Vingårdsbesök - Domaine Dujac

Morgonen är solig och vacker och jag är uppe med tuppen. Efter en typisk fransk frukost styr jag bilen mot Morey-Saint-Denis och Rue de Bussière och väl framme parkerar jag, snörar på mig vandrarkängorna och slänger på mig en liten ryggsäck. Det är dags att sträcka på benen och insupa lite härliga vingårdsintryck innan dagens första producentbesök.

För mig finns det knappt ett bättre sätt att starta en morgon eller att förbereda sig för en vinprovning. Sinnet är öppet och hela "jaget" blir liksom syresatt. När klockan börjar närma sig 10:30 och kropp och själ har fått sitt, återvänder jag till bilen. Precis när jag kommer fram dyker ytterligare en bil upp och vi tycks ha samma mål i sikte, nämligen Domaine Dujac.

Efter hälsningsfraser och lite småprat kommer så dagens värdinna, Diana Seysses, och välkomnar oss, samt ledsagar oss in i huset till väntrummet en våning upp. Vi kommer att bli tre grupperingar idag och förutom jag och de kanadensiska sommeliergrabbarna jag nyss har mött, ska vi invänta ett amerikanskt par. Vi hamnar ganska fort in i diskussioner om monopol och likheter och skillnader mellan våra länder, innan vi blir avbrutna av att Diana har fångat in det amerikanska paret. Dags för kort promenad och visning runt anläggningen.

Här gör man vin

Innan vi tar det kan det kanske vara på plats att kort beskriva Diana och hennes roll på Domaine Dujac. 1968 köpte Jacques Seysses dåvarande Domaine Graillet i Morey-Saint-Denis och sedan dess har han och senare även hans amerikanska fru, Rosalind, verkat på domänen. I takt med att domänen vuxit och barnen har växt upp har sedan två av tre söner valt att arbeta på firman och när Jeremy träffade sin amerikanska fru Diana, så blev de snart en trio som svarade för det mesta av arbetet på gården. Jacques är visserligen med på ett hörn, men tar inte ansvar i den dagliga driften.

Fortfarande är det en dynamisk trio som delar på arbetet med olika ansvarsområden och Dianas roll är numer helt enkelt vinmakarens. Hur kan en ung amerikansk kvinna hamna i en sådan postion kan väl någon fördomsfull typ tänka...svaret är helt enkelt att hon är ruskans duktig. Med en akademisk examen i oenologi från University of Davis och en uppväxt i en familj med egen vinmakning (Snowden winery i Napa Valley) har hon all bakgrund i världen. Sedan har hon såklart lärt sig en hel del på Domaine Dujac. 

Diana i källaren

Som modern ung kvinna hinner Diana inte bara med att vara mamma till grabbarna Aubert (2007) och Blaise (2009), samt göra vin hos en av världens finaste producenter, hon hinner också ansvara för vinmakandet på Snowden winery och flyga över dit ett antal gånger per år....men det är ju en helt annan historia.

Åter till besöket, där vi först fick den nästan obligatoriska rundvandringen och tittade in i vinanläggningen. Det mest intressanta är kanske inte hur de gör sitt vin med hela klasar och annat, utan filosofin att skapa viner som väver samman elegans och finess med en tydlig komplexitet. Det ger viner som för en del kan uppfattas som lite lättviktiga, men för oss andra är det bland det mest underbara man kan dricka.

En annan del i familjens filosofi är att dela med sig av sitt vin till vinälskare världen över, även om de inte alls behöver. Försöker man som glad amatör att ta sig in i toppskiktet av domäner är det väldigt ofta kalla handen, men hos Domaine Dujac ställer man upp på besök, även om man inte ens säljer något direkt på gården. Värt en stor eloge tycker i alla fall jag.

Efter vinanläggningen tittade vi till den närmaste vingården som är en premier cru med namnet "Clos Village". Intressant med den vingården är att när den omplanterades så valde man av misstag fel Pinot-klon, så hela lotten är fylld av Pinot Droit. Det innebär att druvmaterialet inte når den nivå som Dujac vill ha avseende en premier cru, alltså sker en deklassificering till village. Det är dock möjligt att det blir en regelrätt premier cru någon gång i framtiden när rankorna uppnår tillräcklig ålder för att ge bra druvmaterial, men det överlåter vi åt framtiden.

Så var det då dags att få prova lite vin och nedan följer provordning och mina små intryck.

Provningsvinerna

2010 Morey-Saint-Denis
Ett härligt första intryck av floralt parfymerad Pinositet. Här samspelar härlig frukt med viol och lakrits och allsköns kryddor. I munnen finns en bra syra som bär frukten mot en samling av örter och kryddor där salmiak känns mest framträdande. Tanninerna ger bra motstånd och hänger med in i det mineralstinna avslutet. Rackarns vilken start.


2010 Chambolle-Musigny
Återigen en tydlig floralitet och en ännu finare frukt med tydliga hallon och jordgubbar. Faten ger kryddor därtill, men det som sticker ut än mer är en rejäl dos mineralitet. Struktur, syra och tanniner är rätt lika föregående vin, men elegansen är ännu ett snäpp upp. Gott!


2010 Vosne-Romanée 1er Cru "Aux Malconsorts"
Återigen floralt, men nu är frukten lite mörkare och eken lite tydligare med inslag av kaffe och choklad vid sidan av kryddorna. I munnen känns syran och frukten igen, men nu tar tanninerna ett större grepp och här finns även mer bredd eller komplexitet i en annan örtighet och mineralitet. Ännu ett steg upp och ett tydligt tecken på att vinet behöver utveckling för att riktigt visa sin potential.


2010 Clos Saint-Denis
För att vara ett så ungt vin är det en grym doft som erbjuds, den liksom andas komplexitet och mer tyngd. Beståndsdelarna är i huvudsak samma som tidigare, men samspelet känns bara bättre och man liksom sugs in i vinet och dess doft på ett annat sätt. I munnen pratar vi elegans mitt i den unga syran och de hyfsat greppiga tanninerna. Det här vill man bara ha mer av, men visst ska man vänta och ganska länge också.


2010 Clos de la Roche
Mer struktur och kraft, samt en tydligare mineralitet är det första som slår mig. Nästa sak är att även frukten är ett snäpp djupare och bättre. Det här är typiskt ett vin som kan komma ut som en "killer" efter en lång källarvistelse. Årgångens vinnare, främst avseende potential. Mums!


2009 Morey-Saint-Denis 1er Cru "Monts Luisants"
Nosen bjuder på fin floralitet, päron och gula äpplen, svaga spår av citrus och en stenig mineralitet. I munnen upplevs det elegant och balanserat med en syra åt det lättare hållet. Smakerna i munnen är avrundade av viss fetma och bjuder mest på citrus, vissa mått av honung och fins stråk av mineral. Helt klart ett vin i min smak.


Hos Dujac erbjuds alltid ett referensvin för att visa potentialen och vart vinerna tar vägen om man är tålmodig. En riktigt trevlig gest med tanke på vilka viner man bjuder på. Idag provades följande:


1996 Clos Saint-Denis
En helt enkelt lysande doft med tydliga mognadstoner, men ändå en bra frukt av hallon, jordgubbar och plommon som samsas med allsköns dofter såsom skog, tryffel, tobak, läder, svamp, svart te, och lakrits. Listan skulle liksom kunna fortsätta hur länge som helst.

I munnen är syran fortfarande tydlig, medan tanninerna har slipats ner rejält. Det ger tillsammans med frukten en silkig och elegant känsla som nog är i ett perfekt drickläge. Det här är Satan i gatan-bra.

Vi som provade

Jag gillar att vandra och njöt på morgonen, men tankarna på den njutningen blir totalt bortblåsta efter provningen hos Dujac. Inget snack om saken att vi har att göra med riktigt bra viner, rakt över. Tack så väldigt mycket för att man får komma och prova.