Förföljd av skitväder skiftar fokus snabbt om från vitt till rött vin och efter lite botaniserande i källaren plockar jag fram en lite kul flaska ur ett dammigt hörn. Jag kommer förbereda mig inför nationaldagen med en flaska 1996 Chassagne-Montrachet Vieilles Vignes, Domaine Bernard Morey. För lite info om producenten kolla här.
I glaset finns en hyfsat djupröd färg med orange och tegelfärgad rim. Färgen är betydligt djupare än vad jag normalt förknippar med en röd Chassagne, men självklart finns det olikheter även härifrån.
Doften är mognadsljuvlig med en bibehållen frukt som antagit körsbärs- och plommontoner. Eken har lämnat kvar fina kryddor, kaffe och choklad. Sedan kommer nästa våg av mognad som bjuder på mer animaliska inslag, läder och tobak. Den återhållna doftmitten ligger och lurar på målarlåda, mintighet och eukalyptus.
Det här är en lek med dofter som kan hålla en sysselsatt ett tag och allt slutar hela tiden i en kombination av lakrits och mineral som de sista dofterna att lämna näsan.
När jag tar en klunk av vinet förvånas jag över hur vitalt det är med en spänstig syra och till dammkorn slipade tanniner som ändå ger sig tillkänna. Inget snack om att vinet lever och att frukten står upp och har många år kvar innan den viker ner sig. Trots allt är det i sniffen det här vinet är som bäst idag. För att riktigt leverera även smakmässigt får man nog glömma bort syskonflaskor några år till, för mot slutet händer lite trolleri som landar i lite sötare och silkigare toner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar