redan i unga år. Kul är även tillskottet av tydliga örtkryddor (burgundisk garrigue?) och en lätt aniston. I munnen slås jag av en ungdomlig uppkäftighet i syra och även tanniner, även om nu dessa är små. Den friska frukten, touchen av ek och uppkäftigheten gör att jag gärna låter det här lugna ner sig innan jag testar igen, men visst finns här grunden till ett bra bygge. Gott!
Till salu
Efter lite avslutande prat och artigheter, samt ett ursäktande från alla fransmän, inklusive Alain, att provningen kördes på franska, så var det dags att bunkra upp lite. Här pratar vi bra och välgjorda viner till riktigt bra prisvärde, eller vad sägs om följande priser:
- 2010 Saint Romain, 15 Euro
- 2101 Meursault "Les Tillets", 25 Euro
- 2010 Auxey-Duresses "TVV", 18 Euro
Med en tolva under armen var det nu bara att gasa vidare och fortsätta äventyren. Härifrån blir det egentligen bara bättre och bättre när det gäller utbyte och diskussioner, så grupprovning och på franska får inte så högt betyg i min bok. Kanske dags att sätta igång med lite franskastudier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar