2009 Chassagne-Montrachet 1er Cru "La Maltroie", Jean-Marc Pillot

Jean-Marc Pillot tillhör en av grenarna av släkten Pillot med Bas i Chassagne-Montrachet. Familjen har som jag förstår det arbetat med vin i fyra generationer och Jean-Marc har varit igång sedan 1985 då han började arbeta tillsammans med sin far, Jean. Redan efter sex år, 1991, så tog han över ansvaret för firman med hjälp av sin fru och syster och har sedan dess utvecklat domänen både i storlek och avseende kvalitet.

När Jean-Marc började på domänen bestod den av 5 hektar vingårdsmark och det har han sett till att expandera till 11 hektar och därtill ytterligare 5 hektar av inköpta druvor. Det  i sin tur har inneburit att han fått bygga ny vinanläggning och källare för att få plats och det har såklart också gett möjlighet till olika former av kvalitetshöjningar. Jean-Marc förespråkar som så många andra ett naurligt och noggrant arbete i vingården och fortsätter med samma filosofi i vinanläggningen.

De vita vinerna jäses långsamt på fat som är upp till 30% nya och får vila på sin jästfällning i ett år. Därefter dras vinet över till ståltankar där det får vila sig i form och tack vare detta kan kylstabilisering, klarning och filtrering hållas till ett minimum. Känns det igen?

Dagens vita vin kommer från vingården Maltroie i Chassagne-Montrachet. Den lilla plätten på 0,16 hektar tillhör de senaste tillskotten till firman och ligger strax söder om byn, bredvid Champs Gains. Rankorna är från 1951 och sägs ge rejält koncentrerade viner. För den som inte har redan har räknat ut det är dagens vin 2009 Chassagne-Montrachet 1er Cru "La Maltroie", Jean-Marc Pillot.

Rätt typisk doftprofil för ett varmmoget vitt från årgång 2009 med den lite mer feta profilen, än ett mer friskt vin från ett syradrivet år som 2008. Här finns en avrundad citrusfrukt som blandas med i viss mån äpple, men frukten dämpas en hel del av de koncentrerade, honungsfeta, ja snudd på nötoljiga tonerna. Sen finns där rätt rejäla drag av Chassagne-rökiga mineraler och en svag havsarom som onekligen lyfter sniffen ett extra snäpp.

I munnen är inledningen nästan lite åt det svagt platta hållet, då den feta, nästan oljiga texturen och mineralerna håller emot citrusfrukten och liksom torkar ut munnen. Däremot skiner citrusen och i viss mån syran igenom i avslutet som blandar nypressad lime och lite citron med rätt stora skopor stenig och rökig mineral.

Slutintrycket är ändå att vinet definitivt har många förtjänster, men att det skulle behöva ett snäpp mer syra för att få ihop och balansera helheten och riktigt tilltala mig och min smakprofil.