En Nuits-St-Georges från Patrice Rion

1955 startade Daniel Rion sin bana som vinmakare genom att skapa det som idag är Domaine Daniel Rion et Fils. 1980 tog hans äldsta son, Patrice, över ansvaret för vinmakningen och det fortsatte ända till år 2000 då Patrice beslutade sig för att bryta sig loss.

Genom att sälja sin andel i familjens firma kunde han köpa på sig vingårdar till de han redan själv ägde och Domaine Michèle et Patrice Rion var ett faktum. Under åren har sedan ytterligare uppköp gjort att Patrice och hans fru Michèle nu förfogar över i runda tal 5,5 hektar vingårdsmark. Till detta finns en négociant-verksamhet som ytterligare bygger på verksamheten och totalt sett tillverkas ungefär 65.000 flaskor årligen.

Portföljen består av i huvudsak 1er Cru-mark i Chambolle-Musigny och Nuits-St-Georges, men också lite lägre klassad mark och ovanpå allt tronar 0,06 hektar i Bonnes Mares. Från denna lilla lott lyckas Patrice skapa ett fat årligen.....lite, men naggande gott kanske man kan säga.

Som vinmakare ligger fokus för Patrice först och främst på arbetet i vingården. Det innebär att hanteringen är organisk och är på väg mot att bli biodynamisk. Att fokus ligger i vingården hindrar dock inte Patrice från att vara ytterst noggrann i själva vinifieringen och vill du läsa mer om det hänvisas hit.

Dags då att pröva dagens vin som kommer från en av 1er Cru-lotterna i Nuits-St-Georges, nämligen Clos des Argillières. Dagens vin heter 2004 Nuits-St-Georges 1er Cru "Clos des Argillières", Domaine Michèle et Patrice Rion.

Direkt ur glaset strömmar en lätt eldig och koncentrerad doft av bär. Det är hallon och körsbär och en lätt touch av målarlåda. Med syresättning svänger det till och fram kommer lite björnklister, läder och jordighet.

Väl i munnen finns en tydlig körsbärs- och slånbärsfrukt som börjar få lite torkade drag av mognad. Där finns också vissa gröna toner, örter och kryddor. Det slående är dock att vinet samtidigt som det visar musklerna med en nästan alkoholig värme och en relativt tät frukt i lnledningen, sedan tappar greppet och bleknar ut i ett svagt avslut.

Det känns lite om man blir snodd på avslutet och kanske är det årgången som är boven. Som tur är ringlar mineralerna kvar ett tag. Ett bra vin, men inte mer än så och i mitt tycke inte värt penningen på ett snäpp över femhundringen.