2004 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Morgeot", Domaine Ramonet

Chassagne-Montrachet är för många hjärtat när det gäller kvalitativ vitvinsframställning i världen. Anledningen är till stor del självklart baserat på de fantastiska Grand-Cruer som presteras i byn och då i synnerhet från Le Montrachet, men det finns även en hel del annat smått och gott på både Village- och 1er Cru-nivå.

Bland alla dessa övriga vingårdar finns det en vingård som sticker ut både p.g.a. sin storlek och för att fokus här mer är röda än vita viner. Denna vingård är Morgeot, en vingård som är mer än 58 hektar till ytan och som med anledning av detta är uppdelad i en drös lotter med egna namn, "lieux-dits", såsom bl.a. La Boudriotte och Les Fairendes. Namnet Morgeot kommer förresten från Abbaye de Morgeot som ligger i södra delen av Chassagne-Montrachet.

Jordmånen här är bra både för Chardonnay och Pinot-Noir och har inslag av olika delar kalksten, vit märgel och järn. Andelen är såklart olika i olika delar av vingården p.g.a. dess storlek. Dagens vinmakare, Domaine Ramonet, gör både röda och vita viner från vingården och dessa viner är följande:

• Morgeot (Blanc)
• Morgeot (Rouge)
• La Boudriotte (Blanc)
• Clos de la Boudriotte (Rouge)

Vinmakarna kan välja att använda specifika lieux-dits på etiketten eller benämna vinet med Morgeot. En cuvée bli dock såklart en Morgeot. Vill du se hur vingården är uppdelad finns en bra och pedagogisk sida här.

Dags att dricka och dagens vin är rött (vad annars vid denna kvicksilvernivå) och är en 2004 Chassagne-Montrachet 1er Cru "Morgeot", Domaine Ramonet.

Väldigt tydliga, men också eleganta fat är det första som slår mig. Det är kafferost och mörk choklad som regerar tillsammans med en lite diffus men trevlig matta med Pinot-krydda. Frukten tar in sommarbär i form av hallon och jordgubbar och steget till skogen är inte långt med både undervegetation och tallbarr i doftbilden. Det känns som om vinet tagit ett bra steg framåt doftmässigt på ett år......så låt oss se vad som hänt med smaken.

I munnen har rödfrukten en dragning åt hallon och körsbär och när den tunnas ut lite avlöses den av jordighet, lite känsla av torkade bär och en rejäl skopa örtighet, utan att den är direkt störande som det ibland kan vara på viner från 2004. Örtigheten lämnar sen över till en grapeaktig beska, lite mineraler och en svag vaniljton och lite ljus choklad.

Ett riktigt gott vin såhär i elfte timmen när den sista flaskan är öppnad. Dags att jaga vidare efter fler röda viner från Chassagne-Montrachet. Om jag förstått det rätt är kombinationen Ramonet, Clos de la Boudriotte och 2009 nåt att kolla efter.