Vingårdsbesök - Domaine Dupont Tisserandot

Efter tips från olika håll kändes det självklart att boka in ett möte med Didier Chevillon på Domaine Dupont Tisserandot. Det ryktades om att vinerna stadigt blir bättre och att årgång 2010 skulle vara riktigt, riktigt bra. Vem kan annat än lystra till något sådant? Inte jag i alla fall, och egna erfarenheter pekar väl också på att Didier är något på spåren.

Sagt och gjort, mötet blev bokat och jag dök upp hos Didier på exakt utsatt tid. Här pratar vi om att bli mottagen och få en "time slot" mitt i hans arbetspass, som inte tycktes vara av det lugnare slaget. Nåväl, mottagandet var hjärtligt och Didier visade sig vara urtypen av en burgundisk vinbonde med hjärtat på helt rätt ställe.

Didier Chevillon

Didier är förresten ingift i familjen Dupont genom hans giftermål med Patricia, den ena av Bernard Duponts döttrar som numer är de som äger firman. Didier började jobba med Bernard redan 1989 och har sedan 1995 varit huvudansvarig för firman. Från det att Didier tog över har det skett moderniseringar både i form av nya maskiner och i nytt tänkande, det innebär allt från inköp av ny vinpress till införande av kallmacerering. Allt sammantaget har det inneburit att en hyfsad domän numer har lyft sig upp bland de lite mer mot de erkända namnen.

Till dagens provning frågade Didier om det var OK att prova ett axplock av domänens viner från 2010, där han väljer ut de han tycker jag verkligen borde prova. Vad säger man om det? Jaja, shoot! Upp på provningsbordet landade snart fem flaskor och vi provade endast dessa. Fatprov var det ingen idé att göra just nu enligt Didier, därtill hade väderskiftningarna och förändringar i tryck varit för stora, så det skulle helt enkelt inte vara schysst mot vinerna. Didier provar alltid ur faten när det är samma gynnsamma förhållanden för att inte grumla sina intryck med att fatproven har "en dålig dag".

När vi ändå var inne på att prata årgång 2011 frågade jag vilken årgång han skulle vilja jämföra den med och just för honom pendlade det mellan 2001 och 2008, men man vet ju inte förrän vinerna är klara säger han i nästa andetag och ler som ett barn som nyss lyckats sno åt sig den sista godisen ur godisskålen.

Saint Vincent övervakar provningen

Det vi därefter provade var i tur och ordning följande viner, alla från årgång 2010:

Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes - 22 Euro
Redan på bynivå är det tydligt att frukten är fin och att det finns en fin balans mellan frukt och syra. Det här är enkelt att gilla med sina hallon, violen och lakritsen. 


När följande viner provas är det dock en helt annan nivå vi pratar om. De har alla uppfostrats på samma sätt med 100% ny ek i 10 månader, varefter de får ytterligare 5-6 månader i gamla fat innan de buteljeras. Vid provningen hade de varit i flaska ungefär i två månader.

Gevrey-Chambertin 1er Cru "Lavaut St Jacques" - 37 Euro
Balanserat och koncentrerat med körsbär, tydliga florala drag och rejält med viol. Eken märks, men inte så det riktigt stör. Gott som sjutton, men ska såklart få tid på sig.

Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Cazetiers" - 37 Euro
Känslan är ett rundare, varmare och mjukare vin trots att tanninstrukturen har ett snäpp bättre grepp. Tydliga markörer här är lakrits och viol.

Charmes Chambertin - 56 Euro
I vinet ingår 25% mazoyeres chambertin. Här pratar vi helt andra saker än tidigare, en typisk Charmes enligt Didier. Mina intryck är att vinet har en smeksam, lite silkig kropp med söta och karamelliga drag som sticker ut. Här finns bl.a. kaffe och toffee. Ett riktigt, riktigt gott vin. Ett kommande sniffvin som man bara vill ha i källaren.

Mazis Chambertin - 59 Euro
Här pratar vi mer örter och kryddor och ett snäpp mer avseende tanniner. Här känns det verkligen som om lagring behövs så bl.a. tanninerna får verka ut. Även det här är riktigt bra.

Det som talar sitt tydliga språk är kanske mest vad man köper med sig hem och det blev "Lavaut St Jacques", Charmes Chambertin och Mazis Chambertin i budgetspräckande mängder. Viner att låta vila, även om jag nog lär knäcka en "Lavaut St Jacques" rätt snart. Lite kuriosa är att när jag hade valt vilka flaskor jag ville ha så fick vi tillverka dem, ja sätta på etikett och skyddet för korken alltså. Lite trevligt med småskalighetens vardag.

Här gör vi några av mina flaskor

Ett väldigt trevligt och riktigt gott besök med en riktigt skön snubbe som dock hade lite arbetsstress i kroppen. Hit vill jag tillbaka.