Bourgogne våren 2012 - en sammanfattning

Planeringen - Under planeringsstadiet av min resa till Bourgogne var det några pusselbitar som skulle passas ihop för att få till ett bra koncept. Själva grundidén blev att en normaldag skulle innehålla en längre morgonvandring som avslutades med ett producentbesök. Producentbesöken skulle även gärna vara lite utspridda geografiskt så vandringarna blev lite olika dag för dag. Efter producentbesöket skulle det bli en trerätterslunch på lokal resturang innan det var dags för ytterligare ett producentbesök. Sen eftermiddag och kväll var sedan fria för andra aktiviteter och såklart middag. Såja, bara att skrida till verket.

Kartor och böcker

Bilresan - Ett av huvudmålen med årets resa var att köpa hem vin, i synnerhet då röda viner från 2010. För att göra det enkelt för mig så fick det helt enkelt bli 
bilresa hela vägen ner och hem. Kör man själv, som jag gjorde, får man räkna med en lång dag i bilen, följt av några timmar dagen efter. Rätt segt, men definitivt överkomligt.  
 
Nåväl, bilresan ner gick bra och jag checkade in på mitt boende under en veckas tid, nämligen det lilla, familjeägda hotellet "Le Home". Det ligger utanför ringleden på vägen norrut mot Dijon, vilket innebär att det är perfekt för alla planerade bilfärder och att det även går snabbt att ta en promenad ner till centrala Beaune.

 Framme i Beaune

Vandringarna - Bourgogne inbjuder faktiskt till en del rätt trevlig vandring. Det är såklart inte de tuffaste leder man kan tänka sig, men det finns vägar och leder bland vingårdarna och mellan byarna så det går att få ihop rätt schyssta etapper. För några år sedan gjorde jag en regelrätt vandring från Dijon och söderut, genom alla byar och det var trevligt, men en kanske lite enahanda vandringsstil. Bättre då att göra som i år, nämligen att alternera mellan flack vingårdsvandring och lite tuffare etapper som i och runt Saint-Romain.
 
Framförallt är det numer kul att se arbetshästarna på fälten och lite drömma sig bort till en svunnen tid, samtidigt som uthuggna stenar och skyltar talar om att man befinner sig i nästan helig vingårdsmark. Att där och då lyfta upp lite daggblöt jord och smula den mellan fingrarna i morgonkylan blir något visst, i synnerhet som jorden kommer från Bonnes Mares, Montrachet eller liknande. 
 
Till saken hör kanske också att man ska ha lite tur med vädret om "finvandringar" av detta slag ska vara njutbara och det hade jag. Våren är ju nyckfull i bl.a. Bourgogne, men mina morgonvandringar fick kalasväder allihop, utom den första som innehöll en del duggregn.....så jag hade i alla fall tur med vädret.

Vandringsvy

Maten - Är man i Bourgogne finns det liksom inget alternativ, det ska ätas och i rätt stora mängder. Tänk efter vilka maträtter du mest förknippar med Frankrike och du kommer säkert att upptäcka att flera av dem härstammar från Bourgogne, och då är det såklart här man gör dem bäst eller i alla fall mest traditionellt. 

Det är alldeles lysande att vandra sig hungrig, prova lite vin och därefter slå sig ner vid ett bord i någon liten restuarang och beställa in dagens meny bestående av tre rätter, samt såklart ett glas passande vin. Privärdet är ofta slående och en komplett trerätterslunch i byarna, inklusive vin, vatten och kaffe landar på ungefär 200 kronor. Lyx i vardagen, helt klart.

Bor man sedan i Beaune finns ju ett härligt utbud av restauranger där det går att äta riktigt gott. Nu var jag ju helt själv, så fokus var inte stjärnkrogarna, utan ribban lades ett snäpp ner. På den nivån kan definitivt Ma Cuisine rekommenderas, samt Cave de Madeleine och Le Bistrot Bourguignon för ensamätare. Den senare är även en vinbar där det är lätt att knyta kontakter med andra ensamvargar, samtidigt som man sörplar i sig några glas gott vin.

 Burgundiskt schapp

Vingårdsbesöken - Nu var kanske huvudsyftet med resan ändå att besöka vinproducenter och köpa med sig av deras vin, så över till det. Jag kommer att återkomma till ett antal av besöken med egna poster, så här kommer bara lite generella intryck. 

Innan resan kontaktade jag sjutton producenter och av dessa kom jag överens med nio stycken om besök. Av lite olika anledningar blev inte samtliga besök av, men det var på mitt eget initiativ, så jag måste säga att besöksuppfyllnaden från producenternas sida var exemplarisk. Själva besöken skiftade i språk, fokus, antal deltagare och längd, vilket självklart gör att vissa besök blir mer minnesvärda än andra. Bäst som kompletta besök med bra diskussioner och större provningar var definitivt Maison Camille Giroud och Domaine Heresztyn, något som säkert till stor del bygger på att jag var själv där och har en befintlig relation till deras viner.

Ur ett annat perspektiv....ja det där när man bedömer vad som var gottigast så måste självklart Domaine Dujac nämnas, men den stora och positiva 
överraskningen var definitivt Domaine Dupont-Tisserandot, något som tydligast märks på hur inköpsbudgeten spräcktes rejält vid detta besök.

Vid sidan av producenter finns det ju en mängd vinbutiker i Beaune och på andra håll. Ett par bra exempel som kan rekommenderas är Cavon Bacchus i Nuits-St-Georges och Caveau de Chassagne-Montrachet i byn med samma namn som butiken. Sedan finns en uppsjö andra butiker att springa runt i, men jag föredrar oftast att handla utanför Beaune, även om jag slutspurtade där, i butiken Wine Connection.

Besök hos Dujac

Intrycket av vinerna - Det kan kännas lite meningslöst att generalisera intrycken av en årgång, men då jag i huvudsak provade en massa viner från 2010 hos producenter och i butiker så bildar man sig ganska fort någon slags uppfattning. För min del kan det nog sammanfattas med att viner gjorda på Pinot Noir genomgående har en förbluffande balans. Många gånger blev jag nästan förvånad över hur allt satt så bra på plats, trots ungdomen och den ofta korta tiden på flaska. En årgång som kan gillas av de flesta, helt klart.

På den vita sidan var det en helt annan sak och jag fick inte alls samma känsla för årgången, något som kanske beror på att jag provade mer rött. Här var det nämligen en rätt stor spridning från regelrätta syrabomber med lagringskrav till lena och avrundade skapelser färdiga att dricka. Såklart beror detta på skördetidpunkt, vinifiering och annat, men det var där jag landade intrycksmässigt. Kanske var det dock ändå mest rätt syradrivna skapelser som dracks.

Jag återkommer mer specifikt om det här med vinerna under beskrivningen av de olika vingårdsbesöken.

Bedömning av viner

Källaren - Mätt på mat, vin och intryck styrde jag sedan kosan hemåt med ett bagage fullt av vin. Det här är definitivt det roligaste sättet att köpa och sedan dricka sitt vin på, ja man har ju en relation till det som är mer personligt präglad än annars  och minnen som återkommer när korkar ploppas. Ska bli kul att sakta, men säkert, börja prova de hemtagna vinerna när de lugnat ner sig ett tag till.

Inslängt i källaren