Få namn på vinbyar i världen klingar så vackert som Vosne-Romanée. Här skapas det vin från fantastisk vinmark gjord av mästare och har så gjort under lång tid. Namnet Vosne-Romanée dök upp i den burgundiska historien år 636 och har sedan dess byggt sitt rykte.
Betydligt senare, närmare bestämt i början av 1600-talet noterades namnet Mongeard för första gången i Bourgogne och sedan åtta generationer tillbaka har man befunnit sig i Vosne-Romanée som vinmakare. Intressant är en Mongeard arbetade för Domaine de la Romanée-Conti redan 1786.
Om vi gör ett språng i historien till 1945 så hamnar vi i den brytpunkt där dagens domän fick sitt namn. Anledningen är att då tog Jean Mongeard över och lade även till moderns efternamn, d.v.s. Mugneret. Historien bakom detta är att Jeans far hade dött fem år tidigare och då det inte fanns någon annan som kunde ta över så fick Jean axla ansvaret redan som 16-åring. Sin första skörd sålde han i bulk till bl.a. Gouges. Gouges rekommenderade dock att man skulle buteljera själva framöver och det rådet följdes.
Sedan 1970-talet har Jeans son, Vincent Mongeard, arbetat på firman och efterhand tog han över ansvaret för domänen, där han för traditionen vidare och fortsätter att göra vin på samma sätt som tidigare. De mindre ingrepp som har gjorts är bl.a. att sluta med onödig filtrering och på så sätt blanda sig i vinifieringen än mindre.
Firmans portfölj består idag av vingårdsmark på totalt över 30 hektar, fördelade på nästan lika många appellationer. Här pratar vi nästan genomgående Pinot Noir där rankorna i genomsnitt är runt 50 år gamla. Visst finns här någon enstaka Chardonnay-druva, men det är de röda vinerna som är firmans definitiva ryggrad.
Då jag om knappt två veckor ska sniffa och sörpla hos Mongeard-Mugneret och min erfarenhet av deras viner är rätt liten kändes det på sin plats att tjuvdricka en flaska för att, så att säga, "get the feeling". Flaskan för dagen är en 2009 Vosne-Romanée, Domaine Mongeard-Mugneret. Noteringarna är två dygn efter öppnandet då vinet tedde sig lite vresigt första kvällen. Efter två dygn i igenkorkad flaska i kylen får vi följande intryck.
En väldig plym av bärparfym slår till direkt. Här är det hela spektrat från varma körsbär till hallon och jordgubbar. Lindat runt detta finner vi florala toner och nästan lite löddrig sommartvål. Vresigheten som mestadels var ektaggad har nu lugnat sig och istället träder det fram väldigt trevliga Pinot-kryddor, ja rent av en liten fin orientpåse. I samma påse har någon slängt ner lite lakrits, eukalyptus och mynta, något som tillsammans ger en härlig sniff.
Munkänslan landar i lite syrligare bär än i doften, men visst finns här också lite söta trädgårdsbär. Frukten kompletteras av en härlig dusch apelsin som ger en riktigt härlig fräschör tillsammans med den pigga syra som bär fram frukten. Som motpol finns en ek som ännu inte är integrerad, men som lovar ganska mycket för framtiden. Här finns bl.a. den sötlakrits jag gillar, en tanninstruktur som är skönt avslipad och tendenser till att silkighet växer till runt hörnet. En godsak i vardande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar