Frågar jag min sambo om hon vill ha vin är svaret nästan alltid ett ja, och på frågan vad hon vill dricka är det nästan lika säkert röd Bourgogne. Det finns dock undantag från regeln och efter ett par dagars sängliggande för hennes del blir svaret på första frågan, "ett glas", och på den andra frågan, "vitt utan för mycket mineralitet".
Tankarna faller då på Côte Chalonnaise och även på flera ställen utanför Bourgogne, men så blixtrar det till och valet är gjort. Vid mitt besök hos Camille Giroud (återkommer till det i en separat post) så drack jag för första gången ett antal vita viner från producenten och med hem följde bl.a. en i mitt tycke rätt trevlig Bourgogne Blanc. Druvorna till vinet hämtas enligt Laure du Temple från Puligny-Montrachet och det råder inget tvivel om att hon är stolt över den årgång (2010) som vi provade. Vinet är alltså 2010 Bourgogne Blanc, Maison Camille Giroud.
Rejält med florala toner som blandas med gult äpple, persika och len citrus. Ett friskt första intryck som för mina tankar till en sommarberså. När man sedan kan lägga till en svag bakgrundsmineralitet och viss antydan till bivax så ökas förväntningarna inför första klunken.
Smaken domineras av en lätt fettinlindad citrus som snart lyckas bryta sig igenom den svagt honungssöta muren och ta över i ett rätt rejält citrondriv som i avslutet snörpar till och lämnar efter sig en grapeaktig beska. Samtidigt som grapen infinner sig växer en rätt hyfsad mineralitet fram liksom från ingenstans. Ett gott basvin, men ännu mer kul att dricka då smak och munkänsla ändras så tydligt genom varje klunk. Helt klart bra för sin nivå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar