Källarkoll av årgång 2005 fortsätter - Nu med rött från Chassagne

Först en kort återblick på gårdagens vin som avslutades efter en skön långpromenad i solen. Vinet hade lyft sig ännu ett snäpp och jag är numer rätt nöjd med vad vinet bjöd på. Nåväl, idag är det en annan dag (ingen koppling till Christer Björkmans schlager, tack) och ett nytt vin hälls upp i glaset. Det är ett i raden av "ta pulsen på årgång 2005"-prover som måste göras.

Idag har turen kommit till den duglige vinmakaren Bernard Moreau i Chassagne-Montrachet. Jag har tidigare skrivit om honom här och här, fast då gällde det syskonvinet gjort på Chardonnay. Idag stiftar vi alltså bekantskap med ett av hans röda viner, något som han inte gör så väldigt mycket av. Har man bas i Chassagne-Montrachet säger det sig nästan självt att vitt är huvudfokus.

För det röda vinerna gäller minst ett år på fat och ibland så mycket som 20 månader. Andelen ny ek skiftar mellan 10%-50%, lite beroende på årgång och vin. Exakta siffror för kvällens vin har jag tyvärr inte. I övrigt sker saker så naturligt som möjligt med väldigt liten inblandning. Här sker inga omdragningar, filtreringar eller klarningar. Juicen ska tillåtas uttrycka sin terroir....ganska uttjatat uttryck, men ack så viktigt.

Låt oss se vad som uttrycks i kvällens flaska, d.v.s. 2005 Chassagne-Montrachet "Vieilles Vignes", Domaine Bernard Moreau et Fils.

Intressant är att färgen på vinet tillhör den mörkare delen av skalan när det gäller Pinot-röd och det tillhör inte vanligheterna när det gäller viner från Chassagne-Montrachet. Samma sak gäller doften, som är tät och koncentrerat rödfruktig. Mest är det körsbär, men också spår av skogsbär i form av hallon. Faten gör sig ganska tydligt tillkänna och i dessa och deras rostning finns ett svagt vaniljdrag och typiska Pinot-kryddor. Snart utvecklas också en antydan till sous-bois. På doften känns det som om luft och eller lagring kommer att bygga vidare på vinet, men låt oss smaka på vad som gäller här och nu.

Ett vin som fortfarande ger en del av smak av ungdom. Det finns rejält med rödfrukt och syra och små tanniner som ger motstånd. Du vet såna där skitsmå rackare som ändå får till en liten härlig strävhet (om än kort). I slutet ligger det även kvar lite mineral att tugga vidare på innan nästa klunk.

Det här är helt klart gott och drickvänligt och värt sina 26 Euro, men det känns ändå som om det väntar på att bjuda upp till en ny dans om ett år eller två. Det noteras och nu står det att nästa flaska ska öppnas om ett år.